Om

Den här bloggen är en utgångspunkt för mina projekt. Jag kommer dela med mig av min inspiration och tankar runt olika saker. Har under många år nu skrivit artiklar/böcker om olika ämnen för att utveckla mig själv och sprida mina idéer, här kommer en del publiceras för läsning!
 
Ämnena innefattar hälsa, mat, reflektion, ifrågasättande av normen, psykologi och religion/andlighet. Frågor och tips om att stärka sin kropp, sin hälsa, sin integritet och sitt psyke.

Presentation

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från april 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Öppenhet och fördomar

En totalt radikal insikt; Ingen tanke är sann i grund och botten.
 
Tankar är blott våra egna idéer och föreställningar om världen. De är berättelser, drömmar, illusioner som vi gör "verkliga"...
Vår hjärna har en otrolig förmåga att skapa föreställningar och fantisera om allt möjligt. Bara som ett exempel, tänk på ett underbart minne och vi blir glada och reagerar som att vi faktiskt upplever det igen.. tänk på något upphetsande och kroppens reagerar direkt.. Tankarna styr känslor och reaktioner i kroppen. Det är otroligt kraftfullt i hur vi bestämmer vår egen verklighet. Lidande eller lycka, himmel eller paradis. Vi håller nycklarna i handen och alla möjligheter ligger öppna för oss.

Mycket av det vi kallar "verklighet" har vi lärt oss av andra, genom någon slags mix av vaga minnen och vad vi lärt oss vara sant genom våra föräldrar, i skolan, genom vänner, från religion, från vetenskap, från kulturen och från medier. Mycket av detta har vi bara antagit vara sant för att andra har sagt så. Vi har intalat oss själva en bild av verkligheten genom att följa vissa vägar i livet och förkasta andra. Den här bilden av verkligheten vill vi på något envist sätt behålla för att göra världen enkel för oss. Vi intalar oss själva och andra människor att vi vet, snarare än att erkänna att vi faktiskt inte vet.

Vi har en tendens att gå runt och låtsas att "vi vet", och att saker är "självklara".. och vi vill inte helst inte bli ifrågasatta och kritiserade för det vi tror på. Mycket hellre vill vi bara bekräfta och förstärka vår egen bild av verkligheten genom att söka upp kunskap och andra människor som tycker likadant. På detta sättet bestämmer vi ofta på förhand hur saker och ting är och därifrån växer fördomarna. Att döma på förhand stänger ofta vårt sinne för att utvecklas och öppna upp som människor. Vi säljer friheten för illusionen av kontroll. Vi skapar konflikter och krig där vi är mot varandra istället för att visa kärlek för varandra.

Varje möte och varje stund är unikt.. och förstå detta är att öppna upp sitt sinne, och vara medveten om våra fördomar som vi hela tiden skapar... Det är en bra början att bli medveten om hur vi går runt och bestämmer saker på förhand utan att egentligen riktigt veta.. och fördomarna bara växer desto mer vi dömer utan att vilja undersöka och förstå djupare. De gror så att säga i mörkret.

Men vi behöver förstå att bakom varje idé och varje tanke finns alla sidor, alla perspektiv och alla möjligheter. Det mest "goda" och det mest "onda" finns bara en tanke bort inom oss alla. Varje tanke, hur god och bra den än verkar vara kan helt plötsligt visa sig vara lika ont och förtryckande. Inget är absolut och bestämt på förhand, så som Yoda säger i Star Wars; "Only evil deals in absolutes".

Snarare är sanningen helt naken och redo att ta vilka perspektiv som helst. Idéer är som kläder som vi bär utanpå. När vi väl tar på oss kläderna glömmer vi lätt bort oss i vår ignoranta vetande-roll, vi glömmer att vi faktiskt är nakna och att kläderna bara är tillfälliga val. En annan metafor för detta är hur vi döljer oss bakom olika sociala masker som döljer vårt sanna ansikte. Vi spelar roller, för att vi tror att vi förväntas göra det inför andra för att vara "duktig", "normal", "snygg", "cool", "seriös".. och så vidare.. Men vilka är vi under masken?

