Om

Den här bloggen är en utgångspunkt för mina projekt. Jag kommer dela med mig av min inspiration och tankar runt olika saker. Har under många år nu skrivit artiklar/böcker om olika ämnen för att utveckla mig själv och sprida mina idéer, här kommer en del publiceras för läsning!
 
Ämnena innefattar hälsa, mat, reflektion, ifrågasättande av normen, psykologi och religion/andlighet. Frågor och tips om att stärka sin kropp, sin hälsa, sin integritet och sitt psyke.

Presentation

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från augusti 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Möta vår egen skugga

ATT MÖTA VÅR SKUGGA

Jag har just läst en bok som heter ”skuggeffekten” som är skriven av tre olika författare, Deepak Chopra, Debbie Ford o Marianne Williamson. Skuggan är från början ett psykologiskt begrepp av Carl G. Jung. Skuggan är helt enkelt den person vi helst av allt inte vill vara, det är allt som irriterar oss, förskräcker oss eller väcker avsky och skam hos andra eller oss själva.

Alla människor har en skugga, en sida vi döljer, förkastar och känner skam över. Om vi kunde se oss själva exakt som vi är, skulle det vara lättare. Men det kan vi inte, och därför är det så lätt att falla in i självlögner och förnekelse. Vi är vana att tro att vi inte kan se oss själva om vi inte tittar i en spegel – men faktum är att vi kan få en levande bild av oss själva genom att lägga märke till vad vi iakttar hos andra. Vi är utformade att projicera de egenskaper vi inte kan/vill se hos oss själva på andra.

Det sker hela tiden, vi projicerar på alla människor. Det vi bedömer eller kritiserar hos någon annan är i sin förlängning ett karaktärsdrag som vi förkastat hos oss själva. Vi ser en dold sida av oss själva som vi helst inte vill se, därför dömer vi och irriterar oss över det. Det är en av egots försvarsmekanismer.

Skuggan kan ha växt i oss på många sätt, men det vanligaste är att vi redan som små barn tvingas stänga ner och förtrycka många av våra karaktärsdrag för att dessa inte är ”önskvärda” eller socialt accepterade. Många saker blir förbjudna för oss och vi lär oss att skämmas för det. All denna skam blir sedan så inbäddade i oss att vi inte ens tänker på att vi har det. Desto mer vi försöker förtrycka vårt inre känsloliv och känna skam för det, desto mer makt får skuggan över oss och kväver vår livsglädje. Dessutom är det så att när vi förtrycker oss själva så förtrycker vi också andra. Självhat föder mer hat, det går inte och fly från sig själv.

Att möta skuggan är att befrias från dåliga mönster och må bättre. Men för att kunna göra det behöver vi öppna oss för en större sanning om den person vi tror att vi är. Vi bär alla runt på en bild av vilka vi tror vi är, men den bilden är oftast väldigt begränsande. I varje en av oss finns potentialen till att vara precis vad som helst, att tänka alla tankar och att känna alla känslor. Det är aldrig något fel att känna någonting och uttrycka något, problemet är först när vi skuldbelägger oss och fördömer oss själva för det. När vi inte kan acceptera och erkänna dessa känslor, så blir det allt vi lider av. Motståndet är lidandet.

Ju mer vi försöker trycka tillbaka de sidor av vår personlighet som vi tycker är oacceptabla, desto större är risken att de hittar skadliga sätt att komma till uttryck. Dömandet och kritiserande behöver bytas ut mot accepterande och kärlek. Leta efter dina egna ”projektioner”, vilka personer irriterar du dig mest på? Vilka beteende får dig att skämmas? Vad får dig att gå i taket av vrede och avsky? Notera dessa, observera och undersök varför du känner så.

Kan du se att du också trots allt bär på dessa egenskaper du också? Att vi, precis som alla andra också kan agera och känna så som de vi avskyr gör? Att vi faktiskt känner alla dessa känslor som vi skäms för, och att det är ok?

Det finns otaliga exempel på människor som anstränger sig hårt att jobba mot, och döma andra för vad de gör men sedan blir påkomna med att göra samma saker som de fördömer så hårt (Exempelvis; präster som utför barnövergrepp, jämställdhetsförespråkare som misshandlar kvinnor, böghatare som visar sig vara homo själva osv.) Det är inte så konstigt när man väl förstår hur undertryckandet är som en tickande bomb, att lägga så mycket energi på att inte tappa kontrollen över sina dolda hemligheter.

