Om

Den här bloggen är en utgångspunkt för mina projekt. Jag kommer dela med mig av min inspiration och tankar runt olika saker. Har under många år nu skrivit artiklar/böcker om olika ämnen för att utveckla mig själv och sprida mina idéer, här kommer en del publiceras för läsning!
 
Ämnena innefattar hälsa, mat, reflektion, ifrågasättande av normen, psykologi och religion/andlighet. Frågor och tips om att stärka sin kropp, sin hälsa, sin integritet och sitt psyke.

Presentation

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Kärlek; den största kraften!

  Den största kraften som finns är kärleken. Den skapar allt liv och genomströmmar hela skapelsen. Kärleken är odelbar, utan början och slut och den utgör de vibrationer som skapar alla former av materia. Vi är dess avbild och vår kropp är vår tillfälliga hydda. Vårt sanna hem är däremot "själen"=den obegränsade kärleken. Vi är andliga varelser som har fått en fysisk form på jorden. Vår kropp är ett tratt för kärlekens flöde. När kärleken får flöda fritt genom ett öppet hjärta och ett stilla sinne omfamnar den oss fullständigt. Kärlekens kraft är total, utesluter ingenting och är ovillkorlig. Den bara ger och ger och frågar aldrig efter något tillbaka. Kärleken flödar in i alla öppningar och ger alla chansen att känna den. Den är alltid närvarande här och nu, precis som solen så är den evigt skinande i våra liv.

Även när vi tror att den är borta och inte märker dess strålar så kan vi lita på att den aldrig överger oss. Vi är alla omhändertagna av den, även när vi bara ser hemska saker drabba oss och när vi inte får vår som vi vill så är alltid kärleken närvarande. Den är fläckfri och förlåter allting eftersom kärleken bryr sig inte om det förflutna, vem du är och var du kommer ifrån. Här och nu är det enda som den känner. Ingen ånger eller bitterhet för det som redan är förbi. Vi har ingen anledning att känna tvivel och rädsla. Vi tillhör redan kärleken, vi är skapta ut den och den vibrerar genom alla våra celler, genom alla våra sinnen. Vi har redan kärleken inom oss. Allt vi ser, hör, känner, luktar och smakar är kärlek i alla dess miljarder former. Kärlek är större än allt. Bara vi i vårt eget tänkande skapar begränsningar. Bara vi människor utesluter och bestämmer att vissa saker INTE är kärlek. Bara i tänkandet blir vissa värda mer/mindre. Att vissa förtjänar mer och vissa är fienden. Detta tänkande blir grogrunden för separation och alla dess konflikter som följer.

Kärleken är vår största lärare, vår största sanning och den visar oss att kärlek är odelbar och ger till alla oavsett vad. Oavsett hudfärg, religion, fattig, rik.. Kärlek förenar och ger alla exakt samma möjlighet. Det som får oss att tvivla är att kärlek är något begränsat som vi måste förtjäna. När vi tror vi saknar kärlek söker vi den utanför oss själva och tror vi kan få den genom att bli bekräftade och uppfylla vissa krav. Tvivlet skapar avundsjuka och separation mellan ”mitt” och ”ditt”. Det skapar en ”falsk låtsasidentitet” där vi begränsar oss själva i vilka vi tror vi är. Vi kryper in i en grotta och i denna grotta försvarar vi oss bakom bestämda idéer om verkligheten, bakom våra attityder och fördomar. Varför kliver då inte fler ut i friheten? Friheten kan vara läskig också för det innebär att kliva ut i det okända och det oförutsägbara. När vi väl vant oss vid grottans bekanta halvdunkla mörker så blir ljuset bländande och friheten utanför det okända, det vi inte har kontroll över... och det okända gör oss rädda. Vi måste ha mod att överkomma rädslan för att bli fria.

Rädslan hos oss människor är ofta att vi inte duger som vi är, att vi inte är tillräckliga eller egentligen förtjänar kärlek. Vi tror vi måste bevisa något först. Många är uppfostrade så i vår kultur, att tvivla på sig själva och känna skam över vilka vi egentligen är. Det är då inte så konstigt att många människor känner sig vilsna och har dåligt självförtroende. Vi söker innerst inne den kärlek som bara flödar och flödar utan att vi måste uppfylla något krav. Vi söker den kärlek där vi alla kan accepteras som brödrar och systrar i samma familj. Ju mer vi inte känner den desto mer famlar vi efter den i mörkret. Vi ställer krav och manipulerar den får att få den av andra. Vi kämpar och bråkar om att förtjäna den och få bekräftelse.

