Om

Den här bloggen är en utgångspunkt för mina projekt. Jag kommer dela med mig av min inspiration och tankar runt olika saker. Har under många år nu skrivit artiklar/böcker om olika ämnen för att utveckla mig själv och sprida mina idéer, här kommer en del publiceras för läsning!
 
Ämnena innefattar hälsa, mat, reflektion, ifrågasättande av normen, psykologi och religion/andlighet. Frågor och tips om att stärka sin kropp, sin hälsa, sin integritet och sitt psyke.

Presentation

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från mars 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Att överkomma sitt eget lidande

I våra ältande tankar och inkörda mönster förlorar vi så lätt medvetenheten och närvaron om stunden här och nu. Spontan och fri kärlek överskuggas och dränks av egoism och själviskhet. Rädslan dränker vårt mod att möta världen och våra egna känslor. Vi kastas ut i avskildhet och separation, i det som Buddha en gång i tiden kallade för "lidandet", eller som Jesus sa var "synden" - ett fängelse för sinnet där vi fastnar i våra egna upprepande tankar och där den gråa vardagen får oss att glömma bort färgerna. Tankar som kommer om och om igen, nästan uteslutande i samma mönster och som blir en vana och en tvångströja vi inte kan fly ifrån.
 
Ibland hopar sig oron som mörka moln över oss och gör oss paralyserade att göra saker och känna glädje. Det kan bli så obehagligt och skrämmande för oss att vi blir helt övertagna av den här känslan och svarar instinktivt med att fly eller fäktas, och ibland stelnar hela kroppen och pulsen rusar fortare och fortare. En klump fastnar i halsen och alla musklerna i kroppen knyter sig. Adrenalinet pumpar genom kroppen och känslorna skenar iväg bortom vad vi kan kontrollera och vara medvetna om. Ångesten trycker i bröstet, magen knyter sig och paniken kommer i vågor. Det tycks omöjligt och göra något åt det då känslan blir för övermäktig och vi måste bara reagera ut den... efteråt tycks vi knappt medvetna om vad vi har gjort... som om en demon plötsligt tagit över oss.

Denna situation är inte ovanlig för oss människor, det är kroppens yttersta sätt att reagera när vi möter saker vi absolut inte vill vara med om. Kroppen blir full av motstånd och stelnar till, vi sätts i alarmberedskap och stressläge. I slutändan är det olika tankemönster inom oss som visar sig på det här sättet och de finns inom oss alla, mer eller mindre. Man kan kalla det för små eller stora trauman som är helt unika för varje person, precis som fobier tar de över oss och fångar oss känslomässigt. Vi har lärt in dessa mönster genom andra, mycket från vår uppväxt och våra föräldrar som ofrivilligt fört över sina rädslor på oss. Tillexempel kan dina föräldrar ha haft som vana att ge dig mat när du varit ledsen som senare i livet kan leda till problem med tröstätande och övervikt. Ett annat exempel är att du kanske bara fått tröst och uppmärksamhet när du varit ledsen, så därför fortsätter du att göra dig till ett offer inför andra för att andra ska bry sig mer. Ett vanligt fenomen är att vi som barn känt oss övergivna och därför senare i livet har svårt att lita på andra människor.

Det kan också vara du själv som upplevt något skrämmande och hemskt under uppväxten som tillexempel ett övergrepp, våld, fysisk smärta eller andra jobbiga situationer i hemmet där trygghet har saknats. Sådana saker kan sitta väldigt djupt och kan vara svåra att med förnuftet veta att de finns. De är istället som "djupa emotionella sår" ( "en smärtkropp") som uppkommer i liknande situationer i vårt liv, vi återupplever dem när någon eller något kommer åt och petar i dessa sår. Just i dessa situationer har vi alltid valet att fly iväg eller att möta känslan, hur hemskt den än tycks vara. För när vi väl vågat möta de obehagliga känslorna en gång är de inte lika farliga nästa gång. Dessa emotionella sår inom oss formar sig ofta mentalt, i form av en inre anklagande och nedvärderande röst som kan döma oss själva väldigt hårt ibland (och andra), rösten kan vara arg, besviken, uppgiven och säga sådant som att vi inte duger, att vi är värdelösa och vi kan bli fullständigt övertagna av den här rösten och tro att allting den säger oss är sant. Men det är så länge vi är omedvetna och tror blint på den. Om vi börjar uppmärksamma den här inre anklagande rösten och de dömande tankarna så kan vi laga de emotionella såren inom oss. Det kan hjälpa att skriva upp allt vad vi känner i de här stunderna, stanna upp, låta allting komma ut i ljuset utan att gömma undan, fly eller manipulera upplevelsen. Att uppleva allting fullt ut kan till en början förstärka känslan men genom att acceptera det som är läker vi de emotionella såren.
 
