Om

Den här bloggen är en utgångspunkt för mina projekt. Jag kommer dela med mig av min inspiration och tankar runt olika saker. Har under många år nu skrivit artiklar/böcker om olika ämnen för att utveckla mig själv och sprida mina idéer, här kommer en del publiceras för läsning!
 
Ämnena innefattar hälsa, mat, reflektion, ifrågasättande av normen, psykologi och religion/andlighet. Frågor och tips om att stärka sin kropp, sin hälsa, sin integritet och sitt psyke.

Presentation

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg taggade med acceptans

Tillbaka till bloggens startsida

HJÄRTAT

Hjärtat

Jag skulle vilja dela med lite tankar om hjärtat på lite olika sätt. Hjärtat är ett av de viktigaste organen i kroppen, utan dess ständiga pumpande och bultande så kollapsar vi ganska fort. Hjärtats puls skulle man kunna kalla för livets puls, och det är inte så konstigt att hjärtat är en symbol och det som vi pekar mot när vi pratar om våra känslor. Men jag tror att det är mer än en symbol, hjärtat är verkligen ett av de organen som påverkar mest av sådant som oro, stress och sorg. Flera exempel finns på människor och djur som fått hjärtattack på grund av deras livslånga partner dött, det som kallas ”hjärtesorg”. Djupt traumatiska upplevelser tycks verkligen kunna orsaka så mycket stress i kroppen att hjärtat till och med stannar. Man har också sett detta i fåglar och andra djur som utsätts för chocker.

Jag tror det ligger något djupare i detta, och att vi behöver öppna upp oss för hur stark kopplingen är mellan det vi känner och hur det påverkar kroppen. Forskning kan bekräfta att optimister lever längre än de som har en dyster syn på livet. Idag är hjärt- och kärlsjukdomar den vanligaste dödsorsaken i väst, och trots all ”medicinsk framgång” tycks det fortsätta vara så. Anledningen är att läkare och andra terapeuter inte har den förståelsen för hur mycket känslor av sorg, ilska och ånger påverkar hälsan. Många ser fortfarande på människan på ett mekaniskt sätt, att vi ska ”fixas” med läkemedel. 

Förhoppningsvis kommer kunskapen öka och allt fler kommer till insikt att det kanske absolut viktigaste för vår bästa hälsa är hur vi känner inombords. Till och med så, att oro och ilska kan vara värre än rökning och dåliga matvanor. Jag har lyssnat på en person som överlevt allvarlig cancer och många som arbetat med cancerpatienter som säger att de flesta som får cancer levt väldigt stressade och oroliga liv, och att det är troligtvis största orsaken till att tumörerna spritt sig i kroppen när immunförsvaret inte kan självläka kroppen.

Vårt hjärta och vårt sinne är djupt sammanlänkade, att gå runt med ånger, oro, ilska och alla typer av negativa känslor sätter hela kroppens nervsystem i det som kallas ”fight or fly”, alltså ett tillstånd i kroppen där den på något sätt känner sig hotad och vill slåss eller fly situationen. Vår kropp har förmågan att läka i stort sett alla sjukdomar om vi ger den de vitaminer och mineraler den behöver. Men vi måste också ge kroppen vila och avslappning att släppa taget, annars kan inte kroppen läka som den ska. När nervsystemet signalerar fara så slutar kroppen läka sig själv, det är därför det är så många som blir sjuka av att de stressar mycket. Det kan vara allt från återkommande förkylningar till allvarligare sjukdomar och depressioner som visar sig efter långvarig stress. Problemet med stress är att hjärnan inte kan skilja på de tankar som gör oss stressade och verkligheten, så hjärnan reagerar på en hotfull tanke på samma sätt som om vi vore fysiskt jagade. Stress gör också att vi tar kortsiktiga beslut och vi blir mer självupptagna, mindre tacksamma och vi minns sämre.