Men kärlekens kraft är redan närvarande, den är redan här och nu. Vi behöver bara stanna upp och känna den, odla den inom oss. När vi tar in den genom vår fulla närvaro och låter tankarna stillas och falla in i bakgrunden. Vi blir kärleken när vår direkta upplevelse tar över helt. När vi faller in i vår inre tystnad och låter oss uppleva utan att beskriva, jämföra och analysera det som händer. Utan att döma så låter vi bara saker vara precis som de är. Vi släpper kontrollen och tillåter oss att bara ovillkorligt få vara. Vi bara känner andetaget flöda in och ut. Tankarna kommer och går som vågor på ytan utan att vi förlorar oss i dem eftersom vårt sinne är stilla. Vi bara känner kroppen fullt ut så som den är. Vi bara lyssnar på det som hörs. Vi slutar manipulerar och bara är. Det är då vi återupptäcker att kärleken redan är vad vi också är. Det är närvaro, utan förväntningar, utan tankar. Det är närvaro som låter våra hjärtan öppnas och inte kan annat än att se kärleken i alla dess former. Kärleken är allt, och det ger oss livsglädjen, motivationen och tacksamheten för det liv vi fått oavsett hur det nu ser ut. När vi stillar sinnet och påminner oss själva om att vi redan har kärleken inom oss så finner vi en inre frid som vi alltid kan återvända till. Kärleken är den största kraften och livets stora lärare.

”Look on everything that you see as filled with vibrations of love”

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Vår inre rikedom

”Människor värderar varandra efter vad de har och inte efter vad de är... Ingen utom en själv kan ge dig frid.” – Ralph Waldo Emerson Self-Reliance

En av mina senaste projekt har varit att lyssna på Oprah Winfreys podtalks  ”Supersoul conversations”. Du kan lyssna här; http://www.supersoul.tv. Eller söka på youtube. Jag kan verkligen rekommendera att lyssna då det verkligen är givande och intressanta samtal. Lyssna gärna på Adyashanti, Eckhart Tolle, Ram Dass som alla varit några av de mest betydelsefulla personerna för mitt eget liv. Men även RuPaul, Brené Brown (som jag skrivit om innan i artikeln; ”mod att vara sårbar”), Alanis Morisette och många fler är fulla av visdomar. Nu senast tog jag del av Lynne Twist som pratade om sin bok; ”The Soul of Money”.

Soul of Money är ett koncept om hur vi värderar rikedom och pengar. Att så många av oss växer upp i en kultur där man får lära sig att det aldrig är nog, och att man inte ska nöja sig med vad man har.. De flesta av oss känner sig därför otillräckliga och bristfälliga. Vi går runt med en ganska dålig självbild där vi dömer oss själva för att inte vara bra nog. Där vi känner att vi inte har tillräckligt... att vi inte är tillräckligt snygga, smala, unga, roliga... eller att vi inte har tillräckligt med pengar, saker, tid, kärlek,  andlighet och så vidare. Många vaknar på morgonen och den första tanken är att jag inte fick tillräckligt med sömn, och den sista tanken på kvällen är att jag inte fick tillräckligt gjort idag.

Den här ständiga känslan av att inte vara tillräcklig får oss att känna oss psykiskt utmattade, stressade och olyckliga. Vi jämför oss också med andra (speciellt också genom sociala medier) och ser snabbt att det verkar som andra har MER än oss, oavsett om det är pengar, vänner, semester, tid eller något annat.  Vi jämför oss med vänner men också med mediernas ideal om hur man bör vara. Att följa med mode, trender och vad kända personer gör. Vi är sociala varelser och letar automatiskt efter att passa in och få bekräftelse av andra, problemet är att det ofta gör oss olyckliga att leta utanför oss själva medan den verkliga varaktiga glädjen finns inom oss själva.