För att istället se skuggan som något ont, något avskyvärt kan vi vända på det och faktiskt se skuggan som en vis lärare som visar oss vad vi gömmer för oss själva. Ett tillfälle att städa ur våra sinnen från skam, dömande och skuld för att bli hela. För varje egenskap vi väljer att lyfta fram i oss själva så skapas det en motsats – det vi inte vill vara, det vi inte ser själva som. Ju mer vi envisas med att vi är någon särskild, ju mer måste vi kämpa för att trycka ned de andra sidorna. Och medan vi försöker dölja dessa karaktärsdrag så dömer vi dessa också i andra människor. Ex; ”Jag är inte lat, jag kan ta ansvar och är en viktig person”, skapar dömande när vi känner oss lata, eller ser andra som lata. Ex; ”Jag är alltid en god och givmild människa som alltid hjälper till”, skapar dömande av personer som inte bjuder, som inte ler, som inte tackar osv. och framförallt dömer vi oss själva när vi har en dag vi inte orkar hjälpa till eller vara givmilda.

Det är bara vi själva som lider av våra bestämda idéer, med ärlighet med sig själv, och vilja acceptera oss att känna så som vi känner kan vi bli mer kärleksfulla mot oss själva - och mot andra. Vi är perfekta precis så som vi är. Det finns inga fel på oss, ingen anledning att anklaga eller skämmas. Vi känner olika saker vid olika tillfällen, att sätta försöka ”bestämma” vilka vi är och vilka vi måste vara skapar bara ett fängelse för oss. Att kategorisera och rama in hur vi/andra är, är oerhört begränsande, det kväver livet. Vi får och kan vara mycket mer än vad vi tror. Frihet har inga gränser, och av frihet kommer kärlek.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Sårbarhet och öppenhet

Jag håller just nu på att läsa en bok om "skuggan" i vårt psyke, alltså det vi gömmer undan och förnekar i oss själva. Sådant vi känner skuld och skam över, och "hemligheter" vi försöker trycka bort och fly ifrån. Men genom att försöka fly så växer skuggan, och gör oss mer stressade, otrygga och oroliga. Vi blir sjukligt självkritiska och blir också snabba på att döma andra. Ur skuggan växer ondskans frö till hat, avund, och konflikter.

 Min erfarenhet är att vi mår väldigt, väldigt dåligt av att stänga in oss själva med våra egna tankar och känslor. Det fungerar aldrig i längden att förneka det vi verkligen känner. Vi mår bättre av att så ärligt som möjligt uttrycka våra inre tankar, och tillåta oss att känna vad vi känner.  Att erkänna och acceptera det vi skäms över på ett naturligt sätt, utan att döma oss för det.

Det kan vara jobbigt, ibland väldigt jobbigt om vi under lång tid vant oss att gömma undan vissa känslor/tankar för att vi känner skuld. Vi har lärt oss spela en roll istället, dels för att leva upp till andras förväntningar men också för att slippa känna. Dessa roller är inte vem vi är innerst inne, när vi är helt ensamma och ärliga med oss själva. Det uppstår en klyfta som kan växa till en psykisk obalans.

För att bota oss behöver vi uttrycka vårt inre, och göra vår skugga medveten. Ärlighet är viktigast. Om vi nu inte kan vara ärliga med andra människor, måste vi börja med oss själva. Om vi inte kan anförtro oss åt en vän, partner eller i familjen får vi hitta andra metoder som att föra en dagbok, skriva anonyma bloggar, måla, spela in sig själv etc. Huvudsaken är att sker utifrån våra verkliga känslor, utan tänka på hur det låter.

Ärlighet innebär att tillåta sig själv att få vara "sårbar", att släppa alla förväntade roller, och släppa tankarnas indelning i "dåligt och bra", "fel och rätt". Ärlighet är att vara naken med sig själv, våga erkänna alla sidor, inklusive det vi förnekar att vi har, men som vi ser i andra. Att börja möta sig själv kan vara en process som rör upp mycket känslor och det är inget fel med att gråta ut eller känna ilska eller förtvivlan. Det är en helt naturlig process av känslor som vi behöver möta för att bli hela som människor. Kom ihåg att det är inte handlar om att anklaga någon eller skuldbelägga. Det handlar om att acceptera och förlåta det som kommer upp till ytan. Låta det ta tid.

Att öppna sitt hjärta och tillåta sig att vara sårbar är till stor hjälp för oss själva men också för andra. Då kan vi verkligen mötas utan fördomar och förutfattade meningar. Vi kan lyssna utan att döma, utan att spela roller. Varje människa är på vägen till galenskap när vi slutar lyssna på våra inre känslor och tankar. Det gör att vi också blir främmande för oss själva, vi söker efter en trygghet men tycks aldrig hitta den. Tomheten kommer ikapp oss trots att vi omger oss med massvis av tillfälliga flykter. Därför kan vi bara hitta sann lycka och helande inom oss själva, det är det enda vi alltid har med oss.

0 kommentarer | Skriv en kommentar