Om

Den här bloggen är en utgångspunkt för mina projekt. Jag kommer dela med mig av min inspiration och tankar runt olika saker. Har under många år nu skrivit artiklar/böcker om olika ämnen för att utveckla mig själv och sprida mina idéer, här kommer en del publiceras för läsning!
 
Ämnena innefattar hälsa, mat, reflektion, ifrågasättande av normen, psykologi och religion/andlighet. Frågor och tips om att stärka sin kropp, sin hälsa, sin integritet och sitt psyke.

Presentation

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg från maj 2016

Tillbaka till bloggens startsida

THE POWER OF THE WORDS

Ljud är en mäktig kraft. Varje ljud är en vibration skapad av vågor, och det vi hör är ljudens övergång från den abstrakta idén till den fysiska verkligheten. Hela universums innersta väsen utgörs av dessa vibrationer som utgör alla atomer och all materia.

...In the beginning was the word, and there was light..

Har du tänkt på vilken makt dina ord har? Den första av två visdomar jag verkligen vill dela med mig av är; Ord är din intention, din tro och din verklighet. Orden är den berättelse du talar om för dig själv, antingen när du dömer dig själv eller uppmuntrar styrka och mod. Beroende på vad du faktiskt menar med dina ord skapar du himmel eller helvete.

Din intention manifesteras genom orden, det du säger blir din verklighet. Att såra någon börjar alltid genom att prata illa om dem. I många filosofier är det vi kallar för skvaller eller skitsnack lika illa som att skada en annan människa fysiskt. Men i vår kultur är skvaller något normalt, medier säljer skvaller och människor köper det.

I vår kultur maskerar vi ofta våra nedsättande ord om andra i form av ironi och sarkasm vilket också i sin sanna mening är en elak intention. Vi är snabba på döma andra och skapa rykten utan att faktiskt veta. Det är ett sätt att se ner på andra och skratta åt dem för att upphöja sitt ego. Ofta tänker vi inte ens på att vi gör det, det är en omedveten akt, men fortfarande sårar vi andra med våra ord. Som mest känsliga för dessa ord är vi under våra första levnadsår och hur våra föräldrar och omgivning talar om för oss vad vi är för något.

När vi lyssnar på dessa ord tror vi på dem, de blir hur vi formar och begränsar oss själva. Som när vi säger att vissa saker inte är möjliga, att vi inte duger, att vi inte klarar av något, att vi är fula och så vidare. Det blir vår verklighet, vad vi tror vi är och vad inte är, mönster som vi förstärker och repeterar för oss själva i vår inre dialog. Självdömande efter vi gjort "misstag", anklagande om vår kropp,  är illusioner vi tagit med oss under lång tid, ofta formade under våra tidiga år i livet.

Många människor har ofta en underliggande uppfattning om att vi inte är tillräckliga, att vi inte duger, eller att vi föds i någon slags synd som gör att vi är underlägsna andra (ex: auktoriteter/Gud. Det matas vi med både i medier, reklam, socialt och genom religiösa institutioner. Som att vi hela tiden har något att bevisa...

Vi måste överkomma detta ”synd-om-tänkande”, vi är alla lika mycket värda, vi är i oss själva unika och vi behöver acceptera oss helt och fullt för vilka vi är. Inte jämföra oss med andra. Lycka är helt beroende på om du accepterar dig precis så om du är, eller letar efter fel och att bli något annat. Om du envisas med att beklaga dig, skylla ifrån dig på andra och hela tiden hitta fel så skapar din biografi bokstavligt talat din biologi. Det du tänker, blir du.

Den andra lärdomen är just detta; Skyll aldrig (verkligen aldrig) på omständigheterna

Varje människa har hela universum inom sig själva, och så länge vi skyller på omständigheterna är vi blinda för hur vi själva skapar vår lycka/olycka. Alla vi träffar på blir bara offer för vår egen frustration eller kärlek till oss själva. Det är en direkt reflektion av hur vi dömer oss själva, och inte accepterar oss själva som vi är. Det är vi själva som speglar oss i andra. En människa som hatar sig själv mycket har svårt att uppskatta andras glädje, istället kan det ses som ett hån.