Det är vi som har glädjen inom oss och den består i att uppskatta det vi redan har. Rikedom och fattigdom har egentligen ingenting med pengar att göra, det har med den inre rikedom vi känner när vi känner tacksamhet, kärlek och mening för det liv vi lever nu. Det är att förstå att vi redan är mirakel på jorden, att vi är skapta perfekta i våra unika kroppar. Det är att känna tacksamhet för att vi kan andas, att vi kan gå, att vi kan höra, se, lukta, att vi har människor, djur och växter omkring oss som ger oss liv, att vi har mat att äta.. att se att dessa saker är inte självklara och att det faktiskt är människor som INTE har detta, som inte kan gå, som inte kan se.. Tacksamhet är glädje och ”rikedom”, det får oss att acceptera och uppskatta våra liv precis som de är, och vi kan också glädjas för att andra har vad de har.

 

 Citat RuPaul

Tacksamhet är kanske det viktigaste av allt att odla fram i sitt inre. Att känna tacksamhet varje dag, stanna upp och reflektera över det. Att tillexempel tänka på 3-4 saker som man är tacksam innan man går upp och innan man somnar. Det kan hjälpa att skriva ner det i en ”tacksamhetsdagbok”. Det är otroligt kraftfullt att skapa mer glädje och inre rikedom så att vi kan komma ifrån känslan av otillräcklighet där vi bara blir avundsjuka, stressade och olyckliga. Vi behöver förstå att vi lever i överflöd, att vi är fantastiska varelser som fått en gåva att leva. Att vi alla är unika och att vi alla går vår unika väg som inte kan jämföras med någon annan. 

Vi kan inte vara någon annan för alla andra är redan upptagna. Vår plats är vår egen och den ska vi bära upp med stolthet. Vi skapar vårt bästa i vår egen takt och för det ska vi ge oss själva kärlek och uppmuntran, inte slå ner oss själva med mer skulddömande och skamkänslor att något är fel. Allting är precis som det är ska vara, den största gåvan har vi redan fått genom att leva här och nu. Förlåt det som har varit, och odla tacksamheten för det vi har nu – det är sann rikedom.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Glädje - Dalai Lama & Desmond Tutu

 

Jag har under de senaste veckorna läst boken ”glädje” där medförfattaren Douglas Abrams har haft mycket intressanta samtal med de två andliga ledarna Dalai Lama som buddist från Tibet, och Desmond Tutu som kristen biskop från Sydafrika som båda har en lång historia om att vägleda människor genom stora kriser och stora lidanden. Boken har varit väldigt inspirerande att läsa om deras tankar om livets vägar till glädje. Trots att de båda har upplevt så mycket lidande så har de ändå lyckats behålla sin humor, glädje och kärlek även till sina ”fiender”. De drivs inte av hämnd eller bitterhet över det som hänt. Båda uttrycker istället hur viktigt det är att finna glädjen inom oss själva. Att odla medkänsla, icke-våld och kärlek till oss själva och till alla människor.

En av de viktigaste recepten för större glädje i våra liv är helt enkelt kärlek, det är ursprunget i alla religioner, och den innehåller sådana saker som acceptans, förlåtelse, ödjmukhet, tacksamhet och generositet. Så många av lidandets orsaker kommer av att vi reagerar på människor, platser, saker och omständigheter istället för att acceptera dem. När vi reagerar låser vi oss i fördömande och kritik, oro och förtvivlan, ja till och med förnekelse eller beroende. Acceptans är det svärd som skär igenom allt detta motstånd så att vi kan slappna av, se klart och reagera mer medvetet. Många meditationsövningar är inriktade på förmågan att se tillvaron som den verkligen är bortom alla förväntningar, projektioner och förvrängningar.

”Vi är ämnade att leva i glädje.. Accepterande låter oss gå in i glädjens rikedom.” - Tutu

Dalai Lama och Tutu pratar om att när man själv lider så är man aldrig ensam, när man förstår att andra människor också lider och har samma känslor som oss så är det lättare att acceptera. När man tar ett större perspektiv finner man också medkänsla med andra människor. När vi förstår att vi är samma familj på jorden och att alla förtjänar att vara lyckliga och fria från lidande. Det spelar ingen roll vilka titlar vi har, vilka namn vi har, vilken hudfärg eller karaktär vi är – vi är brödrar och systrar, eller som Tutu säger; vi är alla Guds barn av kärlek. Och när vi önskar andras glädje skapar vi också själva glädje. Delad glädje är verkligen dubbel glädje. Man har till och med forskat på detta och sett att det finns två sorters ”lycka”, den ena är skadlig (inflammatorisk) för kroppen medan den andra ger varaktig lycka och ett friskt och långt liv. Den skadliga glädjen är den som bara gynnar oss själva på kort sikt, sånt som ”kickar” vi får från makt, statusjakt, berömmelse, shoppande osv. Medan den äkta glädjen odlas av ta hand om andra, familjeband, känna tacksamhet, att ge till andra. Till och med forskningen stämmer i vad dessa andliga ledare säger om att den största glädjen är andras glädje.

