Om

Den här bloggen är en utgångspunkt för mina projekt. Jag kommer dela med mig av min inspiration och tankar runt olika saker. Har under många år nu skrivit artiklar/böcker om olika ämnen för att utveckla mig själv och sprida mina idéer, här kommer en del publiceras för läsning!
 
Ämnena innefattar hälsa, mat, reflektion, ifrågasättande av normen, psykologi och religion/andlighet. Frågor och tips om att stärka sin kropp, sin hälsa, sin integritet och sitt psyke.

Presentation

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från januari 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Ljuset som skingrar mörkret

Ljuset som skingrar mörkret

Grubblande, ältande, jämförande, dömande.. tankarnas natur, ett dunkelt surrande om och om och om igen. Ett försök att greppa, organisera och ta kontroll. Tankar är de svartvita skuggorna av det "klara ljuset", själva närvaron av att bara vara och observera nuet. Tankarna hindrar ofta våra sinnen att se, känna och höra stunden så som den är med alla dess nyanser. Vi missar nuets magi för att vi är i nästa tanke och i nästa stund. Vi skyndar förbi och tankarna tar ständigt över vår uppmärksamhet, styr viljan och tar oss i besittning.

"Du kan inte hindra att orosfåglarna ska flyga över ditt huvud men du kan hindra dem att bygga bo på ditt huvud" - Kinesiskt ordspråk

 Tankar delar upp, kallar saker för olika namn, formar idéer om oss själva som vi kallar "jag" och "mina åsikter" och "mina saker". Det är grogrunden till separationen mellan oss alla. Vi drar en låtsasgräns som egentligen inte existerar. Vi upprätthåller den här illusionen genom att stärka vad som är mitt och ditt. Men samtidigt är övertygelsen bara ett tillfälligt perspektiv som skiftar många gånger i livet.

Själva livet tvingar oss ibland att se oss själva utifrån, ifrågasätta våra övertygelser och vakna upp ur våra illusioner. Men det kan vara jobbigt att se det och ändra på det när vi lagt ner så mycket kraft på det. Vi låter inte gärna vårt eget sandslott blåsa bort så lätt. När vi skapar ett "jag" blir vi samtidigt rädda att förlora det. Det kan vara mycket smärtsamt att ge upp en övertygelse, vi försvarar oss med stolthet, envishet, hämnd, ilska, cynism och alla de ansikten som egentligen alla utgår från rädslan att förlora det skydd vi byggt upp. I vår egen illusion att hålla kvar vid vår separerade identitet så skapas rädslan att förlora och bli avslöjad, att inte bli påkommen naken och blottad för den vi egentligen är. Vi täcker över den med personlighetsmasker, attityder och olika sociala roller. Allt det naturliga, nakna och sårbara varandet täcks snabbt över av stolthet och visshet om att allt är under kontroll. Precis som parfymens syfte är att ingen ska veta hur vår kropp egentligen luktar.

Sårbarhet omges av murar som byggs av rädslans byggherre. Inte på några villkor får någon form av sårbarhet synas, hellre ilska och hämnd än ödmjukhet. Hellre slåss än att erkänna sig besegrad. Hellre fly än att stanna upp och se. Men som många skräckfilmer och sagor vill berätta; Vi kan inte i längden förneka eller fly undan sanningen. Vi måste förr eller senare se den i vitögat och acceptera den som en del av oss själva. Allting vi flyr ifrån blir till "mörkets traumaandar", monster av smärta, ångest och missbruk.

"Det finns bara en hjälp mot ensamhet, det är kärleken, den tränger genom alla murar och når det ensammaste hjärtat när det öppnar sig" - Reinhold Schneider

Endast med kärlekens mod och ödmjukhet att släppa taget och gå bortom rädslans skyddsmurar och attityder kan vi vakna upp till en större frihet. En frihet som inte behöver försvaras. En frihet där vi tillåter oss själva att vara precis som vi är. Där vi tillåter nuet vara som det är. Kraften att bryta igenom illusionerna är ärlighet, kärlek och mod att vara sårbar, att öppna upp sitt inre och acceptans det som är. Att låta det "klara ljuset" skina genom oss och göra oss närvarande här och nu. Att lysa upp allt mörker, illusioner och osanningar. Att bara få vara i det som sker utan att kontrollera.

Vad kan vi göra för att inte styras av rädsla? Inte tappa fotfästet i själviska känslor om att det är synd om mig, att det är hopplöst, att jag inte förtjänar bättre, att andra är idioter, att känna hopplös skam och säga till mig själv hur dumma vi är. Att uppmärksamma dessa mönster när de kommer och se dem för vad de är, illusioner som lever i vårt omedvetna. Vi tappar fotfästet, blir helt omedvetna och det sker snabbt om vi inte har en stabil grund. Den stabila grunden är närvaron att se och kärleken att inte döma. Utan närvaron glömmer vi, glömmer andetaget, nuets varande, och vi övertas av våra gamla mönster och faller offer för tankarnas natur.

Vi är alla blott barn, små barn som stapplar, kryper, faller och försöker resa sig igen. Svårt att hålla oss uppe, vi behöver påminnelsen, närvaron och modet att försöka om och om igen. Inte oron att det aldrig kommer att gå, inte skammen och rädslan att andra ska döma oss. Ingen dum stolthet att inte våga. Dessa tvivel skapade av rädsla kommer alltid försöka spela oss ett spratt, få oss att tveka, oroa oss, leta fel, döma och anklaga för det är i dess natur. Tankarnas oroliga natur är att ständigt leta faror, speja, analysera hot precis som det var i den vilda och otrygga vildmarken. Men också inom oss kan vi odla upp tryggheten, kärleken och tilliten som ger oss mening och frihet. Vi behöver odla vår närvaro för nuet genom att våga vara sårbara, våga erkänna, förlåta och vara ärliga. Det räcker med att se det som vi inte vågat se innan.