När du ser detta fullt ut, att alla människor bara pratar utifrån sin inre monolog, så ser du klart och tydligt att ingenting är värt att ta personligt. Elaka ord som andra uttalar är bara en form självhat och självförakt.

Samma sak; När du är elak mot andra, är det inte dem det är fel på,  dem bara väljer en annan väg, har en annan vilja och idé om världen är (hur galen den än kan verka). Det är du som inte kan acceptera det att det är så. Ta denna lärdom och bli medveten om hur du dömer, anklagar, skyller, och hatar. Början på att kunna älska sig själv är att bli medveten om vad du talar om andra, och om dig själv.

För att frigöra sig sådana mönster är det viktigt att vara helt ärlig och skapa en ny grund för vilka ord du talar om för dig själv. När du fortsätter upprepa positiva ord blir dem också mer och mer sanna för dig. När din egen tillit stärks försvinner tvivlet och rädslan för vad andra tycker. I indisk tradition är man noga med vilka ljud man använder eftersom man är medveten om kraften de har. Många upprepar mantran, alltså ljud som upprepar om och om igen, ett sådant är AUM, som är symbolen för det universiella ljudet och att finna närvaron här och nu. Vi använder alla ordens kraft, frågan är hur.. :-) 

MUSIKENS STORA KRAFT

Musikens betydelse för oss...Vad vore vi utan musik?

För mig betyder musik så oerhört mycket, den väcker känslor & minnen på ett djupare plan än andra former av kommunikation. Det har man också upptäckt nu inom sjukvården där musiken kan hjälpa människor på alzheimers att minnas och leva upp med sina nära och kära, för många anhöriga är det ett fantastiskt sätt att dela glädje. Dessutom blir alzheimerspatienter mycket lugnare och kan ta mindre medicin. Musik används också när det gäller Parkinsons, där har många människor fått svårt att gå och röra sig, men musikens rytmer hjälper de att få bättre balans och rytm i hur de rör sig. Dessa framsteg är väldigt inspirerande, och jag kan verkligen rekommendera att se den korta dokumentären; ”MUSIC ON THE BRAIN”. Länk; Music on the brain 

Att hålla rytmen är unik för människan, det kan inte ens apor göra. Musiken är något som alltid varit med oss sedan urminnes tider och kanske till och med format vår evolution som självmedvetna varelser. I olika tider i olika kulturer har musiken använts för att sätta oss i andra medvetandetillstånd, musik och rytm är viktig i ritualer och har en stor del i att forma gemenskap. Forskning har tillexempel visat att vår hjärna producerar en stor mängd kärlekshormoner när vi sjunger tillsammans, långt mer än prat gör.

Hos schamaner/ursprungsfolk (även bland samerna förr), används trummor eller mantran för att skapa en monoton rytm som gör att vi öppnar upp vårt omedvetna. Långvarigt dansande till en fast rytm öppnar upp oss, och får oss att förstå att vi inte är ensamma, utan kollektiva varelser som är beroende och sammanlänkade med varandra, att vi är samma. Forskning har också visat att musik på ett unikt sätt superstimulerar många olika skilda områden i hjärnan samtidigt, vilket förklarar vilken kraft musiken har för oss på alla nivåer.

