SYNDEN OCH PARADISET

G – U – D, Inget ord väcker väl så starka reaktioner som just detta. Alla har sina egna speciella känslor om vad det betyder för dem. Många ser ordet som rent provocerande eftersom det påminner om det förtryck, maktmissbruk och förföljelser som skett av kyrkans präster och religiösa auktoriteter. Många andra har istället Gud att tacka för mycket i sitt liv, och har en nära och vägledande relation med det gudomliga.

Jag tror inget ord heller är så missuppfattat som Gud, den allra vanligaste bilden som förekommer är att Gud skulle vara en person, ofta en man som sitter likt en kung på en tron. Den bilden är kyrkan så klart intresserad av att sprida eftersom det får människor att inte söka Gud inom oss själva och förstå deras egen gudomlighet och perfektion, istället blir vi undergivna, mindre värda, får dålig självbild och ser oss själva som ”syndiga”. Det har gjort oss till undergivna slavar åt överheten och svaga för auktoriteter.

Trots detta förtryck av människors egna andliga sökande, så har det ändå i alla tider funnits människor som fått egen klarhet och uppvaknande om vad Gud egentligen är. Gud är inget som bara finns utanför oss själva, Gud är också inom oss alla. Uppvaknandet är att inse helt och fullt att vi är av samma essens, att allting vi ser, hör, luktar, känner och uppfattar är Gud. För många är det lättare att använda andra ord som ”universell energi”, ”medvetandet” osv. Bortom vad vi kallar det, är insikten att vi alla är av samma materia och samma grundläggande energi. Det är bara i vårt eget rationella sinne som vi skapar en illusion om att världen är separerad och delad. Vi dömer världen i gott och ont, fel och rätt, bra och dåligt, låg status och hög status. Vi tänker att ”jag”, och ”min kropp” är en separerad kropp från resten av världen, och den illusionen kastar oss in i ett existentiellt lidande där vi blir helt fångade i att kategorisera, jämföra och bedöma allt vi ser.

Insikten om Gud eller som jag ser på det; insikten om ”vår sanna natur” går bortom vårt logiska och rationella sinne. Att uppleva världen på ett sätt där ingenting är utanför oss själva, vi är en del av allt och alla. Alla nyanser är skapade av samma grundfärg. Alla vågor är skapade ur samma hav. ”Tänkandet” kan jämföras med en våg som glömt bort att den själv är havet. När vi glömmer bort att vi också är havet precis som vi är vågorna så uppstår mänsklig galenskap där vi envist påstår och dömer andra vågor som om de inte vore lika mycket värda. Vi ser inte att allting bara är vatten.

När vi förstår vår sanna natur ser vi att vi är ALLA former inkluderade, bortom gott och ont, bortom bra och dåligt. Sådana uppdelningar finns bara i våra egna tankar men finns inte på ett absolut plan. Gud är en symbol för det eviga, det ouppdelade, bortom ramarna av tid och rum, logik och jämförande. Gud dömer inte, det är vi själva (vårt ego) som dömer, det är vi som inte kan förlåta, det är vi som skapar begränsar och utesluter varandra. När religiösa makthavare påstår vad som är syndigt, fel och hädelse är det inget annat än det mänskliga egot som hävdar sin rätt. Som vi alla hört är Gud alltid kärleksfull och förlåtande eftersom det återigen bara är vi själva som skuldbelägger och straffar oss själva. Om vi tror att Gud sviker oss, är det vi själva som inte kan acceptera och tillåta det som faktiskt ÄR. Saker och ting sker helt enkelt som de sker, bara vi skapar tankar om hur saker borde vara.

Varje tanke vi tänker är bara en idé, den är i slutändan aldrig sann. Vår idévärld är annorlunda från det som verkligen ÄR, här och nu i den här stunden. Den mest simpla, direkta och enkla upplevelsen av nuet, att bara lyssna, att bara vara, utan att värdera och tolka det som är. När känner in nuet och tillåter oss att slappna av helt är det som att tankarna lugnar sig. Tankarna blir mer stilla och då uppenbarar sig en mer direkt och simpel upplevelse av nuet. En metafor för detta är att när det väl slutar storma på vattnet blir det tillslut spegelblankt och först då ser vi den sanna reflektionen av vilka vi verkligen är. Det är den här direkta och sanna uppfattningen av vår natur som många väljer att kalla för olika vägar till Gud, vilka exempelvis meditation, stilla reflektion och bön kan hjälpa till med och stilla sinnet. Att hitta vägar där vi ser sanningen bortom tänkandet. Bortom våra egna berättelser om vad som är sant. När vi går bortom tankarnas ständiga brus. 

Symbolen av Gud går bortom alla olika grenar av religion och filosofi, det är bara en berättelse för att vakna upp i vårt eget sinne, att vakna upp till vad som är absolut sant, det eviga (utanför den mänskliga indelningen i tid och rum), icke-dömande, odelade och enade paradiset inom oss.