”Mod att vara sårbar” [Brené Brown]

En av årets sista böcker jag läste 2017 var Brené Browns bok ”mod att vara sårbar”, den bygger på hennes mångåriga forskning runt skam. Eftersom vi människor är sociala varelser i grunden och där vår flocktillhörighet är så viktigt så gör vi allting för att tillhöra och bli accepterade av andra. ”Flocken” i vår moderna tid är det samhälle vi lever i, och i vårt samhälle förekommer många ideal som får oss att känna skam. Det finns olika värderingar om hur man ska vara, hur man ska se ut osv. Dessa styrs av medier och trender i mode och teknik, som t.ex vilka prylar vi har, vad vi har på oss och vilket språk och stil vi använder.

Vi jämför oss hela tiden med varandra för att vara rätt och vara någon för andra. Att känna sig utanför är ett jobbigt skamfyllt lidande, och Brené Brown menar att vi lever i en kultur som hon kallar ”otillräcklighetens kultur”. Den bygger på en skam att få vara helt vanlig och helt naturlig så som man är. Vi matas med budskap från kändisar, reklam och medier om att vara någon annan och jaga lyckan utanför oss själva. Vi definierar vår självbild utifrån gillande på sociala medier. Rädslan är alltid den att inte vara bra nog, att inte passa in. 

Brown definierar skam om ”en mycket smärtsam känsla att vara misslyckad och därmed inte förtjäna kärlek och tillhörighet”. Skammen är något vi ALLA känner, och gemensamt är vi rädda för att prata om den, och det är så den får makt över våra liv. Rädsla och skam gror i tysthet. Man är inte sjukare än sina hemligheter, det är nästan alltid värre att inte dela med sig av sina innersta känslor och ”trauman” än själva upplevelsen av det. Det är därför det är så viktigt att bearbeta känslomässiga upplevelser. Att prata om det, att skriva om det och få ut det. Att inte bära det som en skamfylld hemlighet.

Rädslan att inte duga leder till att vi ofta gömmer oss bakom en skyddsmask för att skydda oss från inre sårbarhet. Brown pratar om att många tyvärr ser sårbarhet som en svaghet och undviker det till varje pris, det är också det som hindrar oss från att våga vara oss själva och göra det vi verkligen vill. Sårbarhet är själva basen för kreativitet och utveckling. Som hon säger; ”sårbarhet är INTE en svaghet, det är istället mod och ärlighet.” Det är modet att vara naken inför andra, att våga blotta sig och fakiskt våga göra saker trots rädslan för att misslyckas. Att inte vänta till senare, att inte vänta på att bli perfekt och färdig, utan att göra det ändå trots att man inte har alla svaren. Brown pratar om att bemästra en ”skamtålighet”, en förmåga att förbli sig själv när skamkänslorna kommer utan att offra sina värderingar. Det handlar om att lära sig att känna igen skammen och vad som utlöser den. Att öppna sig, prata om den, utforska den i sig själv och acceptera den som något man inte behöver skämmas för. Det är något som alla känner, och som vi kan ha medkänsla för istället för dömande.

Den skyddsmask (persona) som vi sätter upp som sköld mot sårbarheten tar sig olika former, en vanlig sådan är ”kritikern eller cynikern” som ställer sig bredvid och dömer, förnedrar och förminskar. Som drar ner glädje och entusiasm som gömmer sig bakom attityder och kallar andra ”tönt, idiot” osv. Andra skyddsmasker är roller som går ut på att till varje pris vara ”hård, tuff och oslagbar” eller att gå in i fällan av perfektionism där man tror att man genom att göra allt rätt kan man undvika skammen. Den kanske skadligaste skyddsmasken av dem alla är bedövning som kan leda till olika missbruk och flykter där vi försöker döva våra känslor. Vi distraherar oss och håller oss upptagna med t.ex arbete, spelande, shopping, sex, droger mm.

Några motstrategier mot skam är framförallt det som är titeln till boken; MOD ATT VARA SÅRBAR. Att våga vara sig själv! Motmedlet är att prata och blotta skamkänslorna. Att vara tacksam för det vi har, att se att vi duger så som vi är, att visa medkänsla mot oss själva. Och att känna sina känslor på riktigt, att vara medveten om när vi bedövar eller flyr från våra sanna känslor. Brown pratar också om ”Mind the Gap”, att handla så som vi lär och att våga be om hjälp istället för att förminska och döma andra människor. För så fort vi blir elaka kritiker så skapas också en likgiltighet som kväver all form av kreativitet på arbetsplatser, i skolor och i livet i övrigt. Så ge alltid livet utrymme för de mest galna idéerna och låt dig själv och andra att vara precis som de är.

Läs gärna Brené Browns bok, eller titta på hennes "TedTalk" här; Länk till TedTalk 

God fortsättning 2018 / Jerry