Därför behöver vi ge hjärnan och oss själva utrymme att få koppla av, vara i stillhet och känna stunder där vi helt kan slappna av. Det är så otroligt viktigt att få de stunderna så kroppen kan återhämta sig och självläka. Men alla människor har inte lika lätt för att slappna av helt, de upplever obehag i stillhet och i tystnad. Då börjar de höra sina egna tankar ännu tydligare, men det är bara för att de alltid finns där i bakgrunden när vi slutar distrahera oss och hålla oss upptagna med sinnesintryck. Det går som sagt inte att fly från sig själv. När vi håller kvar vid bitterhet och dömande så tar vårt hjärta skada och vi bara fortsätter den negativa spiralen. 

Vi måste ge oss själva en chans att sluta vara offer och leta upp alla fel i världen, vi behöver lära oss att göra tvärtom och ”öppna upp våra hjärtan” som man säger. Det innebär att spendera mer tid till kärlek och sådant som ger oss glädje och inspiration. Stäng av negativa nyheter som bara får oss att må dåligt, umgås mindre med människor som bara klagar i sin egen bitterhet. Hjärtat blir befriat av att förlåta mer än att hålla kvar vid egen envisa stolthet att hela tiden ”ha rätt”. Att förlåta för sin egen skull, inte ångra och skuldbelägga. Negativa känslor är inget annat än ett val, vi kan välja hur vi ser på saker och vi kan alltid välja hur vi ska leva våra liv. Hjärtat är vårt känslomässiga centrum, håll ingen bitterhet i hjärtat, erkänn allting du känner inombords, förlåt det som varit, förlåt andra, förlåt dig själv och gå vidare för hälsans, och ”hjärtats skull.” Dalai Lama har sagt att; kärlek är avsaknaden av dömande. Kärlek är ovillkorlig och tillåtande. Odla kärleken inombords och vårt hjärta blir mer öppet när vi känner och handlar efter den.

”If he does not shine, he is darkness”

Taggat med: 

, , , , ,

0 kommentarer | Skriv en kommentar

andlighet - att leva det

”Om människan ska kunna leva, måste hon vara fullständigt levande, kropp, själ, intellekt, hjärta och ande. Allt måste lyftas upp och omvandlas i kärlek.” –Thomas Merton
 
Text och ord kan tyckas överflödiga när det gäller att leva. Det kan vara mils avstånd mellan att tänka och att göra. En personlig upplevelse av låt oss säga smak, lukt eller en känsla kan inte översättas direkt utan blir en blek kopia vi förmedlar till andra. Därför blir också andlighet och religion blekt, ofattbart och konstigt när man försöker förstå andras upplevelse och ritualer. Andlighet får bara sin fulla kraft inifrån, genom att leva det. Då får metaforerna sin kraft, berättelserna får plötsligt liv och det logiska och kritiska sinnet blir överflödigt och vi frågar inte längre varför, eller försöker hitta någon viktig poäng. Istället öppnas hela sinnet upp för levandet i kreativa uttryck, känsla, lek och abstrakt skapande. Medan vi lever skapar vi mening. Leken är poängen och livet är leken.
 
”Livet når man inte fram genom resonemang och analys, utan först och främst genom att leva… och man kan inte åstadkomma några framsteg förrän man börjat misslyckas.” – Thomas Merton

Livet lär oss genom våra erfarenheter. Vi måste våga misslyckas som människor, när vi blir vuxna smyger det sig in en rädsla att misslyckas och göra bort oss inför andra. Som att vi inte längre får vara nybörjare. Istället sluter sig många i en falsk trygghet där vi istället går på samma rutiner och avstår möjligheterna. Vi ser kritiskt på när andra leker. Vi låter rädsla och oro styra våra liv.
 
”Oron påtvingas inte med våld utifrån. Det är vi som inifrån oss själva påtvingar världen denna oro.” – Thomas Merton
 
Andlighet är att leva utan rädsla. Det är att leva utan att låtsas. Det är att leva med tacksamhet och ödmjukhet för det vi har och får. Det är själva livet här och nu. Inte något som bara händer när vi gör meditation eller när vi ber – det är bara en del av livet. Andlighet är att ta varje aspekt av sitt liv och i varje situation vara närvarande och medveten om sig själv. Det handlar om att LYSA UPP allt = upplysning.
 