"Our soul is covered by thousand veiles" -Sufism
 
Bakom varje tanke finns oskuldsfullheten och mysteriet, själva FRIHETEN, själva uppvaknandet. För tankarna blir lätt som ett fängelse där vi känner att vi måste försvara oss själva och våra åsikter, och hela tiden kämpa för att upprätthålla vår socialt "perfekta" mask utåt. I detta fängelse av fördomar så utestänger vi möjligheter och lägger hinder för både oss själva och för andra. Själva problemet blir när vi glömmer bort att det bara är olika sorters perspektiv som människor valt, olika sorters masker, och de är inte mer rätt eller fel än andras är. Varje tanke är absurd historia, och ännu mer absurt är det att förbjuda och förtrycka andra bara för vad de tror på. Vem är vi att döma?
 
För att öppna upp vårt eget sinne behöver vi påminna oss hur vi bär kläderna utanpå vår sanna nakenhet, där allt är möjligt och friheten alltid finns. Vi behöver vara öppna för att Ifrågasätta våra egna "sanningar" och det vi tror att vi vet.. Att inte bli blinda i våra egna drömmande tankar. Att inte ta saker för givet och att inte glömma bort hur unik varje stund faktiskt är.. Då kan livet gå från svartvitt till färg! Från lidande till lycka!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Mina favoritfilmer - Del 1

Jag älskar att se en riktigt bra film som stannar som ett minne för livet, en film som verkligen griper tag på djupet och berör en känslomässigt. Jag har länge varit medlem på en filmsida som heter "filmpunkten" där jag har betygsett i stort sett alla filmer jag sett 10 år tillbaka i tiden.. det har blivit en hel massa. Mitt medlemsnamn är "djerryg" om ni vill söka upp mig där.

Såklart har min filmsmak kommit att ändrats genom åren, för 10 års sedan var jag mer inne på amerikansk action och thriller. Det handlade mer om "coola effekter" och "snygg action".. medan jag nu förtiden mer föredrar gripande berättelser, känslomässigt djup och riktigt bra budskap från olika världsdelar, särskilt asien. Men vissa filmer stannar alltid i hjärtat oavsett och är vad man kan säga "tidslösa"... detta är mina absoluta favoritfilmer indelade i otecknad o tecknad film. ta gärna inspiration från dessa  :-) 

Top 15 movies all-time

The Intouchables (En oväntad vänskap) *Franskt drama, 2011

V for Vendetta *Brittisk dystopisk thriller, 2005

Cloud Atlas *Tysk-amerikansk sci-fi film, 2012

Lord of the Rings (Sagan om Ringen-trilogin) *Amerikanskt-nyzeeländskt-brittiskt fantasy-äventyr, 2001

The Curious Case of Benjamin Button (Benjamin Buttons otroliga liv) *Amerikanskt drama, 2008

Forrest Gump *Amerikansk dramakomedi, 1994


Crouching Tiger, Hidden Dragon *Kinesisk-Taiwanenisk wuxiafilm, 2000

Into the Wild *Amerikanskt verklighetsbaserat drama, 2007 

Eternal Sunshine of the Spotless Mind *amerikanskt drama, 2004

The Others *Spansk-fransk-amerikansk skräckthriller, 2001


The Shawshank Redemption (Nyckeln till frihet) *amerikanskt drama, 1994

Matrix Trilogy *amerikansk science fiction-action, 1999

Spring, Summer, Fall, Winter... and Spring (Livets hjul) *Sydkoreanskt drama, 2003

Trainspotting *Brittisk dramakomedi, 1996

Gladiator *brittisk-amerikansk actiondrama, 2000


...se också mina tecknade favoriter i nästa inlägg  :-) 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Mina favoritfilmer - del 2 tecknat

Top 15 animated movies (tecknade).. Ps; jag kan starkt rekommendera den japanska animestudion "Studio Ghibli". De skapar helt fantastiska tecknade filmupplevelser för den mer vuxna publiken.

Lion King (Lejonkungen) *Disney, USA

Up on poppy hill (Uppe på Vallmokullen) *studio ghibli, JAP.

Aurora (Törnrosa) *Disney, USA 

Brisby och NIMHs hemlighet *Don Bluth, USA 

Epic (Skogens hemliga rike) *Blue Sky Studios, USA

Resan till Melonia *Per Åhlin, SVE-NOR.

Prinsessan Mononoke (1997) *studio ghibli, JAP.

Puss in Boots (Mästerkatten) *Chris Miller, USA


Nausicaä of the Valley of the Wind (Nausicaä från Vindarnas dal) *studio ghibli, JAP.

Garden of words *Makoto Shinkai, JAP.

Laputa: Castle in the Sky (Laputa – slottet i himlen) *studio ghibli, JAP.


Howls moving castle (Det levande slottet) *studio ghibli, JAP.