 Det pratas ibland om att människan är egoistisk till sin natur och att bara de starkaste överlever, men sanningen är en helt annan. Man har även sett i 6 månaders bebisar hur de instinktivt vill välja samarbete och goda alturistiska handligar framför själviskheten. Det är också mycket mer logiskt att tänka att vi var beroende av samarbete och god kommunikation. Vi är sociala flockvarelser som uppnått mycket med hjälp av varandra och vår hjärna letar alltid efter att passa in i samhörighet. När vi upplever oss ensamma och isolerade följer också oro, vi blir mer stresskänsliga och deprimerade.

Nyckeln till glädje ligger i den här känslan av ”vi”, att vi bryr oss våra medmänniskor för vår hjärna bryr sig och glädjs åt de som ingår i ”vi-gruppen”, ”vår flock”. Men då uppstår också känslan av ”de andra” som våra motståndare och hjärnan känner skadeglädje när de misslyckas eller lider. Det är också den här seperationen på ”vi” och ”dem” som är grogrunden för all ondska, för alla krig och alla bråk. Det ligger alltid och lurar att vi vill skada ”de andra”, de som inte är som oss. Om vi kan vara medvetna om detta faktum så räcker det att vi ”leker” med detta i sport och tävlingar och förstår att det är på låtsas. Det blir värre när det blir på allvar i politik och religionskonflikter. Men det är just detta ”vi” som Dalai Lama pratar om att förstärka och omsluta alla varelser och förstå att vi alla är samma familj, samma vi. Det är ingen som är utesluten från den här gemenskapen, ingen är ensam, ingen är sepererad, ingen är fiende, och då ser vi att andras glädje också är vår glädje. Det är kärleken för andra som bär på kraften att förlåta och vara tacksam.

”Ändra ditt sinne och du ändrar verkligheten”

Kärnan i den dagliga buddistiska morgonmeditaionen börjar med att blunda och ta några djupa andetag och sedan uttala i sitt inre; ”Må alla varelser uppnå lycka. Må alla varelser vara fria från lidande. Må alla varelser slippa skiljas från glädjen. Må alla varelser leva lugna till sinnes.”

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Ljuset som skingrar mörkret

Ljuset som skingrar mörkret

Grubblande, ältande, jämförande, dömande.. tankarnas natur, ett dunkelt surrande om och om och om igen. Ett försök att greppa, organisera och ta kontroll. Tankar är de svartvita skuggorna av det "klara ljuset", själva närvaron av att bara vara och observera nuet. Tankarna hindrar ofta våra sinnen att se, känna och höra stunden så som den är med alla dess nyanser. Vi missar nuets magi för att vi är i nästa tanke och i nästa stund. Vi skyndar förbi och tankarna tar ständigt över vår uppmärksamhet, styr viljan och tar oss i besittning.

"Du kan inte hindra att orosfåglarna ska flyga över ditt huvud men du kan hindra dem att bygga bo på ditt huvud" - Kinesiskt ordspråk

 Tankar delar upp, kallar saker för olika namn, formar idéer om oss själva som vi kallar "jag" och "mina åsikter" och "mina saker". Det är grogrunden till separationen mellan oss alla. Vi drar en låtsasgräns som egentligen inte existerar. Vi upprätthåller den här illusionen genom att stärka vad som är mitt och ditt. Men samtidigt är övertygelsen bara ett tillfälligt perspektiv som skiftar många gånger i livet.