Vi behöver bara vända oss om och se vålnaderna i vitögat för att bryta den plågande förtrollningen. Det innebär alltså att stanna kvar i känslan, observera den och bli medveten om alla våra reaktioner runt den. Ibland kan det kännas som en mardröm innan vi ser vad som döljer sig i mörkret, men när vi väl ser det så är rädslan som bortblåst för vi ser att det bara var våra inbillningar om hur hemskt det skulle kunna vara. Vi behöver bara modet att stå upprätta när rädslan och ångesten stormar runt oss, vi behöver bara inse att det inte finns någonstans att fly från oss själva.

Ett helvete inombords gör också världen till ett helvete. Mörkret sluter sig om oss och vi kan inte för en stund se att det är vi själva som skapar och regisserar det hela. Istället skyller vi på allting annat, på omständigheterna och på alla svekfulla och oförstående människor som överger och bedrar oss. Vi kastar vårt eget mörker runt oss, inte bara på oss själva utan på allt som finns, vädret, politiken, folket, religionen. Överallt hittar vi fel, och förmågan att se något annat är helt fördunklad av den anklagande rösten. För allting vi känner och tror på inombords blir det vi kallar verklighet. Vi är helt och hållet ansvariga för vår egen upplevelse - och därmed vår egen verklighet.
 
Min favortförfattare Herman Hesse sa en gång mycket insiktsfullt att "Sann humor är att inte ta sig själv seriöst".

0 kommentarer | Skriv en kommentar

How the Mainstream Media propaganda machine works...

I just had to put up this pictures that says it all about american propaganda and its brainwashing..

The propaganda makes us believe that WAR IS PEACE. And freedom is slavery, and ignorance is strength...

We have to help each other to wake up from the lies that media, the big co-operations, banking and the corrupted politicians are spreading (they are in same boat; "The money-power boat")!

Taggat med: 

, , , ,

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Kulturens andliga öken

Har du funderat över vilka ideal som vår kultur och vårt samhälle värderar högst? Och har du funderat på hur det speglar sig i allting annat, som i konst, medier, design och arkitektur?
 
Jag tittade i dagarna på en mycket intressant dokumentär som hette ”Why Beauty matters” (Vikten av skönhet). Där presenterar filosofen Roger Scruton en provokativ essä om vikten av skönhet i konst och mer allmänt - i våra liv. Han menar med flera att på 20-talet vände man ryggen till mot skönhet. Konst, arkitektur och musik har blivit en trend av ”fulhet och ytlighet”, som leder oss in i en andlig öken.
"Beutiful art by Alex Grey"
Genom att citera filosofer som Platon och Kant, samt genom samtal med konstnärerna Michael Craig-Martin och Alexander Stoddart, analyserar Scruton var konsten gick fel och presenterar sina egna passionerade argument för att återställa skönhet till sin traditionella ställning som centrum för vår civilisation. Hade du frågat människor mellan 1750 och 1930 och bett dem beskriva syftet med poesi, konst eller musik hade de svarat - skönhet.

Och om du hade bett om poängen med skönhet hade du fått höra att skönhet är en värdering, lika viktigt som sanning och godhet. På 20-talet slutade skönhet att vara viktigt . Konstens ökande syfte blev då att störa och bryta moraliska tabun. Det viktigaste blev att vara originell och udda, att till varje pris sticka ut från mängden och chockera sin publik för att få uppmärksamhet och få en liten stund i rampljuset. Det har eskalerat i dagens kändishysteri, skvallermedier och upphöjandet av egots själviska begär. Och där ignorans och självupptagenhet smyger sig in.
"Art of Rembrandt"
Arkitekturen har också blivit själlös och steril, även vårt språk, vår musik och våra seder har blivit alltmer självcentrerad och provocerande. Som om skönhet och andlighet inte är värd en central plats i våra liv som istället alltmer blivit materialistiskt, och fokus ligger på resultat, mål och effektivitet. En värld där den subjektiva inre världen raderas bort till förmån för objektiva fakta och bevis. Vi skapar därmed också en inre tomhet där vi hela tiden stressar förbi till nästa sak. Människor och andra varelser blir till objekt och förlorar sin inre och unika skönhet. Det leder fort till meningslöshet och ”livets färg” blir grå och kall. Människors inre världar reflekteras alltid i vad människor skapar för någonting, därför tycks man oftast få leta långt utanför ”mainstream-kulturen” för att finna en djupare mening i skapandet och hitta magin och skönheten i livet.

Se hela dokumentären här --> http://vimeo.com/55784152
 
--- ---
Som bonus är här 30 fantastiska bildexempel på mänskliga uppoffringar som värmer i hjärtat. Det kan vara skönt att påminna sig själv om den medmänsklighet som trots allt döljer sig bakom allt mörker.. Länk --> http://www.viralnova.com/30-nice-things/

0 kommentarer | Skriv en kommentar