Acceptans och förgänglighet

Inom buddismen pratar man ofta om förgänglighet, att reflektera över hur allting ständigt förändras. Det är en viktig reflektion som kan hjälpa oss att leva mer i harmoni med livet. Ett av de största hindren mot vårt eget välmående är inte världen vi lever i, utan vår egen relation med den. Vi är så vana att försöka ändra på saker att vi inte ens kan acceptera oss själva som vi är. När vi försöker förändra världen och få den att passa in på våra förväntningar är vi dömda att misslyckas och bli besvikna. Mycket av den ”olycka”, frustration och stress vi känner inom kommer från våra egna krav och förväntningar på hur saker och ting ska vara. Om det regnar kan vi inte få solsken bara genom att vilja det, men vi kan påverka den delen av oss själva som störs av regnet.

Världen förändras ständigt framför våra ögon och livet tar sina egna vägar, saker som vi inte kan acceptera blir vårt motstånd och vårt lidande. Vi vill oftast tro att vi lever i en stabil, trygg, fridfull och odödlig värld men verkligheten utsätter oss för saker vi inte kan rå för, saker går sönder, vi drabbas på olika sätt av olyckor, sjukdomar, åldrande och död. Under livets gång kommer vi ständigt råka ut för situationer vi helst vill undvika, och varje ny situation är en prövning i hur vi kan acceptera det som sker och släppa taget. Bara genom inre acceptans och kärlek kan vi utveckla oss och bli lyckligare.

”You find peace not by rearranging the circumstances of your life, but by realizing who you are at the deepest level.”Eckhart Tolle (stillness speaks)

 I varje ny situation kan vi påverka vår egen reaktion på omständigheterna. Vissa saker tar längre tid, en traumatisk olycka kan innebära år av sorg. Vi kan aldrig ändra på händelsen utan bara på hur vi ser på det. Om vi kan förlåta, acceptera och gå vidare eller helt enkelt kämpa emot och lida. När vi är inte är i acceptans agerar vi omedvetet med att projicera all vår frustration på omständigheterna, till exempel så stör vi oss på andra människor och hur världen är. Det gör oss dock bara mer dömande och olyckliga inombords att kämpa emot det som är. Vi omger oss med bitterhet istället för kärlek och acceptans. För sanningen är att när vi är nöjda inombords kan vi vara nöjda var vi än befinner oss.

Mitt i förgängligheten innebär det också att försöka skapa en slags stabilitet i oss själva istället för att blåsas runt som en hjälplös fjäder i vinden av alla nya situationer vi möter. Att inte låta sig stressas och reagera med motstånd på allt som kommer i vår väg. Stabiliteten kan vi skapa genom närvaro, och bli medveten om hur vi känslomässigt reagerar i situationer. Att vara medveten utan att döma oss själva just när det händer hjälper oss att inte reagera blint och övertas av en ström av negativa känslor och frustration.

Den enda riktigt friheten är att släppa taget på djupet om det som är, att leva utan att bestämma hur allting måste vara. Vad som sker det sker, hur vi reagerar är upp till oss. Kärlek har sitt ursprung i djup acceptans. Riktig kärlek är ovillkorlig i att acceptera det som är, oss själva som vi är, som andra är, och att överkomma sina egna begränsningar och sitt eget motstånd mot livet. Lycka är att vara i samklang med det som sker, öppen för vad som än kommer utan att själv stå i vägen för det med ovilja att se med nya ögon och att förändras. Världen är i ständig förändring – vi kan antingen acceptera det vi har eller lida för det vi inte kan få.

”It has been said: wherever you go, there you are. In other words: you are here. Always. Is it so hard to accept that?” – Eckhart Tolle (stillness speaks)

---- BOKTIPSET ----

Boktips som jag läser just nu, en bok ur ett buddistiskt perspektiv hur vi kan bli mer medvetande och lyckliga genom att träna vårt sinne;

"Tämj tigern inom dig" - Akong Tulku Rinpoche

---- ----