Den största kraften som finns är kärleken. Den skapar allt liv och genomströmmar hela skapelsen. Kärleken är odelbar, utan början och slut och den utgör de vibrationer som skapar alla former av materia. Vi är dess avbild och vår kropp är vår tillfälliga hydda. Vårt sanna hem är däremot "själen"=den obegränsade kärleken. Vi är andliga varelser som har fått en fysisk form på jorden. Vår kropp är ett tratt för kärlekens flöde. När kärleken får flöda fritt genom ett öppet hjärta och ett stilla sinne omfamnar den oss fullständigt. Kärlekens kraft är total, utesluter ingenting och är ovillkorlig. Den bara ger och ger och frågar aldrig efter något tillbaka. Kärleken flödar in i alla öppningar och ger alla chansen att känna den. Den är alltid närvarande här och nu, precis som solen så är den evigt skinande i våra liv.

Även när vi tror att den är borta och inte märker dess strålar så kan vi lita på att den aldrig överger oss. Vi är alla omhändertagna av den, även när vi bara ser hemska saker drabba oss och när vi inte får vår som vi vill så är alltid kärleken närvarande. Den är fläckfri och förlåter allting eftersom kärleken bryr sig inte om det förflutna, vem du är och var du kommer ifrån. Här och nu är det enda som den känner. Ingen ånger eller bitterhet för det som redan är förbi. Vi har ingen anledning att känna tvivel och rädsla. Vi tillhör redan kärleken, vi är skapta ut den och den vibrerar genom alla våra celler, genom alla våra sinnen. Vi har redan kärleken inom oss. Allt vi ser, hör, känner, luktar och smakar är kärlek i alla dess miljarder former. Kärlek är större än allt. Bara vi i vårt eget tänkande skapar begränsningar. Bara vi människor utesluter och bestämmer att vissa saker INTE är kärlek. Bara i tänkandet blir vissa värda mer/mindre. Att vissa förtjänar mer och vissa är fienden. Detta tänkande blir grogrunden för separation och alla dess konflikter som följer.

Kärleken är vår största lärare, vår största sanning och den visar oss att kärlek är odelbar och ger till alla oavsett vad. Oavsett hudfärg, religion, fattig, rik.. Kärlek förenar och ger alla exakt samma möjlighet. Det som får oss att tvivla är att kärlek är något begränsat som vi måste förtjäna. När vi tror vi saknar kärlek söker vi den utanför oss själva och tror vi kan få den genom att bli bekräftade och uppfylla vissa krav. Tvivlet skapar avundsjuka och separation mellan ”mitt” och ”ditt”. Det skapar en ”falsk låtsasidentitet” där vi begränsar oss själva i vilka vi tror vi är. Vi kryper in i en grotta och i denna grotta försvarar vi oss bakom bestämda idéer om verkligheten, bakom våra attityder och fördomar. Varför kliver då inte fler ut i friheten? Friheten kan vara läskig också för det innebär att kliva ut i det okända och det oförutsägbara. När vi väl vant oss vid grottans bekanta halvdunkla mörker så blir ljuset bländande och friheten utanför det okända, det vi inte har kontroll över... och det okända gör oss rädda. Vi måste ha mod att överkomma rädslan för att bli fria.

Rädslan hos oss människor är ofta att vi inte duger som vi är, att vi inte är tillräckliga eller egentligen förtjänar kärlek. Vi tror vi måste bevisa något först. Många är uppfostrade så i vår kultur, att tvivla på sig själva och känna skam över vilka vi egentligen är. Det är då inte så konstigt att många människor känner sig vilsna och har dåligt självförtroende. Vi söker innerst inne den kärlek som bara flödar och flödar utan att vi måste uppfylla något krav. Vi söker den kärlek där vi alla kan accepteras som brödrar och systrar i samma familj. Ju mer vi inte känner den desto mer famlar vi efter den i mörkret. Vi ställer krav och manipulerar den får att få den av andra. Vi kämpar och bråkar om att förtjäna den och få bekräftelse.

Men kärlekens kraft är redan närvarande, den är redan här och nu. Vi behöver bara stanna upp och känna den, odla den inom oss. När vi tar in den genom vår fulla närvaro och låter tankarna stillas och falla in i bakgrunden. Vi blir kärleken när vår direkta upplevelse tar över helt. När vi faller in i vår inre tystnad och låter oss uppleva utan att beskriva, jämföra och analysera det som händer. Utan att döma så låter vi bara saker vara precis som de är. Vi släpper kontrollen och tillåter oss att bara ovillkorligt få vara. Vi bara känner andetaget flöda in och ut. Tankarna kommer och går som vågor på ytan utan att vi förlorar oss i dem eftersom vårt sinne är stilla. Vi bara känner kroppen fullt ut så som den är. Vi bara lyssnar på det som hörs. Vi slutar manipulerar och bara är. Det är då vi återupptäcker att kärleken redan är vad vi också är. Det är närvaro, utan förväntningar, utan tankar. Det är närvaro som låter våra hjärtan öppnas och inte kan annat än att se kärleken i alla dess former. Kärleken är allt, och det ger oss livsglädjen, motivationen och tacksamheten för det liv vi fått oavsett hur det nu ser ut. När vi stillar sinnet och påminner oss själva om att vi redan har kärleken inom oss så finner vi en inre frid som vi alltid kan återvända till. Kärleken är den största kraften och livets stora lärare.

”Look on everything that you see as filled with vibrations of love”