Happy Feet *George Miller, AUST. 

Robin Hood *Disney, USA

Alice in wonderland (Alice i underlandet) *Disney, USA

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Det mänskliga traumat - del 1

Just nu håller vi på att läsa om livets mening och går igenom en del filosofer som har intressanta tankar om "lidandet". Jag tänkte sammanfatta deras tankar och ge min egen reflektion över detta.

 


Ett första intryck jag får av filosofi är ofta att de helt enkelt tänkt för mycket. Att de helt enkelt har fastnat i en ond cirkel av "tänkande" istället för "att leva här och nu". Och detta tänkande är för många filosofer förknippade med en rätt så dyster och pessimistisk bild av livet. En del har begått självmord och andra har lämnat kvar "en vildsint pessimism" som den rumänsk-franska filosofen E.M. Cirion sägs ha. Andra använder uttrycket "nihilism" som kan översättas med åsikten att ingenting verkligt existerar. Filosofen Schopenhauer säger själv att han talar för sanningen och tänker inte ge något tröst eller hopp om en lycklig värld, denna optimistiska syn är något som tycks äckla honom som en slags lögn som prästerna sysslar med och olika lärare av livet. Gemensamt för både Ciorian, Schopenhauer, Nietzsche med fler tycks vara det "oundvikliga mänskliga ödet".. Så optimism är inget för filosofer, eller?

 

Jag gillar dock att de så ärligt och naket som möjligt försöker beskriva livet precis så som de känner och upplever det. Problemet jag finner är att de bestämmer sig för en fast syn på hur världen är, och på så sätt utesluter möjligheten att förändra och påverka sitt eget liv. Om jag fortsätter med filosofen Schopenhauer uttrycker han det som "We are like lambs in a field, disporting themselves under the eye of the butcher, who chooses out first one and then another for his prey". Han menar att vi föds in i ett väldigt olyckligt mänskligt öde, där vi inte kan annat en att bli besvikna på livet och känna oss lurade. När vi är barn är vi fyllda av förväntan som att vi sitter i publiken och väntar spända på att ridån ska dras ned. Den här oskuldsfullheten och nyfikenheten är full av naivitet och frihet. Det är något vi alla tycks längta tillbaka till, då det vuxna livet gör oss besvikna. Det känns igen i många författare som till exempel i Herman Hesses fantastiska böcker.

Filosofen Cirion nämner också i ett personligt samtal hur vi mycket fort kastas in i en känsla av att vara en slags utomjording och att vara totalt utanför den trygghet som en gång fanns "..den längtan efter ett paradis som gått ohjälpligt förlorat." Han berättar om den enorma existensångesten han kände att vara totalt utanför som ledde till stora sömnproblem, hallucinationer och självmordstankar. Och att vara i den känsla där man så lätt blir sårad av allting, han kallar det "metafysiskt främlingsskap", en i grunden filosofisk sjukdom vilket inte enligt honom härstammar från barndomen som han påstår sig ha varit lyckan själv.. Men efter detta var "allt inte längre möjligt".. hans första text "På förtvivlans krön" beskriver han som att "Det är en bok som logiskt sett borde ha lett till självmord".. Enligt Cohen är människan är dömd till sitt öde, och att metafysiska inte kan botas, utan bara mildras och att "det onda" sitter djupare än en psykologisk åkomma. Han tycks antyda att det skulle handla om djupt emotionella sår som i oss blivit fysiska hinder ingraverade i oss.

Jag känner själv igen denna tanken, jag skulle till och med kalla det för "det mänskliga traumat". Att förlora barnets gränslösa paradis med allt det innebär som drömmar, möjlighet, hopp, fantasi och frihet att leka och vara den man är.. och att drabbas av den vuxna existensångesten där vi ofta fastnar i oro, problem, rädslor och tvivel på vårt eget liv. Övergången kan kännas som att friheten förvandlas till ett fängelse som en del helt enkelt inte klarar av och tar sitt liv. 

Men att detta skulle vara något absolut, och opåverkbart öde för den vuxna människan är för mig främmande och självförstörande... För mig personligen har det handlat mycket om att återta barnasinnet, skapa kontakt med mina drömmar, skapa och fantisera, bli vän med tankarna. Ja, att helt enkelt öppna upp mitt sinne genom meditation, tacksamhet och göra nuet till en lek. Det har gjort mig lyckligare när jag inte går runt och tar livet på allvar hela tiden och hindras av rädslorna för vad andra ska tycka.. Oskuldfullheten att få agera fritt och gränslöst med medmänsklighet, och den finns alltid med oss, vi behöver bara uppmuntra de här egenskaperna..

