En av de största lärdomarna jag tagit från psykologin och Carl Jung är hur stort inflytande vårt omedvetna har på oss. Vi tror ofta att vi har mer kontroll än vad vi egentligen har, men faktum är att vårt omedvetna styr mestadelen av allting vi gör. Vårt omedvetna styr allting "automatiskt" som vi inte behöver tänka på, sådant som vi lärt in och sedan blivit vanemässigt. Det är sådant som att gå, cykla, köra bil men också hur vi lärt oss hur vi ska bete oss, tänka och tro om världen. När vi växer upp lär vi olika strategier för att få beröm och uppmärksamhet, samt vad man bör undvika och ”gömma undan” för att slippa bestraffningens skam. Detta beteende blir grunden i vår personlighet och våra vanor.

Som små barn utvecklar vi de första sociala relationerna, och beroende på våra föräldrar så får vi en "trygg anknytning", eller en mer "otrygg anknytning". Den här tidiga relationen sätter djupa spår för resten av våra liv och hur vi hanterar relationer senare i livet, speciellt då i kärleksrelationer. Detta kallas för "anknytningsteorin" att vi i vår tidiga barndom lär oss hur vi ska hantera framtida relationer, speciellt kärleksrelationer. Om vi till exempel har en föräldrar som vi uppfattar som inte är närvarande och lämnar oss mycket ensamma så börjar vi omedvetet tro att man inte riktigt kan lita på andra människor och vi blir mer misstänkta och reserverade i relationer senare i livet.

Studier har sett att när man har en tryggare uppväxt med föräldrar som är mer känslomässigt stabila så har man lättare att skapa stabila relationer senare i livet. Det här är ett exempel på hur vi människor går runt med olika "omedvetna antagande" om livet, exempelvis kan det vara "ingen lyssnar på mig", "jag gör ändå inget bra", "folk sviker alltid mig", "världen är ett elände". Eller kan vi ha mer optimistiska antagande som "allting är möjligt", "det löser sig alltid till slut" osv. Hur vi ser på världen kommer från hur vi lärt oss av genom våra tidiga erfarenheter.

När vi sedan växer upp så skapar vi allt fler sociala relationer och vi får lära oss mer och mer om vad som rätt och fel, vad man får beröm för och vad man ska skämmas för och känna skuld för. Vi lär oss att vissa saker behöver vi dölja för andra och att vissa saker får man absolut inte göra. Vi börjar då ljuga, skämmas  och förtränga sådant som är "skamfyllt" djupt i vårt omedvetna. Vad som anses vara skamfyllt är inget självklart utan kan vara väldigt olika beroende på vad våra föräldrar skäms över och förbjuder oss. Ofta är det så att om våra föräldrar skäms mycket själva och förtränger sina egna känslor så smittar det av sig på barnen att göra samma sak. Barnen lär sig att dölja känslor och lär sig istället att tiga och skämmas.

Förutom våra föräldrar så styr också samhällets moral vad som är "rätt och fel" beteende. Olika kulturer förbjuder olika beteende medan det i annan kultur kan vara något som varit helt normalt. Så har det till exempel varit med kärlek mellan vuxna och barn som idag i vår tid anses vara ett sjukt beteende och straffas hårt. Kulturen får ett allt större inflytande på oss när vi växer upp efterhand och blir tonåringar, då finns det mycket att skämmas över, det mesta är pinsamt och speciellt föräldrarna uppfattas ofta som pinsamma. Vi blir otroligt rädda för vad andra ska tycka, och vi gör ALLT för att passa in och undvika känslor av skam och utfrysning av jämnåriga. Därför skapas en "norm" för hur man ska göra och klä sig som ofta styrs av mode och trenderna. Efteråt kan man se tillbaka på det några år senare och skratta åt sådant som att nästan alla hade mittbena på 90-talet eller att de hade utsvängda byxor på 70-talet. Varje tid har sin grej och att vara för avvikande leder ofta till mobbing och hånande blickar..

läs vidare i nästa inlägg :)