Att observera när vi känner obehag, blir dömande och på andra sätt handlar omedvetet, allt handlar om självmedvetenhet. Viljan att lära känna sig själv. Vilket också kräver en total ärlighet och ödmjukhet som tränger sig igenom lager av självförnekande, tillrättaläggande och lögner. En ödmjukhet som inte gör sig till eller spelar roller för andra, utan som bara är. För att hitta den kan olika former av ensam reflektion (meditation/bön) vara till stor hjälp. Där kan vi vara helt ärliga och dra ut spöken ur garderoben. Inget att skämmas för, inget att dömas för. Vi kan erkänna det för oss själva och acceptera att vi faktiskt känner som vi gör. I ljuset försvinner allt mörker.
 
”Självkännedom är en del av den andliga mognaden” – Moder Teresa
 
Utan tacksamhet, ärlighet och ödmjukhet blir livet snart ett lidande och fullt av motstånd. Utan självinsikt går vi snabbt in i de ”sociala fällorna”. Vi börjar ta saker för givet, tro att vi redan vet och vågar aldrig gå utanför vår egen ram. Sedan dömer vi andra som gör det och ser ner på dem. Och eftersom vi inte är ödmjuka för det vi har börjar vi göra livet till ett slagfält för att vara något annat än det vi är. Vi låtsas, vi flyr, och vi spelar roller för att få bekräftelse eller slippa bestraffning så som utstötande, mobbing och kritik. Vi måste ständigt vara på vakt och försvara oss. Vi tror vi måste vara något speciellt för andra, och att vi inte duger precis så som vi är. Detta utnyttjar självklart marknaden i alla dess former och säljer identiteter genom sina produkter (Ex: Coolt och trendigt och dricka Coca Cola). Trick som spelar på vår hunger efter trygghet, bekräftelse och kärlek. Social manipulation med villkor och krav finns för att människor ska förtjäna kärlek. Äkta kärlek har dock inga krav och den utesluter inte. Äkta kärlek ger, förlåter och accepterar ovillkorligt.
 
”De fattiga hungrar inte bara efter mat, utan också efter att få bekräftelse som människor. De hungrar efter värdighet och efter att bli bemötta så som vi blir bemötta. De hungrar efter kärlek.” – Moder Teresa
 
Andlighet är ett liv som inte döljer något, som inte spelar för att få andras bekräftelse eftersom allting vi behöver finns inom oss. Med tacksamhet, ödmjukhet och ärlighet kommer en enorm känsla av frihet och kärlek. Allting hänger ihop. När vi blir mindre ignoranta och mer medvetna om våra liv så dömer vi oss själva mindre och därmed dömer vi andra mindre. Vi kan lättare förstå, acceptera och förlåta andra för de dem gör. Känna mer tillit till världen. Då förstår vi också mycket mer av livets visdomar. Och visdom kommer av att leva. Av att lära och leva. Att våga misslyckas. Att överkomma rädslan, och vilja se sanningen. Att vilja utveckla sig själv.

Visdom skiljer sig stort mot kunskap som bara kan härmas in utan att riktigt förstå. Visdom kommer av att se sig själv, av viljan att stanna upp. Vi behöver bryta vardagsmönstret och reflektera i stillhet. Se oss själva fullt ut, med kärlek och ärlighet istället för självdömande och ångest. Vi har valet att stanna upp och möta det, eller fortsätta i omedvetna rutiner och vanemässiga mönster.
Att våga bryta mönster överkommer rädslan. Att handla överkommer analyserandet. Att vara nyfiken överkommer trångsyntheten. Ord, ord, ord, sådana bleka kopior av livet självt… Bara ett sätt att kommunicera våra upplevelser. Men det är i själva upplevelserna vi verkligen lever, här och nu, i livets mystiska och oförutsägbara flöde. Antingen i acceptans och kärlek för det som sker eller i motstånd och ångest för livet. Vi är de som bestämmer hur vi vill förhålla oss till livet.
 