"Du kan inte stilla vågorna men du kan lära dig att surfa" - Swami Satchitananda

0 kommentarer | Skriv en kommentar

MOD ATT VARA SÅRBAR

”Mod att vara sårbar” [Brené Brown]

En av årets sista böcker jag läste 2017 var Brené Browns bok ”mod att vara sårbar”, den bygger på hennes mångåriga forskning runt skam. Eftersom vi människor är sociala varelser i grunden och där vår flocktillhörighet är så viktigt så gör vi allting för att tillhöra och bli accepterade av andra. ”Flocken” i vår moderna tid är det samhälle vi lever i, och i vårt samhälle förekommer många ideal som får oss att känna skam. Det finns olika värderingar om hur man ska vara, hur man ska se ut osv. Dessa styrs av medier och trender i mode och teknik, som t.ex vilka prylar vi har, vad vi har på oss och vilket språk och stil vi använder.

Vi jämför oss hela tiden med varandra för att vara rätt och vara någon för andra. Att känna sig utanför är ett jobbigt skamfyllt lidande, och Brené Brown menar att vi lever i en kultur som hon kallar ”otillräcklighetens kultur”. Den bygger på en skam att få vara helt vanlig och helt naturlig så som man är. Vi matas med budskap från kändisar, reklam och medier om att vara någon annan och jaga lyckan utanför oss själva. Vi definierar vår självbild utifrån gillande på sociala medier. Rädslan är alltid den att inte vara bra nog, att inte passa in. 

Brown definierar skam om ”en mycket smärtsam känsla att vara misslyckad och därmed inte förtjäna kärlek och tillhörighet”. Skammen är något vi ALLA känner, och gemensamt är vi rädda för att prata om den, och det är så den får makt över våra liv. Rädsla och skam gror i tysthet. Man är inte sjukare än sina hemligheter, det är nästan alltid värre att inte dela med sig av sina innersta känslor och ”trauman” än själva upplevelsen av det. Det är därför det är så viktigt att bearbeta känslomässiga upplevelser. Att prata om det, att skriva om det och få ut det. Att inte bära det som en skamfylld hemlighet.

Rädslan att inte duga leder till att vi ofta gömmer oss bakom en skyddsmask för att skydda oss från inre sårbarhet. Brown pratar om att många tyvärr ser sårbarhet som en svaghet och undviker det till varje pris, det är också det som hindrar oss från att våga vara oss själva och göra det vi verkligen vill. Sårbarhet är själva basen för kreativitet och utveckling. Som hon säger; ”sårbarhet är INTE en svaghet, det är istället mod och ärlighet.” Det är modet att vara naken inför andra, att våga blotta sig och fakiskt våga göra saker trots rädslan för att misslyckas. Att inte vänta till senare, att inte vänta på att bli perfekt och färdig, utan att göra det ändå trots att man inte har alla svaren. Brown pratar om att bemästra en ”skamtålighet”, en förmåga att förbli sig själv när skamkänslorna kommer utan att offra sina värderingar. Det handlar om att lära sig att känna igen skammen och vad som utlöser den. Att öppna sig, prata om den, utforska den i sig själv och acceptera den som något man inte behöver skämmas för. Det är något som alla känner, och som vi kan ha medkänsla för istället för dömande.

Den skyddsmask (persona) som vi sätter upp som sköld mot sårbarheten tar sig olika former, en vanlig sådan är ”kritikern eller cynikern” som ställer sig bredvid och dömer, förnedrar och förminskar. Som drar ner glädje och entusiasm som gömmer sig bakom attityder och kallar andra ”tönt, idiot” osv. Andra skyddsmasker är roller som går ut på att till varje pris vara ”hård, tuff och oslagbar” eller att gå in i fällan av perfektionism där man tror att man genom att göra allt rätt kan man undvika skammen. Den kanske skadligaste skyddsmasken av dem alla är bedövning som kan leda till olika missbruk och flykter där vi försöker döva våra känslor. Vi distraherar oss och håller oss upptagna med t.ex arbete, spelande, shopping, sex, droger mm.

Några motstrategier mot skam är framförallt det som är titeln till boken; MOD ATT VARA SÅRBAR. Att våga vara sig själv! Motmedlet är att prata och blotta skamkänslorna. Att vara tacksam för det vi har, att se att vi duger så som vi är, att visa medkänsla mot oss själva. Och att känna sina känslor på riktigt, att vara medveten om när vi bedövar eller flyr från våra sanna känslor. Brown pratar också om ”Mind the Gap”, att handla så som vi lär och att våga be om hjälp istället för att förminska och döma andra människor. För så fort vi blir elaka kritiker så skapas också en likgiltighet som kväver all form av kreativitet på arbetsplatser, i skolor och i livet i övrigt. Så ge alltid livet utrymme för de mest galna idéerna och låt dig själv och andra att vara precis som de är.

Läs gärna Brené Browns bok, eller titta på hennes "TedTalk" här; Länk till TedTalk 

God fortsättning 2018 / Jerry

0 kommentarer | Skriv en kommentar