SMÄRTKROPPEN

Grunden i alla former av självutveckling är självmedvetenhet. To know thyself! Vi borde rikta blickarna mot oss själva, för det är i vårt eget sinne som vi själva skapar vår egen bild av ”verkligheten”. Att ändra verkligheten, är att först ändra vårt eget tankesätt. Det är roten.

Merparten av de flesta människors tankesätt är ofrivilligt, automatiskt och repetitivt. Det är ett mentalt brus, likt en evig radioapparat som upprepar i stort sett samma tankar om och om igen. Det är ”rösten i huvudet” som vi alla bär runt på, och den lever sitt eget liv. En del pratar högt för sig själva, resten tänker högt för sig själva. Sinnet bara upprepar det förflutna, eller oroar sig för framtiden, allt annat än att vara här och nu i full närvaro.

Trots att kroppen är mycket intelligent kan den inte känna skillnad mellan en faktisk situation och en tanke. Den reagerar på alla tankar som om de vore verklighet. För kroppen betyder en orolig och rädd tanke ”jag är i fara”, och den reagerar därefter med tyngre hjärtslag, snabbare andning och puls osv., även om du ligger i sängen. Därför är det lätt att förstå varför tankarna kan förvandlas till ett rent helvete. Den stress och oro som många känner kommer inte utifrån, utan inifrån från tankarna. Sinnets oupphörliga tänkande ackompanjeras ofta av en ström av negativa känslor.

Minnen och tankar i sig är inga problem, det är när tankarna tar över dig helt och hållet som de förvandlas till en börda, och blir en del av din självbild. Din personlighet blir då ditt fängelse. Många människor begränsar sig genom allt de är missnöjda över, ångrar, är arga för eller har skuldkänslor för. Deras känslomässiga tänkande har blivit till deras jag, och de håller fast vid den gamla känslan som en del av identiteten. Denna ansamling av gammal känslomässig smärta i sitt energifält – kan kallas ”smärtkroppen” (Exempelvis av författaren Eckhart Tolle som jag rekommenderar starkt.) De rester av smärta som lever kvar från starka negativa känsloupplevelser som du inte helt och hållet mött, accepterat och sedan släppt taget om utgör tillsammans ett negativt energifält som lever kvar i kroppen. Det är inte bara barndomens smärta utan också andra smärtsamma känslor du varit med om. Likt emotionella trauman ligger de som en tyngd över oss - och kan till och med göra oss fysiskt sjuka i längden.

Smärtkroppen tycker jag kan hjälpa väldigt mycket i att förstå sina egna reaktioner men också att förstå andra. Hur en del människor kan göra väldigt konstiga, ondskefulla handlingar och säga fruktansvärda saker. De är helt enkelt övertagna av smärtkroppen, tappar förståndet och blir ”övertagna”, nästan som av en demon. Smärtkroppen lever av olycka, och vill uppleva återuppleva olycka hur konstigt det än låter. Smärtkroppen vill starta drama och konflikter och är otroligt listig på att ”trycka på rätt knappar”, och hitta svagheter hos andra människor för att väcka deras reaktioner, speciellt i nära relationer och i samband med alkohol.

Vi kan dock sluta förstärka den smärtkropp som redan finns, vi kan lära oss att bryta vanan genom att tydligt uppmärksamma och observera hur det känns – utan att direkt reagera på känslan. Att hålla oss lugna och bara observera, utan att luras med in i känslornas drama (även när det handlar om andra människor). Bara närvara utan att förstärka eller förneka det vi faktiskt känner. Att bara acceptera känslan precis så som den är. Inte döma, inte manipulera, bara vara ”vittnet”. Genom att vi är medvetna kan inte smärtkroppen ta över oss.

Smärtkroppen tar varje tillfälle i akt när vi är lite omedvetna, när vi är trötta, hungriga, eller hamnar i obekväma situationer som för oss påminner om negativa saker i vårt förflutna. Det gäller och vara vaken och ärlig i alla livets situationer. Det svåraste att möta och se det vi helst inte vill möta. Men det är också det som utvecklar oss mest, när vi kan resa oss ur våra egna skuggor. Sinnets största botemedel är medveten närvaro, och dess största olycka är ett ignorant och frånvarande sinne som ser sig själv och världen fastnitad i lidande. Himmel och helvete är inte längre ifrån oss än vårt eget sinne.

Men förstå att; Ingenting har någonsin hänt i det förflutna som kan hindra dig från att vara närvarande här och nu.