PLACEBO OCH NOCEBO

Jag är fascinerad av över den effekt som inom sjukvård, hälsa och psykologi kallas för ”placeboeffekten”. Den innebär att bara genom att förvänta sig att någonting kommer hända, så händer det. Alltså om man tror att man har fått en effektiv medicin börjar kroppen agera som om den faktiskt fått det, fast det bara är ett ”sockerpiller” utan någon verkan alls. Många människor hävdar att placeboeffekten är långt starkare än vad majoriteten av dagens mediciner är på att bota sjukdomar. Att trots detta använder så mycket mediciner idag är svaret enkelt; läkemedelsindustrin är en av världens största industrier och tjänar enorma summor. Placeboeffekten är helt enkelt inget man pratar om helst.

Men placeboeffekten är oerhört intressant, och betyder att tankens kraft (det vi föreställer oss) har en enorm påverkan på hur vi lever, hur vår kropp reagerar och hur vi möter oss själva och andra människor. Att tro att någonting verkligen hjälper och fungerar hjälper oss att lösa problem lättare Vi mår mycket bättre när vi börjar vilja se lösningar och få en optimistisk syn på hur vi kan skapa förändringar.

Motsatsen är den inre skepsisen, pessimismen att inte tro att något fungerar. Att ställa sig med armarna i kors och helt enkelt ge upp att vilja förändra. Då fastnar vi i ett mönster av ältande av det dåliga och det ”hopplösa” i världen. Vi blir beroende av att klaga, som en skiva som hänger sig. Vi tror att det negativa kommer hända, och detta kallas för ”noceboeffekten”. Alltså att förvänta sig att det hemska ska hända, ger också samma effekt på kroppen. I forskningen har man sett tillexempel människor som tror att de inte tål maten skapar samma reaktioner fast de äter någonting som egentligen innehåller något annat. Och om man börjar tänka att olyckan/sjukdomen kommer att hända dig, ja då skapar du förutsättningarna att det kommer hända.

Tro det eller ej, men dessa effekter är bevisade och finns på riktigt. Vi får verkligen vad vi ber om. Men hur fungerar det? Jo kraften i våra föreställningar påverkar vårt immunförsvar, alltså en riktigt negativ tanke är också en stressande tanke. En obehaglig känsla av oro som gör att kroppens nervsystem reagerar med att försvara sig, spänna sig och producera stresshormoner. Det skadar kroppen i längden, tvärtemot när vi tänker positivt och föreställer oss att bra saker kommer hända. Då slappnar nervsystemet av, kan läka sig själv och ge oss välbehagskänslor. I grund och botten är det rädsla eller kärlek. I nervsystemet kallas de här två systemen, BIS och BAS. De är två motsatser.

 Så frågan är hur vi tänker, hur vi föreställer oss hur saker ska ske för oss i livet. Vad vi lägger fokus på, ältar vi problemen, eller ser vi lösningarna? Tänker vi optimistiskt eller är vi mer pessimistiska? 

Ibland tycker jag att det är otroligt överdrivet och skadligt fokus på allt det negativa i världen, men hela detta tankesätt drivs i ett samhälle av tidspress och stress och medier som ständigt berättar om allt det hemska i världen. Nyheter har alltid ett fullständigt överdrivet fokus på det negativa, av den enkla anledningen att det säljer bättre, det får vår uppmärksamhet. Men statistiken säger att vi aldrig haft så låg kriminalitet och så lite krig som idag. Vi bara uppmärksammar och lägger fokus allt det hemska.

Optimism och kärlek får byggas inifrån oss själva istället, att vilja förändra, att vilja skapa och känna kärlek till det vi gör. Små steg att vilja se det bra i livet och fasa ut de saker som gör oss olyckliga och håller oss kvar i negativa mönster. Att fokusera på det vi kan göra någonting åt och lägga vår energi där istället. Uppmuntra oss själva och andra istället för att se misslyckanden. Det är så kraftfullt att förstå hur mycket varje föreställning om oss själva och världen påverkar det vi är med om i livet.