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Det mänskliga traumat - Del 2 av 2

DEL 2

 

Schopenhauer säger också att det största lidandet vi människor skapar är att bry oss om vad andra tycker om oss. Det får oss att skapa en massa onödiga behov som vi måste uppfylla för att vara lyckliga. Han jämför oss med ett mer primitivt djur som inte lider av allt detta, då det i slutändan inte är svårare än att uppfylla basbehoven för att leva. Fast människan skulle inte klara av att hålla livet så enkelt, vi tänker och reflekterar över livet vilket också på ett sätt blir vår plåga eftersom tristessen infinner sig. Det är därför han också menar att vi faktiskt behöver lidandet, precis som kroppens muskler behöver gravitationens motvikt för att ens existera. Utan lidandet tänker sig Schopenhauer att människan skulle bli galna av arrogans, eller antingen dö av uttråkighet, starta krig eller hänga sig själva.. detta eftersom all form av lycka och glädje bara är en konsekvens av att lidandet upphör. Så lyckan är egentligen bara en känsla av befrielse, och skulle inte existera utan olyckan/lidandet. De är så att säga i balans, han använder en metafor om hur båten blir stabil av lasten.

Där kan jag hålla med på många sätt, vi kan helt enkelt inte ha ett "himmelskt paradis" med bara lyckliga varelser och evigt liv, det är på ett sätt att ljuga om livet som hela tiden är i förändring och innehåller allt mellan liv och död, lycka och olycka.. Och att paradiset faktiskt innehåller alla aspekter av livet och vi utvecklas som människor av lidandet. Paradiset är så att säga en metafor för att bjuda in och tillåta alla känslor av livet utan att stänga ute dem. För när vi försöker fly från våra känslor skapar vi helt enkelt "det mentala helvetet". Så det är enligt mig bättre att vara ärlig här och nu med vår egen upplevelse än att hela tiden fly till nästa sak, nästa resa och nästa kick i livet. Paradiset är inte runt hörnet, eller i himlen, det är här och nu. Vart annars? Inte behöver detta alls vara en pessimistisk syn, snarare än stor befrielse att ärligt möta det som är och finna en större acceptans och kärlek för livet.

 


Schopenhauer har också sina tankar om att livet helt enkelt är en olycka och ett misstag som också kan jämföras med kristendomens syn på att vi föds i synd. Han särskiljer sig inte från den kristna tanken, utan påstår sig istället ha "den enda rätta kristna filosofin". Han säger att det finns inget mer säkert än "the grevious sin of the world has produced the grievous suffering of the worls" (synden skapar lidandet). Med synden menar han att vi måste inse att världen är som ett fängelse, tankar han också hittar bland de gamla grekiska filosoferna, i brahmanismen och buddismen. Han menar vidare att en person måste vända världen ryggen, och att förnekandet av livet är vägen till frihet. Det tycks låta väldigt negativt, eller?

Men för mig behöver det inte vara direkt negativt, jag har någon form av samma föreställning.. vi behöver vakna upp till att vi skapar världen helt i våra egna huvud. Vi blir omedvetet fångade av rädslor, oro och problem så som vi blir fångade av drömmarna på natten. Alla tankar är totalt påhittade, och därmed "illusioner" (som jag själv väljer att kalla det, istället för "fängelse").. och i slutändan utgår allting från en slags tomhet där allting vi tror på sedan programmeras in och blir vår världsbild, med våra subjektiva tankar och föreställningar. Och beroende på hur medvetna vi är om våra känslor och tankar blir till vår frihet eller vårt fängelse. För att se detta klart och tydligt behöver vi någon form av kontemplation, där vi faktiskt "vänder livet ryggen".. i den mening att vi är beredda att lämna allt det givna, och självklara.. våra inkörda vanor och mönster.

För mig handlar det om att gå igenom denna fas och sedan återvända och välkomna livet så ärligt och medvetet vi bara kan. En del filosofer, som Schopenhauer och Cirion tycks inte finna vägen tillbaka till ett fritt och öppet sinne. Man kan ha förhoppningar, drömmar och framtidstro utan att för den delen låta sig krossas av besvikelser och tvivel. Tricket är att inte ta det på fullt allvar och hålla ett mer öppet sinne till förändringar och motgångar.. Medvetenhet om oss själva är friheten.



0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg