Lika viktig som hur vi mår fysiskt, är hur vi mår psykiskt och hur vi egentligen behandlar oss själva innerst inne. Hur vi dömer oss själva och vilka krav vi har på oss själva. Helt enkelt om vi trivs med den vi är och det vi gör, eller bara vill fly och förändras fortast möjligt.

Jag har funnit att till största delen styrs vårt välmående av våra förväntningar och krav. Alltså att vi har en speciell bild av hur saker borde vara, eller inte borde vara. Vad som är rätt, vad som är fel osv. Och när inte våra förväntningar stämmer med verkligheten uppstår problem, lidande och i längden värre psykiska problem när vi gör oss till offer för vi känner att allt går emot.

Därför bör vi undersöka våra egna förväntningar, och alla de ideal och krav på hur vårt liv och hur verkligen ska se ut enligt oss. På något sätt försöker vi alla vara kejsare, vi ska styra, ställa, kategorisera, döma och kontrollera. Alla dessa krav på hur verkligen ska se ut, skapar i sin tur motstånd mot det som är, alltså det som faktiskt sker och det vi verkligen känner (även om vi först kanske inte vill erkänna att vi känner så).

Lycka och välmående kommer av ärlighet, att erkänna och acceptera det som är - och det enda hindret mot det är oss själva, och vår egen ovilja.

Precis som i den kristna berättelsen så finns samma idé, djävulen eller satan översätts till motstånd på hebreiska. Satan är alltså ingen person, det är ett verb, något vi gör. Det är motstånd till vad som är. I andra andliga sammanhang nämns egot i samma betydelse, ego betyder också motstånd.

Motstånd är något vi alla känner på olika plan, när saker går emot oss, när vi måste kämpa. Motstånd visar sig oftast som rädsla. En rädsla för att släppa kontrollen, möta det okända och vara hjälplös i för oss obekanta situationer. Men också en djupare rädsla för att bli utesluten av andra, och förlora status och anseende. Den rädsla vi känner för allt detta gör att vi istället kämpar hårt för att vara bättre, ha mer inflytande, ha mer kontroll, ha en starkare identitet och äga mer. Vi sluter oss i ett tjockt skal som fylls av motstånd mot det vi inte kan styra över. Vi blundar inför andra perspektiv, istället försvarar vi ständigt våra egna åsikter, och vi pratar hellre än att lyssna.

 


Många människors liv styrs nästan helt av motståndet (”satan”/”ego”.) De är ständigt i konflikter, i drama, i rivaliserande konkurrens och i ständigt jakt efter mer, och fler fördelar mot andra. Mer rykten, fler skandaler (stora kollektiva ego uppstår när vi sluter oss i grupper/nationer/företag.) De är helt fast i ett sådant liv, och har svårt att bara sluta med detta invanda mönster. Trots det är friden bara en tanke iväg, att ge upp motståndet, att ge upp kontrollen, att släppa taget i det som är. Låta det som sker, ske. Att i en situation kunna acceptera det som är. Att se djupare än sina egna agendor, djupare än sina egna tankar om hur jag eller världen borde vara. Tillåta alla känslor, alla tankar, alla fenomen komma och gå. Bara observera och vara närvarande i det som sker. Att finna sig själv i nuet och låta saker ta den tid som behövs.

Livet som sådant är det som är i varje givet ögonblick, livet kan mest beskrivas som föränderligt. Ständigt tar livet nya vändningar, nya saker sker, känslor vi inte kan styra över, människor som gör som vi inte vill, saker som inte blir som vi tänker oss. Precis som vattnet så flödar det naturligt ner för berget. Problemet och ”lidandet” uppstår när vi sätter oss på tvären. När vi psykiskt inte kan acceptera och vara i det naturliga flödet. Det motstånd som finns inom oss projiceras sedan på andra, det är allt som utgör vårt hat, vår avsky och vår frustration mot andra. Så om krig och mänskligt lidande ska upphöra på jorden måste det först börja med oss själva.