”Det handlar inte om hur mycket vi gör, utan med hur mycket kärlek vi gör det.” – Moder Teresa

Taggat med: 

, , , ,

0 kommentarer | Skriv en kommentar

INTEGRITET ÄR ATT VARA HÄR OCH NU

Sommar.. Fågelsång, insekter som surrar, en myra som går över mitt ben, vindens susande, vattnets guppande mot stenarna, solens glittrande i vattnet. Solens varma strålar genom molnens fluffiga formationer. Människors röster och trafiken längre iväg som kommer och går. Det är allt som existerar genom mina sinnen här och nu. Här och nu är allt som finns. Stanna upp, va i närvaron.

Tiden är evig, rummet är evigt utan egentliga gränser. Allt är ett. Ett mysterium som ligger helt öppet för oss. Gränser är bara mänskliga påhitt. Inget är bestämt på förhand, inget är bra eller dåligt, fult eller snyggt, gott eller ont - det är bara våra egon som dömer och jämför. Här och nu är allt - före tankar om hur saker borde vara eller inte borde vara. Före alla fördomar och åsikter. Före alla generaliseringar och vetande. Ingen har rätt eller fel. Det är bara perspektiv.
 
Här och nu - är vi alla fria och oskuldsfulla under alla lager av sociala masker. Masker vi bär på för att spela roller för andra, imponera och få bekräftelse för att vara någon speciell i andra ögon. Roller där vi så lätt tappar vårt sanna jag, vår integritet, och vår ärlighet med oss själva. Den sociala rädslan för vad andra tycker och tänker är stark, vi spelar en social teater. Men vi kan bryta mönstret genom att lära känna oss själva på djupet och bli starkare inombords.

Här och nu är integritet. Att vara fullt närvarande och sann i den här stunden. I varje stund möta det som ÄR. Integritet är att lyssna på sitt inre, vad vill jag egentligen? Vad är min passion, mina drömmar? Hur kan jag uttrycka mitt verkliga jag? Är mitt liv, mina vänner och min omgivning utvecklande för mig eller är det bara något som drar ner mig till en sämre människa? Kan jag stå upp och acceptera den jag faktiskt är? Inte för att andra vill få mig att vara på ett speciellt sätt, utan för att jag vill?

Integritet är att skapa inre acceptans och kärlek för vilka vi själva är, tro på oss själva, vara ärliga och inte döma oss själva så hårt. För när vi dömer oss själva eller anklagar oss själva så dömer vi också lätt andra och på så sätt skadar andra. Och istället när vi börjar älskar oss själva mer har vi lättare att älska och acceptera andra så som de är. Att vara snäll mot sig själv och vara förlåtande mot sina misstag och brister är roten till kärleken.

Integritet är också att ta fullt ansvar för sitt eget liv, sitt välmående, sina värderingar.. för detta krävs ofta ett ifrågasättande av oss själva och världen runt omkring oss. Vi behöver bryta mönster och bli medvetna om våra vanor. Ett tips är att då och då skriva ner exakt som du faktiskt känner o upplever, utan att det ska vara "korrekt". 

Utan reflektion blir vi lätt offer för ständig påverkan utifrån genom reklam, PR och olika propagandatrick. Vår kultur är full av lockelser, jagande och hägringar att skapa antingen en "omtyckt och socialt accepterad person", eller bara fylla vårt ego med tillfälliga belöningar som vi inte har något som helst behov av egentligen. Desto sämre vi mår inombords desto lättare att falla in i frestelser, flykter och missbruk. För desto gråare det är här och nu - desto grönare och mer lockande blir gräset på andra sidan. Snyggare, coolare, trendigare, smartare, smärtfriare... alltid MER, MER OCH MER. Fler behov, fler begär, mer krav, mer stress. Galenskap.

Integritet är omvänt, det är att acceptera allting som det är HÄR och NU. Inte fly, inte sälja sig, inte vara ett offer för någon annan att utnyttja. Inte tro på små och stora lögner och manipulation. Utan istället hjälpa andra att också finna sin integritet och kärlek, för den sanna friden är här och nu - inte någon annanstans finns paradiset. Inte senare, inte runt hörnet, inte efter döden, bara NU.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Att bjuda in alla gäster i livet

Om livet har lärt mig någonting är det att ha mer acceptans, tålamod och mod till att överkomma motgångar, misslyckanden och lidande. Det är en inre acceptans som har växt fram och i allt större grad låter allting vara helt okej, oavsett om jag misslyckas eller om saker och ting inte alls går som jag vill. För allting kan inte gå som vi själva vill. Vi kan inte kontrollera allting i världen till det vi själva önskar. Det är dömt att misslyckas och leda in oss i många besvikelser och frustrerande känslor. Vi kan inte styra allt som sker, ibland sker det saker och ting vi inte har någon som helst kontroll över.
 
Nära och kära kan plötsligt försvinna ur våra liv, vi kan drabbas av en allvarlig skada eller sjukdom, plötsligt kanske vi måste lämna vårt jobb… det kan också vara mycket små saker som att vädret inte blev jag vi ville, att grannen började klippa gräset alldeles för tidigt och så vidare. Många av dessa saker kan vi helt enkelt välja att acceptera eller göra motstånd till. Då vi gör motstånd mot det så går vi in i frustration, ilska, besvikelse och andra negativa känslor som gör att vi lider… och det är främst vi själva som lider av våra egna negativa känslor. Så varför håller vi på att göra motstånd och lider?

Många gånger hamnar vi i fällan av frustration och besvikelse på livet för att det inte går som vi vill. Känslorna återvänder om och om igen när harmonin rubbas inom oss. Ofta handlar det om våra förväntningar på att allting ska ske precis så som önskar och vill ska hända. Det är i den här jämförelsen mellan förväntningar och det som faktiskt sker som frustrationen uppstår. Vi ältar sedan detta ”misslyckande” om och om igen, och vi börjar skylla ifrån oss, känna att vi är offer och att världen är emot oss. Känslor kommer att vi inte förtjänar detta och att det är orättvist mot oss. Detta är en ond cirkel som vi helt enkelt kräver en medvetenhet, inre acceptans och tålamod för att komma ur. Det sker inte bara av sig själv. Om vi inte medvetet bryter cirkeln är vi slavar under de negativa känslorna, och går omedvetet in i klagande och dömande som får oss att må så dåligt.
 
Jag har verkligen varit mot världen. Min egen frustration blev överväldigande under mina senare tonår, jag tyckte att hela världen var emot mig och varje misslyckande var som ett väldigt hårt slag. Kritiken tog jag väldigt personligt och det var som tortyr som jag ville fly långt bort ifrån och därför helst inte möta människor alls.
 
Att hantera känslor var otroligt svårt för mig och hela livet var ett otroligt lidande. Eller snarare alla tankar som jag tänkte var ett helvete, för det fanns stunder även då som var i harmoni, korta stunder som jag knappt la märke till. Helvetestankarna var det enda jag brydde mig om, för de var ”verkliga”. Det gick så långt att jag vid någon punkt i livet på randen till självmordet avslutade och gav upp mitt motstånd till världen. Jag dog inte, men mitt psykiska lidande tog stopp genom att ge upp mycket av mitt motstånd. Det höll inte längre, frustrationen och negativiteten var så stark att jag till slut gav upp. Det var en slags ”självutplåning”, eller ett slags överlämnande av mig själv till världen och bli ett med världen. Inte vara mot världen utan i harmoni med världen, att acceptera det oväntade som sker. Att låta sig ”överraskas” och öppna sig för det.

Det är en insikt, en inre lärdom som gjort att min inre acceptans har växt och att jag har fått större harmoni och balans i livet. Lidandet har lärt mig en läxa, och jag har också förstått att starkt lidande har hjälpt väldigt många människor att finna lyckan och harmonin igen trots att de tidigare befunnit sig mitt i ett helvete med långt gångna planer på självmord, eller att de helt enkelt stängt av sina inre känslor och bara lever genom flykter. Jag vet att alla kan finna sin inre harmoni, den är alltid med oss men ibland är den så långt borta att vi glömt att den finns. Men alla har den, även om den kanske senast såg i barndomen eller i sömnens och drogernas riken.
 
Harmonin kan växa inom oss med hjälp av våra egen närvaro och medvetenhet, och vår vilja att öppet och ärligt möta alla känslor och tankar. Att välja att möta vad som är här och nu - utan att hitta på historier om varför, anklaga sig själv eller skylla ifrån sig. Vi kan välja att se väldigt ärligt hur vi upplever vissa känslor, och hur vi skapar historier runt dessa. Historier som vi berättar för oss själva, får oss att känna oss som offer och skapar negativa mönster. Men genom att närvara kan vi upptäcka hur vi det bara är berättelser i våra huvud som vi vanemässigt tror på, utan att de egentligen är sanna. Vi kan med stor ärlighet se hur allting våra tankar berättar för oss inte är verkligt. Verkligt är här och nu. Vår upplevelse här och nu. Känslan och upplevelsen här och nu.. Och det enda vi behöver är att ärligt vilja leva här och nu oavsett vilka helveten eller paradis som prövar oss på vägen.

Att ärligt uppleva det vi känner här och nu, utan att tro på våra egna illusioner om vad som hänt, eller som vi tror ska hända. Att inte längre vara slav under våra tankar, är att vara mer medveten om att vi är mer än våra tankar. Vi är också uppmärksamheten och observationen som alltid är med oss. Vi behöver bara påminna oss om det, såväl när det går lätt som tungt i livet. Vi behöver bjuda in alla aspekter, alla känslor och alla gäster i livet utan att förbjuda och utesluta något eller någon oavsett hur jobbigt det är och hur mycket vi vill fly från vissa känslor.
 
”Only (this) hell can humble the arrogant mind” - Gangaji
(ps: rekommenderar Gangaji;s böcker och samtal. Speciellt boken; "Hidden Treasure".)

0 kommentarer | Skriv en kommentar

MÄNNISKANS GALNA NATUR (del 1:2)


Människor är intressanta på många sätt, det sägs att det som gör oss ”mänskliga” är vår förmåga att reflektera över vår egen existens. Att faktiskt fråga oss vad meningen är med allt, varför vi lever och kunna ifrågasätta oss själva. Det har gett upphov till bland annat konst och religion.
 
Den här förmågan kan också ha en baksida, nämligen att vi blir kluvna i två delar. - En del som är ren närvaro och medvetande, som alltid bara upplever den här stunden som det enda sanna. Och en annan del som utvecklar sig som en slags inre röst som tänker, dömer, värderar och jämför allting vi upplever. En inre röst (”ego”) som helt enkelt försöker styra, äga och kontrollera verkligheten. Den här delen av vår hjärna kan verkligen ställa till det för oss, skapa sjukliga kontrollbehov, rädslor, ångest och ge upphov till fördomar, konflikter, krig och enormt lidande. Det är själva roten till mycket av vårt eget och andras lidande på jorden.
 
Många tror att de faktiskt ÄR den inre rösten i deras huvud, att de ÄR tankarna och allt de tror om sig själva och om andra. Men det är inte fullt ut sant, det är bara en del av vår upplevelse. Tankarna är bara en del av vår mänskliga upplevelse. Det är en ren galenskap att tro på allt vi tänker, det är som att vara fast i en dröm och aldrig vakna från den. Förutom tankarna är vi nämligen också den närvaro som existerar här och nu. Och vad är den? Det är medvetenhet som bara är just nu, det som inte behöver döma utan bara vara fullt närvarande här och nu. Upplevelsen, ljuden, känslan här och nu, det är sanningen och är alltid helt unikt. Svårt att sätta ord på, i tolkandets värld blir en upplevelse man försöker tolka i efterhand oftast bara en skugga av vad det var. Alla har ständigt unika upplevelser, språket kan vara målande men förmedlar aldrig riktigt kärnan i att uppleva och känna på ett personligt plan. Språket är en skugga. Precis som rösten inom oss och tänkandet är en skugga av upplevelsen här och nu.
 
