Världen tycks vara delad i vad som är på scenen och vad som döljer sig bakom scenen. Politiken och demokratin vill alltid framställa sig på bästa sättet utåt, de ska säga rätt saker o skapa förtroende för medborgarna genom att påstå att de har mer makt än vad de kanske har... På scenen tycks politikerna vara huvudrollsinnehavarna men bakom scenen finns de personerna som skriver och regisserar hela pjäsen. Dessa är de riktiga makthavarna, de väljs inte, de syns knappt men har enorm makt. De är bankirer, oligarker, direktörer för storföretagen och "vår tids kungar"
 
Men kungarna har nuförtiden förstått att de måste hålla sig i skymundan och låta människor tro på illusionen om att de kan påverka och ha god insyn i en "öppen demokrati". Demokrati bygger på förtroende från en majoritet...

En av de som jobbat bakom scenen men tröttnat på lögner och svek har klivit fram och berättat om sitt liv som "ekonomisk agent" åt denna elit av makthavare. Hans namn är John perkins. [http://www.johnperkins.org/]
 
När John Perkins efter collegetiden studerade vid Business School i Boston, i slutet av 60-talet, kontaktades han efter en tid av NSA, en federal myndighet under försvarsdepartementet. Perkins berättar att han fick genomgå en rad tester, inklusive lögndetektor, och ansågs passa som finanstorped, eller som han själv definierar det "en bedragare med ekonomisk bakgrund".
 
Under testerna så analyserar man och identifierar även individens svagheter vilket man sedan kan spela på i försöken att värva individen till sin sak. I första hand är det förstås pengar, sex och makt, en kombination som givetvis tilltalar inte minst mer eller mindre hänsynslösa eller psykopatiska individer. "Jag var en ung man, och blev förförd av allt det där", berättade Perkins. Han reste sedan till Equador i två år och anlitades sedan av konsultfirman Chas T. Maine i Boston som hade ett nära band till så väl NSA som underrättelsetjänsten. Allt ett led i att göra Perkins till finanstorped.

Världsbanken och IMF (Internationella Valutafonden) grundlades år 1944 vid en konferens på rekreationsorten och hotellet Bretton Woods vid Mount Deception, ("deception" = bedrägeri). Det officiella syftet var att se till att 30-talets finanskriser och kaos aldrig mer skulle inträffa. Medan ekonomierna i USA, Japan, Tyskland och andra västländer växte kom dock tredje världen att dränkas i skulder. Utsugningen av fattiga länder och deras oförmåga att betala av skulder innebar att de sedan tvingades överlåta stora landområden till långivare som sedan har exploaterat dessa. Man har tvingats på kontrakt som varit lukrativa för storföretagen och bankontona hos enskilda makthavare i respektive länder men ofta förödande för befolkningarna.
 
Några av de första ekonomiska torpederna var med och störtade den demokratiskt valde presidenten Mossadeq i Iran redan 1953. "Världsbanken är ett verktyg för ekonomiska finanstorpeder, det råder ingen tvekan om det", säger Perkins. "Den är ett verktyg för storföretag, IMF och de flesta av de så kallade underrättelsetjänsterna," säger han vidare.

Syftet är att hjälpa de multinationella storföretagen att etablera sig överallt i världen där de kan utnyttja världens tillgångar, det gäller naturresurser såväl som mänskliga resurser, förklarar Perkins och säger: "Alla dessa organisationer är i grund och botten verktyg för vad vi kallar kleptokratin. De män och fåtal kvinnor som driver de största och mäktigaste företagen styr också större delen av regeringen. Finanstorpeder hjälper till att kanalisera resurserna hos organisationer som Världsbanken och IMF, NSA och CIA för att stödja den större agendan". Nyliberalismens härjningar de senaste 40 åren har gjort de rika rikare och de fattigare fattigare och skapat ett stort lidande och det är ingen tillfällighet, menar Perkins som kallar detta system för rovdjurskapitalism
.
Han beskriver att policyn hos dessa "nyliberalerna" går ut på att det enda målet för affärer bör vara att maximera vinster, oavsett de sociala och miljömässiga konsekvenserna, samt att regleringar från staten ska vara minimala och att allt ska privatiseras. Perkins uppgifter bekräftas av Nobelpristagaren och nationalekonomen Joseph Stiglitz, som i flera år var chefsekonom på Världsbanken.

 
Det första steget är PRIVATISERING.
Det andra steget är AVREGLERING av kapitalmarknaderna.
Det tredje steget är MARKNADSBASERAD PRISSÄTTNING, ett finare uttryck för att höja priserna på mat, vatten och hushållsgas.
Ett fjärde steg är vad IMF skrattretande nog kallar "strategi för fattigdomsbekämpning": FRIHANDEL.
BBC och The Observer i USA fick tag på flera dokument inifrån Världsbanken som var stämplade "konfidentiellt," "begränsat", "får ej exponeras." I ett av dem, "Interimistisk landsplan för bistånd", stod att de förväntade sig att deras planer skulle ge upphov till "sociala oroligheter" för att använda Världsbankens byråkratiterm för länder i brand. Den hemliga rapporten noterade även att strategin att göra USA-dollarn till Equadors valuta hade pressat ner 51 procent av befolkningen under fattigdomsgränsen.
 

John Perkins mådde till slut så dåligt över den skada han hade tillfogat som finanstorped att han bestämde sig för att tala ut på 80-talet. Han började skriva en bok men efter att man hotat både honom och hans lilla dotter backade han. Efter 9/11-attacken år 2001 förmådde han dock inte tiga länge och skrev "Confessions of An Economic Hit Man" som blev en bestseller. Perkins säger att denna elit äger regeringar, miltären, CIA och medierna och att "Vi är inne i en ny era där länder och dess ledare inte längre är viktiga utan storföretag dikterar villkoren. Så länge de personer som driver bankerna och företag också kontrollerar politiker, vilket de idag gör runt om i världen, så skriver DE lagarna."


"Folk snackar ofta om 2012 och Mayaprofetians domedag, men jag tror mer än hälften av världens människor redan har mött domedagen", säger han. "De lever i djup fattigdom och svälter ihjäl eller på gränsen till svält, så vi har skapat en värld som är sin egen domedag.