Frågan är hur medvetna vi är hur musik och ljud faktiskt påverkar oss. ”vårt öra” för musik har formats tillsammans med evolutionen, höga skarpa ljud signalerar fara och att vi ska uppmärksamma dem så vi ”vaknar till”, medan låga dova ljud har än mer sövande och lugnande effekt. Vi utsätts för ljud nästan konstant och påverkar hur vi känner. Jag har lyssnat lite på forskningen bakom ljudterapi som ett sätt att bota olika problem som ex tinnitus, läsproblem. (http://soundtherapyinternational.com/v3/) Det har fått mig att få upp ögonen (och öronen), för ljud också kan vara som ”förorening” för vår hjärna. Alltså att vi har svårare att slappna av, finna ro och tänka klart och kunna vara medveten om sin omgivning. Ett exempel; tänk bara på hur vår matsmältning påverkar av om vi är stressade, och många höga ljud och bullriga miljöer kan göra att vi känner oss stressade och få oss att äta sämre. Det kan också förklara varför många människor känner sig utmattade i storstadsmiljöer av alla konstgjorda ljud.

Jag tänker också på hur många ljud på en gång är distraherande för oss och gör att vi har svårt att vara närvarande. Därför söker sig så många till något som harmoniserar sitt liv, så som att dansa, sjunga eller bara slappna av till deras favoritmusik. Musiken har en otroligt stor del i våra liv, långt större än vad de flesta nog anar… Så när du lyssnar; känn musiken fylla hela ditt väsen, lyssna med hela kroppen, följ rytmerna och bara släpp taget, tänk inte, tänk inte på hur det ser ut, vem som ser, varför, eller hur. Musik är inget som förenas med tänkande. Bara var i musiken här och nu. Musiken och rytmerna är vårt inre flöde, vår inre resa. Några gånger varje sommar brukar jag bara spendera hela helgen med att bara dansa, och det är väldigt befriande att göra.. Ta och dansa i ditt hem är också befriande  :-) 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Ändringar i länksamlingen

Hej!

Jag har nu uppdaterat länkarna (längst ner till höger, under taggarna), så att det ska bli enklare att hitta äldre inlägg som jag själv lyfter fram som höjdpunkter. 

Under årens lopp har det blivit en hel del artiklar som publicerats här, och jag har funderingar på att göra en hemsida för att allt material som kunna bli enklare att ta del av beroende på vad man själv är intresserad av. Tills dess rekommenderar jag att bläddra i länksamlingen.. /Jerry

0 kommentarer | Skriv en kommentar

”THE SLOW DOWN DIET” Att sakta ner ätandet

”THE SLOW DOWN DIET”

Att sakta ner är en akt av observation, och att observera är att bli medveten om vad vi faktiskt gör.

Stora delar av livet gör vi annars automatiskt utan att tänka på att vi gör det. När vi går, cyklar, kör bil, står och väntar, tränar, städar, äter.. ofta är vi inte ens medvetna om vad vi gör och hur vi gör det, det bara går på automatik och uppmärksamheten vandrar iväg i våra egna tankar. Helst ska bara de här stunderna passeras så fort som möjligt, det är bara något som ”måste göras” till nästa, viktigare stund kommer. Det gör att de flesta av oss är fulla av stress och oro eftersom vi känner alla måsten att göra nästa sak, och tänka på framtiden. Vi fastnar i ett ekorrhjul där våra krav på oss själva gör att vi inte tillåter oss själva och sakta ner och stanna upp i nuet. För om vi hela tiden tänker på nästa stund, är det omöjligt att vara fullt närvarande i kropp och sinnen. Vi låter livet passera som en revy framför våra ögon, vi tror livet är för evigt men livet är för värdefullt för att inte stanna upp oftare och känna att vi faktiskt lever.

Vi mår som allra bäst när vi tillåter oss att släppa taget, och bara tillåter oss vara helt i den här stunden. Vår kropp kan då slappna av helt, eftersom kroppen direkt svarar på våra egna tankar. När vi oroar oss, dömer oss själva, känner ilska eller sorg så svarar kroppen fysiskt med att aktivera våra stresshormoner och nervsystem så vi svettas och spänner oss. När vi känner mycket negativa och oroande tankar får kroppen aldrig någon vila, och vi blir mer och mer utmattade och orklösa, till slut också sjuka.

Vi gör verkligen oss en tjänst om vi kan låta varje stund vara den i totalt fokus, att vara helt närvarande i det vi gör för stunden. Att fokusera helt på en enda sak i taget. Att bli ett med vår egen kropp i hur vi rör oss, hur vi känner oss inuti, vad vi uppfattar med våra sinnen. Att kunna observera, utan att tänka dömande tankar eller värdera och jämföra en massa saker om det vi ser, känner eller upplever.

Nu senast har jag studerat ”ätandets psykologi”, av författaren Marc David som skrivit boken ”the slow down diet”, alltså hur vi med mer närvaro och tid kan skapa mycket bättre matvanor. De flesta äter alldeles för fort och totalt omedvetet, de vill bara uppfylla sina begär så fort som möjligt. Vi lever i en snabbmatskultur och många kastar i sig maten, har korta luncher och äter i stressiga miljöer. Därför misslyckas många med att vara hälsosamma trots att de kanske till och med följer en hälsosam diet, de är helt enkelt för stressade för att koppla av när de äter. Stressen gör också att vi tar ”enkla och snabba lösningar” som att äta ute eller ta en sötsak istället för att ta mer tid att laga egen hälsosam mat.

”The slow down diet” är ett val att bli mer medveten om stunden vi äter och faktiskt låta ätande vara i fokus. Att ta några djupa andetag och låta ätande få ta tid, njuta av smakerna och hur maten känns. Det gör att kroppen tar upp mycket mer näring och också får tid att smälta maten så magen kommer i balans, dessutom känner vi mycket tydligare när vi blir mätta och slutar överäta. En annan sak som händer är när vi väl börja äta saktare så vill vi inte längre äta lika mycket skräpmat längre. Skräpmat är som andra slags beroenden, vi vill ha ”kicken” snabbt och intensivt. Så mycket av våra dåliga vanor, speciellt runt mat, är en slags omedvetenhet som vi alla kan vänja oss av med genom att sakta ner vårt liv och äta mer medvetet. Att avsätta en god stund att bara äta, och verkligen sakta ner och vara mer närvarande är varför restaurang ursprungligen betyder att ta en vila (a rest). Det allra bästa är att äta utifrån kärlek och tacksamhet.. 

Här finns en 30 minuters intervju med Marc David mycket värd att se; https://www.youtube.com/watch?v=Yk8xd6pN1qs

Direktlänk; Slow down diet 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

ETT SLAG AV INSIKT

Hjärnforskaren Jill Bolte Taylor vaknade upp morgonen den 10 februari 1996, hon upplevde snabbt hur hennes vänstra hjärnhalva gradvis förlorade sin funktion när ett blodkärl brast och orsakade en stroke. Hon förlorade förmågan att gå, tala, skriva, läsa eller komma ihåg någonting ur sitt eget liv, men hon fortsatte uppleva världen genom sin oskadda högra hjärnhalva, en upplevelse av fridfull eufori och att vara ett med allt.

Se hennes otroliga TED-tal här på 18 min; My stroke of insight TED 

Jill Taylor fick från insidan beskåda hur hjärnans olika delar fungerar på helt olika sätt, den vänstra hjärnhalvan tänker som separerad, som ett filter varifrån vi analyserar, jämför, dömer, räknar ut och använder språket. Den delen sysslar med tid och rum, och med hjälp av våra minnen formar den vår identitet och uppfattning om vilka vi tror att vi är. Den ligger bakom tankar om vad som är rätt/fel, vad som bättre/sämre, och alla våra idéer vi har om hur saker borde vara.

Den högra hjärnhalvan upplever världen som enhetlig och gränslös, utan några ramar av tid och rum, utan några ramar av ”jag” och ”de andra”. Vi är livet och livet är oss, inte en separat individ från andra. Här och nu är allt som finns, inget tänkande i det förflutna eller om framtiden. Vi upplever världen bildligt och ur den direkta upplevelsen av hur saker är utan att vi tolkar eller dömer den. Jill Taylor beskriver detta som ”Nirvana”, en fridfull eufori att vara ett med allt.

Även om Jill upplevde de båda delarna så starkt och kvickt, så har vi alla upplevelsen av hur vi upplever båda hjärnhalvorna. I forskning har man visat hur vi upplever ett ökat välmående i att öka aktiviteten i höger hjärnhalva, till exempel har man sett att upprepad meditation och "mindfulness" gör detta. Jag ser själv många likheter i hur människor upplever religiös och andlig närvaro i sina liv. ”Guds närvaro” beskrivs ofta som gränslös närvaro, ett-med-allt, icke-dömande, kärlek för allt levande. Jesus, Buddha, och andra lärare har genom årtusenden beskrivit vägen till upplysningen och vägen till frälsning, vilket för mig påminner direkt om den inneboende potentialen som finns i vår högra hjärnhalva.

Det som ofta beskrivits i religion som ”satan” eller ”lidandet”, har sina rötter i vår vänstra hjärnhalva, satan översätts korrekt med motstånd. Det är alltså något vi själva gör motstånd mot och därmed lider av. När vi vägrar acceptera det som är i livet, och när vi vägrar förlåta det som nu är då skapar vi vårt get lidande, vår egen separation och isolation mot livet. Lidandet uppkommer av vår egen arrogans, av egots blinda stolthet att vi har rätt att döma. Detta dömande, rättfärdigade och jämförande är roten till den otålighet, meningslöshet och tomhet vi känner.

Den vänstra hjärnhalvans värden så som tid, rum, uträkningar, språk har kommit att dominera i våra tider, det är dessa ämnen som prioriteras i skolorna framför bild, konst, musik etc. Människor har allt mindre tid till stillhet, inre utforskande, och meditation. I vår kultur prisar vi den vänstra hjärnhalvan med sina självcentrerade och egoistiska värden. Sådant som tävlingar, konkurrens, status och makt. I egots värld är vi alltid överlägsna eller underlägsna någon, vi är i begär efter mer och mer att fylla vår självbild med. 

...Men allt detta tänkande är i ärlighetens namn en total illusion, en total distraktion, och påhittad föreställning och har ingenting att göra med här och nu. Detta tvångsmässiga tänkande för oss in i ett rastlöst sinne dag och natt, ett otillfredsställande sökande ”lidande” som Buddha beskrev det. De flesta människor upplever knappt någon vila från tänkandet. Vi tänker jämnt och ständigt och upprepar det om och om igen. Men det finns vägar att ägna midre uppmärksamhet åt tankarna, inte genom att fly dem utan att ta mer och mer tid till att vara i stunden, här och nu. Uppmärksamma dina andetag, hur kroppen känns och hur omgivning är, bara genom att observera det som sker. Att finna ro mitt i tankarnas vågor och inte låta sig sköljas bort av varje liten tanke. Vi är så långt mycket mer än vad våra tankar säger oss att vi är..

Det är stunderna av fokuserad närvaro som innehåller all mening och frid vi kan ha. Det är de små mellanrummen när vi släpper in ljuset. När vi öppnar dörren för det okända. När vi upplever världen som ett tidslöst flöde. När vi glömmer bort oss själva och vilka vi låtsas att vi är. När vi låter stunden vara allt som finns och få vara precis hur som helst. När vi förundras, när vi får ett slag av insikt. När vi bara släpper taget om allting vi borde, när vi verkligen lyssnar med alla våra sinnen och hela vår hjärna bara tystnar för en stund. Det är vad som kallats Nirvana, paradiset, himlen; det är en plats inom oss själva av frid, närvaro och kärlek. Ingen fysisk plats, ingen plats för de utvalda, utan här och nu, vår närvaro.

0 kommentarer | Skriv en kommentar