Tankarna kan inte greppa nuet så som det är. Tankarna kan bara berätta historier om andra upplevelser, älta det som hänt och tror ska hända, generalisera och bedöma utifrån ett slags filter. Faktum är att vi bara kan närvara i nuet, och det är samtidigt tankarnas frånvaro. Fysiskt sett är vi alltid här, men psykiskt sett är vi ofta inte här, vilket är att vara fångad i sin egen illusion av verkligheten. Att vakna upp ur är att vakna upp till den sanna upplevelsen av här och nu, att öppna upp sig till det som VERKLIGEN ÄR. Att vakna upp FRÅN vårt mentala filter där vi blir begränsade i olika tankar om hur vi tror saker är och ska vara. Nuet är som det är, låt oss fokusera på det och göra medvetna val efter detta som inte bygger på några förutfattade meningar eller själviska motiv.
 

Nr.1 Att fly från nuet
 
Den första galenskapen är också roten, det är att missa att vara här och nu. Vi är alltid här fysiskt sett, men oftast inte psykiskt. Vi befinner oss ofta någon annanstans i tankar om det som hänt, eller kommer hända. Ägnar massa tid åt att gräva i det förflutna trots att det inte går att ändra. Sen så ägnar vi massa tid åt att oroa oss för framtiden eller drömma oss bort i en annan framtid där vi slipper att vara här och nu. Allt detta är bara berättelser i våra egna huvud. Berättelser som lurar oss bort från nuet. Har du frågat dig själv; Kan jag tillåta allting att vara precis som det är?
Att inte tillåta nuet som det är blir att befinna sig på evig flykt. En illusion om att det går att undkomma nuet men det går aldrig, oavsett hur starka drogerna är, missbruket eller verklighetsflykterna är. Det som händer när vi flyr in i olika tillstånd är att vi bara lär oss att älska dessa tillfälliga känslor, men vi kommer alltid tillbaka och mår ännu sämre för vi saknar känslorna vi hade. Så vi vill bara fly igen. Det blir bara ett lidandets hjul. Så kan du tillåta nuet så som det är? Eller väljer du att fly in i illusionen, in i ditt eget drömmande för att du inte vill acceptera det som är?
 
Nr.2 Inte acceptera nuet
 
Den andra galenskapen är att vara sin egen motståndare till hur saker faktiskt ÄR. Hur kan vi kämpa emot någonting som faktiskt ÄR? Vi kan vara så envisa ibland och verkligen tro att det är fel på något som är helt naturligt och givet. Vi dömer oss själva för att vi inte är lika vackra och bra som andra, eller att vi inte har rätt kläder, rätt status, rätt liv och så vidare. Vi dömer andra för att de beter sig illa, för att Gud är orättvis, för att politiken är korrupt, för att grannen är en idiot, för att det regnar och blåser, för att vi har ont, och så vidare. Ser du poängen? Vi lider bara själva genom att vara EMOT det som ÄR. Vi blir bara själva frustrerade av detta, vi blir själva bittra och skapar negativa känslor som sedan smittar av sig på andra. Ordet ”Satan” är hebreiska för motstånd (alltså ett personligt motstånd), och ordet ”Kosmos” betyder ordning. Ska vi låta Satan (vårt motstånd) stå i vägen för vår kärlek till kosmos? När vi verkligen fullt ut accepterar oss själva och andra i nuet finns inget lidande kvar. Där börjar förändringen vi verkligen vill se.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg