Det har diskuterats i olika sammanhang om människans ”sanna natur”, religionen hävdar att vi tillhör GUD och vissa vetenskapsmän som till exempel Freud menar att människans natur består av djuriska instinkter som aggressivitet och sex. Synen som människan som en djurisk varelse som borde tyglas och kontrolleras av en maktelit har också varit vanligt förekommande i olika rika kretsar. Det finns tragiska exempel på hur människan har fått agera slavar, boskap eller brännas på bål och i gaskammare. Vem eller vad tillhör vi människor egentligen? Vilken är vår sanna natur?

Alla har sin åsikt om vad vi egentligen är, men de flesta i dagens moderna samhälle utgår från att de är deras personlighet, tillexempel att jag heter Jerry och är man, har en ålder och har vissa egenskaper som passar bra in på mig. En del identifierar sig med deras yrke, med deras familj eller vilken klubb man tillhör. Vi blir alltså det vi identifierar oss med. Innan vi identifierar oss så tillhör vi ingenting. Vi har därför ingen ”sann natur”, vi är fria att identifiera oss med vad som helst. Vi har både djuriska instinkter och en förmåga att vara upplysta och totalt medvetna. Goda såväl som onda osv. I varje litet ögonblick kan vi välja hur vi vill vara som människor. Därför går det inte att generalisera och säga att ”så här är mänskligheten”, ändå vill vi kategorisera och generalisera. Det finns ingen sann natur och ingenting är givet. Allting handlar om hur vi har valt att tänka. De flesta människorna tror att dem är deras personlighet och alla tankar och koncept som tillhör den.

Ordet personlighet måste förstås. Det kommer från persona, persona betyder mask. I det antika grekiska dramat brukade skådespelarna bära masker, dessa masker kallades persona – persona eftersom ljudet kom från bakom masken. Sona betyder ljud. Maskerna var uppenbara för publiken, och från maskens baksida kom ljudet fram. Från det ordet härstammar personlighet, alltså en mask vi bär. Alla personligheter är ”falska”. De är påhittade, skapade, illusioner ur en djupare essens. Verkligheten är din essens. Essensen är opåverkbar av tid och rum eller kontroll. Den finns alltid där och kommer FÖRE tankarna, FÖRE personligheten. Vi delar alla samma essens. Men det här är inte vad de flesta människorna känner, det vanligaste är att ständigt tro att man bara är sin personlighet som man skapat.

Under personligheten ”personan” (masken) är vi samma, en tomhet, en tystnad, en evighet, kalla det vad du vill. Vi är nakna eller ”tomma” men i livet tar vi efterhand på oss kläder (ett annat namn för identifikationen). När vi har tagit på oss de här kläderna börjar vi sakta växa fast i dem och glömma bort att det går att ta av dem. (vilket betyder att vi förlorar medvetenheten om dem). De här kläderna blir våra illusioner om vilka vi är. Illusioner kan naturligtvis också vara bra, precis som det inte alltid är önskvärd att vara naken utan kläder. Men när vi glömmer bort att kläderna är på låtsas blir det en trång inhägnad som känns som ett fängelse och blir fullt av mentalt lidande. Vi bör ha kläder som är lätta att ta på och ta av annars kan personligheten bli en stor barriär mot dig själv.

Många kläder tar vi på oss utan att riktigt ifrågasätta varför, vilket gör att vi kan gå runt med många plagg som vi tror att vi behöver. Det kan tillexempel vara vissa åsikter och beteenden, saker vi tror att vi måste bevisa och kunna inför andra. Spirituella metoder och psykiska behandlingsmetoder med flera andra försöker få oss personer att bli medvetna om de här kläderna. Det kan vara så att de inte längre fungerar och skapar ett stort lidande. Men för varje människa kan kläderna vara mer eller mindre obekväma, sedan glömmer vi bort att vi faktiskt inte föddes med dem överhuvudtaget. Essensen i sig är ”naken” och tom. Genom att se detta, ser vi också sanningen om allt existerande. Därifrån blir det tydligt hur vi automatiskt och omedvetet identifierar oss själva med olika roller – och sedan lurar oss själva att dessa är verkliga.

Ifrågasätt vilka kläder du går runt med. Det kräver ärlighet. Brutal ärlighet. Allt psykiskt lidande, stress och oro uppstår för att vi lurar oss själva att vår personlighet och att våra tankar är verkliga. Ju verkligare vi tror att dem är desto mer inflytande. När vi inte har någon som helst kontroll över detta är vi troligen slavar i vår egen kropp. Vi tror att tankarna är verkliga. Vi tror att kläderna är verkliga, samtidigt fruktar vi vad vi skulle vara utan vår personlighet. Vi tror att vi kommer dö om vi skulle sluta bära denna mask. Därför krävs det en storsinnad ärlighet som ser igenom alla ursäkter. Att göra detta leder i slutändan till att vi inte längre tvångsmässigt identifierar oss med tankar och känslor som vi tror är verkliga. Skillnaden är att vi alltid kan välja, istället för att tro att vi är tvingade till vissa saker. Att förstå att vi är essensen först och främst ger oss en känsla av frihet.