Själva livet tvingar oss ibland att se oss själva utifrån, ifrågasätta våra övertygelser och vakna upp ur våra illusioner. Men det kan vara jobbigt att se det och ändra på det när vi lagt ner så mycket kraft på det. Vi låter inte gärna vårt eget sandslott blåsa bort så lätt. När vi skapar ett "jag" blir vi samtidigt rädda att förlora det. Det kan vara mycket smärtsamt att ge upp en övertygelse, vi försvarar oss med stolthet, envishet, hämnd, ilska, cynism och alla de ansikten som egentligen alla utgår från rädslan att förlora det skydd vi byggt upp. I vår egen illusion att hålla kvar vid vår separerade identitet så skapas rädslan att förlora och bli avslöjad, att inte bli påkommen naken och blottad för den vi egentligen är. Vi täcker över den med personlighetsmasker, attityder och olika sociala roller. Allt det naturliga, nakna och sårbara varandet täcks snabbt över av stolthet och visshet om att allt är under kontroll. Precis som parfymens syfte är att ingen ska veta hur vår kropp egentligen luktar.

Sårbarhet omges av murar som byggs av rädslans byggherre. Inte på några villkor får någon form av sårbarhet synas, hellre ilska och hämnd än ödmjukhet. Hellre slåss än att erkänna sig besegrad. Hellre fly än att stanna upp och se. Men som många skräckfilmer och sagor vill berätta; Vi kan inte i längden förneka eller fly undan sanningen. Vi måste förr eller senare se den i vitögat och acceptera den som en del av oss själva. Allting vi flyr ifrån blir till "mörkets traumaandar", monster av smärta, ångest och missbruk.

"Det finns bara en hjälp mot ensamhet, det är kärleken, den tränger genom alla murar och når det ensammaste hjärtat när det öppnar sig" - Reinhold Schneider

Endast med kärlekens mod och ödmjukhet att släppa taget och gå bortom rädslans skyddsmurar och attityder kan vi vakna upp till en större frihet. En frihet som inte behöver försvaras. En frihet där vi tillåter oss själva att vara precis som vi är. Där vi tillåter nuet vara som det är. Kraften att bryta igenom illusionerna är ärlighet, kärlek och mod att vara sårbar, att öppna upp sitt inre och acceptans det som är. Att låta det "klara ljuset" skina genom oss och göra oss närvarande här och nu. Att lysa upp allt mörker, illusioner och osanningar. Att bara få vara i det som sker utan att kontrollera.

Vad kan vi göra för att inte styras av rädsla? Inte tappa fotfästet i själviska känslor om att det är synd om mig, att det är hopplöst, att jag inte förtjänar bättre, att andra är idioter, att känna hopplös skam och säga till mig själv hur dumma vi är. Att uppmärksamma dessa mönster när de kommer och se dem för vad de är, illusioner som lever i vårt omedvetna. Vi tappar fotfästet, blir helt omedvetna och det sker snabbt om vi inte har en stabil grund. Den stabila grunden är närvaron att se och kärleken att inte döma. Utan närvaron glömmer vi, glömmer andetaget, nuets varande, och vi övertas av våra gamla mönster och faller offer för tankarnas natur.

Vi är alla blott barn, små barn som stapplar, kryper, faller och försöker resa sig igen. Svårt att hålla oss uppe, vi behöver påminnelsen, närvaron och modet att försöka om och om igen. Inte oron att det aldrig kommer att gå, inte skammen och rädslan att andra ska döma oss. Ingen dum stolthet att inte våga. Dessa tvivel skapade av rädsla kommer alltid försöka spela oss ett spratt, få oss att tveka, oroa oss, leta fel, döma och anklaga för det är i dess natur. Tankarnas oroliga natur är att ständigt leta faror, speja, analysera hot precis som det var i den vilda och otrygga vildmarken. Men också inom oss kan vi odla upp tryggheten, kärleken och tilliten som ger oss mening och frihet. Vi behöver odla vår närvaro för nuet genom att våga vara sårbara, våga erkänna, förlåta och vara ärliga. Det räcker med att se det som vi inte vågat se innan.

"Du kan inte stilla vågorna men du kan lära dig att surfa" - Swami Satchitananda

0 kommentarer | Skriv en kommentar

MOD ATT VARA SÅRBAR

”Mod att vara sårbar” [Brené Brown]

En av årets sista böcker jag läste 2017 var Brené Browns bok ”mod att vara sårbar”, den bygger på hennes mångåriga forskning runt skam. Eftersom vi människor är sociala varelser i grunden och där vår flocktillhörighet är så viktigt så gör vi allting för att tillhöra och bli accepterade av andra. ”Flocken” i vår moderna tid är det samhälle vi lever i, och i vårt samhälle förekommer många ideal som får oss att känna skam. Det finns olika värderingar om hur man ska vara, hur man ska se ut osv. Dessa styrs av medier och trender i mode och teknik, som t.ex vilka prylar vi har, vad vi har på oss och vilket språk och stil vi använder.

