Jag har under de senaste veckorna läst boken ”glädje” där medförfattaren Douglas Abrams har haft mycket intressanta samtal med de två andliga ledarna Dalai Lama som buddist från Tibet, och Desmond Tutu som kristen biskop från Sydafrika som båda har en lång historia om att vägleda människor genom stora kriser och stora lidanden. Boken har varit väldigt inspirerande att läsa om deras tankar om livets vägar till glädje. Trots att de båda har upplevt så mycket lidande så har de ändå lyckats behålla sin humor, glädje och kärlek även till sina ”fiender”. De drivs inte av hämnd eller bitterhet över det som hänt. Båda uttrycker istället hur viktigt det är att finna glädjen inom oss själva. Att odla medkänsla, icke-våld och kärlek till oss själva och till alla människor.

En av de viktigaste recepten för större glädje i våra liv är helt enkelt kärlek, det är ursprunget i alla religioner, och den innehåller sådana saker som acceptans, förlåtelse, ödjmukhet, tacksamhet och generositet. Så många av lidandets orsaker kommer av att vi reagerar på människor, platser, saker och omständigheter istället för att acceptera dem. När vi reagerar låser vi oss i fördömande och kritik, oro och förtvivlan, ja till och med förnekelse eller beroende. Acceptans är det svärd som skär igenom allt detta motstånd så att vi kan slappna av, se klart och reagera mer medvetet. Många meditationsövningar är inriktade på förmågan att se tillvaron som den verkligen är bortom alla förväntningar, projektioner och förvrängningar.

”Vi är ämnade att leva i glädje.. Accepterande låter oss gå in i glädjens rikedom.” - Tutu

Dalai Lama och Tutu pratar om att när man själv lider så är man aldrig ensam, när man förstår att andra människor också lider och har samma känslor som oss så är det lättare att acceptera. När man tar ett större perspektiv finner man också medkänsla med andra människor. När vi förstår att vi är samma familj på jorden och att alla förtjänar att vara lyckliga och fria från lidande. Det spelar ingen roll vilka titlar vi har, vilka namn vi har, vilken hudfärg eller karaktär vi är – vi är brödrar och systrar, eller som Tutu säger; vi är alla Guds barn av kärlek. Och när vi önskar andras glädje skapar vi också själva glädje. Delad glädje är verkligen dubbel glädje. Man har till och med forskat på detta och sett att det finns två sorters ”lycka”, den ena är skadlig (inflammatorisk) för kroppen medan den andra ger varaktig lycka och ett friskt och långt liv. Den skadliga glädjen är den som bara gynnar oss själva på kort sikt, sånt som ”kickar” vi får från makt, statusjakt, berömmelse, shoppande osv. Medan den äkta glädjen odlas av ta hand om andra, familjeband, känna tacksamhet, att ge till andra. Till och med forskningen stämmer i vad dessa andliga ledare säger om att den största glädjen är andras glädje.

 Det pratas ibland om att människan är egoistisk till sin natur och att bara de starkaste överlever, men sanningen är en helt annan. Man har även sett i 6 månaders bebisar hur de instinktivt vill välja samarbete och goda alturistiska handligar framför själviskheten. Det är också mycket mer logiskt att tänka att vi var beroende av samarbete och god kommunikation. Vi är sociala flockvarelser som uppnått mycket med hjälp av varandra och vår hjärna letar alltid efter att passa in i samhörighet. När vi upplever oss ensamma och isolerade följer också oro, vi blir mer stresskänsliga och deprimerade.

Nyckeln till glädje ligger i den här känslan av ”vi”, att vi bryr oss våra medmänniskor för vår hjärna bryr sig och glädjs åt de som ingår i ”vi-gruppen”, ”vår flock”. Men då uppstår också känslan av ”de andra” som våra motståndare och hjärnan känner skadeglädje när de misslyckas eller lider. Det är också den här seperationen på ”vi” och ”dem” som är grogrunden för all ondska, för alla krig och alla bråk. Det ligger alltid och lurar att vi vill skada ”de andra”, de som inte är som oss. Om vi kan vara medvetna om detta faktum så räcker det att vi ”leker” med detta i sport och tävlingar och förstår att det är på låtsas. Det blir värre när det blir på allvar i politik och religionskonflikter. Men det är just detta ”vi” som Dalai Lama pratar om att förstärka och omsluta alla varelser och förstå att vi alla är samma familj, samma vi. Det är ingen som är utesluten från den här gemenskapen, ingen är ensam, ingen är sepererad, ingen är fiende, och då ser vi att andras glädje också är vår glädje. Det är kärleken för andra som bär på kraften att förlåta och vara tacksam.

”Ändra ditt sinne och du ändrar verkligheten”

Kärnan i den dagliga buddistiska morgonmeditaionen börjar med att blunda och ta några djupa andetag och sedan uttala i sitt inre; ”Må alla varelser uppnå lycka. Må alla varelser vara fria från lidande. Må alla varelser slippa skiljas från glädjen. Må alla varelser leva lugna till sinnes.”