”Om människan ska kunna leva, måste hon vara fullständigt levande, kropp, själ, intellekt, hjärta och ande. Allt måste lyftas upp och omvandlas i kärlek.” –Thomas Merton
 
Text och ord kan tyckas överflödiga när det gäller att leva. Det kan vara mils avstånd mellan att tänka och att göra. En personlig upplevelse av låt oss säga smak, lukt eller en känsla kan inte översättas direkt utan blir en blek kopia vi förmedlar till andra. Därför blir också andlighet och religion blekt, ofattbart och konstigt när man försöker förstå andras upplevelse och ritualer. Andlighet får bara sin fulla kraft inifrån, genom att leva det. Då får metaforerna sin kraft, berättelserna får plötsligt liv och det logiska och kritiska sinnet blir överflödigt och vi frågar inte längre varför, eller försöker hitta någon viktig poäng. Istället öppnas hela sinnet upp för levandet i kreativa uttryck, känsla, lek och abstrakt skapande. Medan vi lever skapar vi mening. Leken är poängen och livet är leken.
 
”Livet når man inte fram genom resonemang och analys, utan först och främst genom att leva… och man kan inte åstadkomma några framsteg förrän man börjat misslyckas.” – Thomas Merton

Livet lär oss genom våra erfarenheter. Vi måste våga misslyckas som människor, när vi blir vuxna smyger det sig in en rädsla att misslyckas och göra bort oss inför andra. Som att vi inte längre får vara nybörjare. Istället sluter sig många i en falsk trygghet där vi istället går på samma rutiner och avstår möjligheterna. Vi ser kritiskt på när andra leker. Vi låter rädsla och oro styra våra liv.
 
”Oron påtvingas inte med våld utifrån. Det är vi som inifrån oss själva påtvingar världen denna oro.” – Thomas Merton
 
Andlighet är att leva utan rädsla. Det är att leva utan att låtsas. Det är att leva med tacksamhet och ödmjukhet för det vi har och får. Det är själva livet här och nu. Inte något som bara händer när vi gör meditation eller när vi ber – det är bara en del av livet. Andlighet är att ta varje aspekt av sitt liv och i varje situation vara närvarande och medveten om sig själv. Det handlar om att LYSA UPP allt = upplysning.
 
Att observera när vi känner obehag, blir dömande och på andra sätt handlar omedvetet, allt handlar om självmedvetenhet. Viljan att lära känna sig själv. Vilket också kräver en total ärlighet och ödmjukhet som tränger sig igenom lager av självförnekande, tillrättaläggande och lögner. En ödmjukhet som inte gör sig till eller spelar roller för andra, utan som bara är. För att hitta den kan olika former av ensam reflektion (meditation/bön) vara till stor hjälp. Där kan vi vara helt ärliga och dra ut spöken ur garderoben. Inget att skämmas för, inget att dömas för. Vi kan erkänna det för oss själva och acceptera att vi faktiskt känner som vi gör. I ljuset försvinner allt mörker.
 
”Självkännedom är en del av den andliga mognaden” – Moder Teresa
 
Utan tacksamhet, ärlighet och ödmjukhet blir livet snart ett lidande och fullt av motstånd. Utan självinsikt går vi snabbt in i de ”sociala fällorna”. Vi börjar ta saker för givet, tro att vi redan vet och vågar aldrig gå utanför vår egen ram. Sedan dömer vi andra som gör det och ser ner på dem. Och eftersom vi inte är ödmjuka för det vi har börjar vi göra livet till ett slagfält för att vara något annat än det vi är. Vi låtsas, vi flyr, och vi spelar roller för att få bekräftelse eller slippa bestraffning så som utstötande, mobbing och kritik. Vi måste ständigt vara på vakt och försvara oss. Vi tror vi måste vara något speciellt för andra, och att vi inte duger precis så som vi är. Detta utnyttjar självklart marknaden i alla dess former och säljer identiteter genom sina produkter (Ex: Coolt och trendigt och dricka Coca Cola). Trick som spelar på vår hunger efter trygghet, bekräftelse och kärlek. Social manipulation med villkor och krav finns för att människor ska förtjäna kärlek. Äkta kärlek har dock inga krav och den utesluter inte. Äkta kärlek ger, förlåter och accepterar ovillkorligt.
 
”De fattiga hungrar inte bara efter mat, utan också efter att få bekräftelse som människor. De hungrar efter värdighet och efter att bli bemötta så som vi blir bemötta. De hungrar efter kärlek.” – Moder Teresa
 
Andlighet är ett liv som inte döljer något, som inte spelar för att få andras bekräftelse eftersom allting vi behöver finns inom oss. Med tacksamhet, ödmjukhet och ärlighet kommer en enorm känsla av frihet och kärlek. Allting hänger ihop. När vi blir mindre ignoranta och mer medvetna om våra liv så dömer vi oss själva mindre och därmed dömer vi andra mindre. Vi kan lättare förstå, acceptera och förlåta andra för de dem gör. Känna mer tillit till världen. Då förstår vi också mycket mer av livets visdomar. Och visdom kommer av att leva. Av att lära och leva. Att våga misslyckas. Att överkomma rädslan, och vilja se sanningen. Att vilja utveckla sig själv.

Visdom skiljer sig stort mot kunskap som bara kan härmas in utan att riktigt förstå. Visdom kommer av att se sig själv, av viljan att stanna upp. Vi behöver bryta vardagsmönstret och reflektera i stillhet. Se oss själva fullt ut, med kärlek och ärlighet istället för självdömande och ångest. Vi har valet att stanna upp och möta det, eller fortsätta i omedvetna rutiner och vanemässiga mönster.
Att våga bryta mönster överkommer rädslan. Att handla överkommer analyserandet. Att vara nyfiken överkommer trångsyntheten. Ord, ord, ord, sådana bleka kopior av livet självt… Bara ett sätt att kommunicera våra upplevelser. Men det är i själva upplevelserna vi verkligen lever, här och nu, i livets mystiska och oförutsägbara flöde. Antingen i acceptans och kärlek för det som sker eller i motstånd och ångest för livet. Vi är de som bestämmer hur vi vill förhålla oss till livet.
 
”Det handlar inte om hur mycket vi gör, utan med hur mycket kärlek vi gör det.” – Moder Teresa