Om

Den här bloggen är en utgångspunkt för mina projekt. Jag kommer dela med mig av min inspiration och tankar runt olika saker. Har under många år nu skrivit artiklar/böcker om olika ämnen för att utveckla mig själv och sprida mina idéer, här kommer en del publiceras för läsning!
 
Ämnena innefattar hälsa, mat, reflektion, ifrågasättande av normen, psykologi och religion/andlighet. Frågor och tips om att stärka sin kropp, sin hälsa, sin integritet och sitt psyke.

Presentation

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg från juni 2015

Tillbaka till bloggens startsida

SMÄRTKROPPEN

SMÄRTKROPPEN

Grunden i alla former av självutveckling är självmedvetenhet. To know thyself! Vi borde rikta blickarna mot oss själva, för det är i vårt eget sinne som vi själva skapar vår egen bild av ”verkligheten”. Att ändra verkligheten, är att först ändra vårt eget tankesätt. Det är roten.

Merparten av de flesta människors tankesätt är ofrivilligt, automatiskt och repetitivt. Det är ett mentalt brus, likt en evig radioapparat som upprepar i stort sett samma tankar om och om igen. Det är ”rösten i huvudet” som vi alla bär runt på, och den lever sitt eget liv. En del pratar högt för sig själva, resten tänker högt för sig själva. Sinnet bara upprepar det förflutna, eller oroar sig för framtiden, allt annat än att vara här och nu i full närvaro.

Trots att kroppen är mycket intelligent kan den inte känna skillnad mellan en faktisk situation och en tanke. Den reagerar på alla tankar som om de vore verklighet. För kroppen betyder en orolig och rädd tanke ”jag är i fara”, och den reagerar därefter med tyngre hjärtslag, snabbare andning och puls osv., även om du ligger i sängen. Därför är det lätt att förstå varför tankarna kan förvandlas till ett rent helvete. Den stress och oro som många känner kommer inte utifrån, utan inifrån från tankarna. Sinnets oupphörliga tänkande ackompanjeras ofta av en ström av negativa känslor.

Minnen och tankar i sig är inga problem, det är när tankarna tar över dig helt och hållet som de förvandlas till en börda, och blir en del av din självbild. Din personlighet blir då ditt fängelse. Många människor begränsar sig genom allt de är missnöjda över, ångrar, är arga för eller har skuldkänslor för. Deras känslomässiga tänkande har blivit till deras jag, och de håller fast vid den gamla känslan som en del av identiteten. Denna ansamling av gammal känslomässig smärta i sitt energifält – kan kallas ”smärtkroppen” (Exempelvis av författaren Eckhart Tolle som jag rekommenderar starkt.) De rester av smärta som lever kvar från starka negativa känsloupplevelser som du inte helt och hållet mött, accepterat och sedan släppt taget om utgör tillsammans ett negativt energifält som lever kvar i kroppen. Det är inte bara barndomens smärta utan också andra smärtsamma känslor du varit med om. Likt emotionella trauman ligger de som en tyngd över oss - och kan till och med göra oss fysiskt sjuka i längden.

Smärtkroppen tycker jag kan hjälpa väldigt mycket i att förstå sina egna reaktioner men också att förstå andra. Hur en del människor kan göra väldigt konstiga, ondskefulla handlingar och säga fruktansvärda saker. De är helt enkelt övertagna av smärtkroppen, tappar förståndet och blir ”övertagna”, nästan som av en demon. Smärtkroppen lever av olycka, och vill uppleva återuppleva olycka hur konstigt det än låter. Smärtkroppen vill starta drama och konflikter och är otroligt listig på att ”trycka på rätt knappar”, och hitta svagheter hos andra människor för att väcka deras reaktioner, speciellt i nära relationer och i samband med alkohol.

Vi kan dock sluta förstärka den smärtkropp som redan finns, vi kan lära oss att bryta vanan genom att tydligt uppmärksamma och observera hur det känns – utan att direkt reagera på känslan. Att hålla oss lugna och bara observera, utan att luras med in i känslornas drama (även när det handlar om andra människor). Bara närvara utan att förstärka eller förneka det vi faktiskt känner. Att bara acceptera känslan precis så som den är. Inte döma, inte manipulera, bara vara ”vittnet”. Genom att vi är medvetna kan inte smärtkroppen ta över oss.

Smärtkroppen tar varje tillfälle i akt när vi är lite omedvetna, när vi är trötta, hungriga, eller hamnar i obekväma situationer som för oss påminner om negativa saker i vårt förflutna. Det gäller och vara vaken och ärlig i alla livets situationer. Det svåraste att möta och se det vi helst inte vill möta. Men det är också det som utvecklar oss mest, när vi kan resa oss ur våra egna skuggor. Sinnets största botemedel är medveten närvaro, och dess största olycka är ett ignorant och frånvarande sinne som ser sig själv och världen fastnitad i lidande. Himmel och helvete är inte längre ifrån oss än vårt eget sinne.

Men förstå att; Ingenting har någonsin hänt i det förflutna som kan hindra dig från att vara närvarande här och nu.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Att tro på något...

Att tro på en ”högre makt”

I östländska religioner har man ofta en Guru, och i andra religioner överlämnar man sig åt en högre makt, en världsande, urmodern eller ”fadern”. Många som inte är religiösa är skeptiska mot detta koncept; att överlämna sig och offra upp allt ”jag” är (mina åsikter, mina vanor etc.) Men jag menar att alla faktiskt tror, frågan är bara på vad...

I vår kultur tror vi på vårt ego (vår "image"), vi samlar på oss och stärker vår identitet med allt vi köper och gör. Vi har lärt oss att tro på den ”materiella religionen”, att köpa sig frihet och lycka och bygga den perfekta identiteten utåt sett på status och hur vi vill att andra ska uppfatta oss. Mode, medier, kändisar och reklam är dagens präster och de gurus som folk påverkas av.

För mig är identitet ofta en stor begränsning, men för många innebär det trygghet och kontroll att veta vad man tillhör och vem man är. Men utan dessa begränsade ramar så finns total frihet. Frihet från vad vi måste vara, eller vad vi inte måste vara. Frihet att röra oss mellan former, olika läror, åsikter och modeller. 

Låta ärligheten, känslan och intuitionen styra. Frihet att slappna av, låta saker falla iväg, följa våra inre känslor, våra ”magkänslor”, våra drömmar. Vara oss själva utan en fast identitet. Utan att rista i sten, bara vara öppen och tillåtande. Låta livet vara den gurun som lär oss livet, och faktiskt lyssna på vad livet lär. För mig är livet den högre makten, långt mycket visare, ärligare och mäktigare än mitt begränsade lilla ”jag”. Det är bara och surfa livets vågor, här och nu, utan kontroll, utan rädsla, utan tvivel.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Att vakna upp

Jag har precis lyssnat på en rad intervjuer som var gratis att ladda ner i samband med att bokförlaget ”sounds true” hade jubileum. Det som är speciellt med Sounds True är att de samlar författare och andliga lärare som pratar om människans andliga och psykologiska välmående. Den första frågan som ställdes till alla som blev intervjuade var; Vad innebär uppvaknandet för dig?

Jag tänkte berätta min egen version av det. Uppvaknandet är något som kan ske både som en långsam process eller snabbt som en blixt, och det handlar helt enkelt om att vakna upp ur sin egen illusion till den sanna verkligheten. Att fullt inse och leva i nuet. Att inse att det enda vi verkligen vet är här och nu. Uppvaknandet är som att vakna upp ur drömmen och inse att det bara var en dröm.

Tills vi vaknar upp är vi omedvetna om att vi drömmer vår egen dröm. Vi ser inget annat än att det vi tänker är samma som ”verkligheten”. Precis som vi tror att nattens dröm är på riktigt tills vi vaknar upp på morgonen och inser att det bara var hjärnans egen illusion. Men även när vi tror vi vaknat upp på morgonen börjar hjärnan berätta sin egen historia om oss själva, om vad vi har gjort igår, vad vi måste göra, om vi duger, oro, ångest över saker vi sagt och gjort och så vidare. Det är som om någon startar upp ett album som upprepas av i stort sett samma tankar om och om igen. Dessa tankar är också vilka vi tror vi är. Det är dessa tankevanor som vi identifierar oss med och styr våra liv, exempelvis ” Jag är värdelös”, ”Jag är lite bättre än andra”, ”Jag är en viktig person” osv.  

Att vakna upp är att börja inse med hela sitt väsen att det vi tänker inte är allt som vi upplever. Närvaron är mycket mer, att lyssna, att känna, att andas, att observera utan att behöva döma, jämföra och kategorisera allting som händer som bra eller dåligt, viktigt eller oviktigt osv. Att lyssna på kroppens signaler, att verkligen uppleva nuet, att vara fullt ut i det vi gör – så ärligt och närvarande vi kan.

Detta är också själva grunden i all form av terapi och psykisk hälsa (och andlighet), att bryta identifikationen med våra tvångsmässiga tankar. Tankar har en tendens och kunna inbilla oss väldigt negativa saker om oss själva som vi sedan tror på. För detta krävs självmedvetenhet, att ärligt kunna se hur vi skadar oss själva med olika negativa historier, och förstå hur vi helt och hållet styr vårt eget öde och vårt perspektiv. Ibland kan det ta tid att skapa självmedvetenhet i en djupt sårad själ eftersom vi är väldigt identifierade med varje tanke som kommer som tillexempel när vi blivit mobbade och illa behandlade av andra.

Uppvaknandet är att se igenom den här illusionen och inte vara hopplöst identifierad och trofast i varje tanke. Tankarna kommer och går som vågor på havet. Uppvaknandet betyder inte att vi slutar tänka, bara att vi inte är hopplöst fångade av dem. När vi blir mer mindre fångade av tankarna blir vi mer medvetna om vad vi gör och hur vi mår. Vad som är sant och inte sant. Vi får mer uppmärksam på vad andra säger, på kroppens signaler och vi får framförallt en större frihet och förståelse för andra. Och när vi själva blir mer medvetna och mår bättre är det lättare att älska andra. Därför förknippas uppvaknandet med osjälviskhet, kärlek, medlidande och ärlighet. När vi själva mår dåligt i vår egen illusion är det inte lätt att vara öppen och glad för andras skull heller. Då styr avundsjuka och hämnd.

Att må dåligt är att befinna sig i ett oväder av dåliga tankar utan att se solen bakom molnen, det är att vara fångad i sin egen mardröm. En väldigt egoistisk tripp av självförnekelse och omedvetenhet som också skadar andra. Uppvaknandet är att se att solen alltid finns där ändå, och oväder kommer och går. Förändringar är en del av livet och det enda vi kan göra är att försöka acceptera allting så som det är, ibland mot vår egen vilja och mot våra egna ”principer”. Livet är större än oss, ett stort mysterium som kan ta alla möjliga vägar. Vi kan sätta oss på tvären och sluta oss i vår egen dröm, eller vilja observera, leva i det oförutsägbara och vara nyfiken. Livets oändliga färger är mycket fler än vad vi kan ana.

0 kommentarer | Skriv en kommentar