Vi jämför oss hela tiden med varandra för att vara rätt och vara någon för andra. Att känna sig utanför är ett jobbigt skamfyllt lidande, och Brené Brown menar att vi lever i en kultur som hon kallar ”otillräcklighetens kultur”. Den bygger på en skam att få vara helt vanlig och helt naturlig så som man är. Vi matas med budskap från kändisar, reklam och medier om att vara någon annan och jaga lyckan utanför oss själva. Vi definierar vår självbild utifrån gillande på sociala medier. Rädslan är alltid den att inte vara bra nog, att inte passa in. 

Brown definierar skam om ”en mycket smärtsam känsla att vara misslyckad och därmed inte förtjäna kärlek och tillhörighet”. Skammen är något vi ALLA känner, och gemensamt är vi rädda för att prata om den, och det är så den får makt över våra liv. Rädsla och skam gror i tysthet. Man är inte sjukare än sina hemligheter, det är nästan alltid värre att inte dela med sig av sina innersta känslor och ”trauman” än själva upplevelsen av det. Det är därför det är så viktigt att bearbeta känslomässiga upplevelser. Att prata om det, att skriva om det och få ut det. Att inte bära det som en skamfylld hemlighet.

Rädslan att inte duga leder till att vi ofta gömmer oss bakom en skyddsmask för att skydda oss från inre sårbarhet. Brown pratar om att många tyvärr ser sårbarhet som en svaghet och undviker det till varje pris, det är också det som hindrar oss från att våga vara oss själva och göra det vi verkligen vill. Sårbarhet är själva basen för kreativitet och utveckling. Som hon säger; ”sårbarhet är INTE en svaghet, det är istället mod och ärlighet.” Det är modet att vara naken inför andra, att våga blotta sig och fakiskt våga göra saker trots rädslan för att misslyckas. Att inte vänta till senare, att inte vänta på att bli perfekt och färdig, utan att göra det ändå trots att man inte har alla svaren. Brown pratar om att bemästra en ”skamtålighet”, en förmåga att förbli sig själv när skamkänslorna kommer utan att offra sina värderingar. Det handlar om att lära sig att känna igen skammen och vad som utlöser den. Att öppna sig, prata om den, utforska den i sig själv och acceptera den som något man inte behöver skämmas för. Det är något som alla känner, och som vi kan ha medkänsla för istället för dömande.

Den skyddsmask (persona) som vi sätter upp som sköld mot sårbarheten tar sig olika former, en vanlig sådan är ”kritikern eller cynikern” som ställer sig bredvid och dömer, förnedrar och förminskar. Som drar ner glädje och entusiasm som gömmer sig bakom attityder och kallar andra ”tönt, idiot” osv. Andra skyddsmasker är roller som går ut på att till varje pris vara ”hård, tuff och oslagbar” eller att gå in i fällan av perfektionism där man tror att man genom att göra allt rätt kan man undvika skammen. Den kanske skadligaste skyddsmasken av dem alla är bedövning som kan leda till olika missbruk och flykter där vi försöker döva våra känslor. Vi distraherar oss och håller oss upptagna med t.ex arbete, spelande, shopping, sex, droger mm.

Några motstrategier mot skam är framförallt det som är titeln till boken; MOD ATT VARA SÅRBAR. Att våga vara sig själv! Motmedlet är att prata och blotta skamkänslorna. Att vara tacksam för det vi har, att se att vi duger så som vi är, att visa medkänsla mot oss själva. Och att känna sina känslor på riktigt, att vara medveten om när vi bedövar eller flyr från våra sanna känslor. Brown pratar också om ”Mind the Gap”, att handla så som vi lär och att våga be om hjälp istället för att förminska och döma andra människor. För så fort vi blir elaka kritiker så skapas också en likgiltighet som kväver all form av kreativitet på arbetsplatser, i skolor och i livet i övrigt. Så ge alltid livet utrymme för de mest galna idéerna och låt dig själv och andra att vara precis som de är.

Läs gärna Brené Browns bok, eller titta på hennes "TedTalk" här; Länk till TedTalk 

God fortsättning 2018 / Jerry

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg