Om

Den här bloggen är en utgångspunkt för mina projekt. Jag kommer dela med mig av min inspiration och tankar runt olika saker. Har under många år nu skrivit artiklar/böcker om olika ämnen för att utveckla mig själv och sprida mina idéer, här kommer en del publiceras för läsning!
 
Ämnena innefattar hälsa, mat, reflektion, ifrågasättande av normen, psykologi och religion/andlighet. Frågor och tips om att stärka sin kropp, sin hälsa, sin integritet och sitt psyke.

Presentation

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg taggade med illusion

Tillbaka till bloggens startsida

Sinnlig avtrubbning

DEN SINNLIGA AVTRUBBNINGEN - var tog barnasinnet vägen?

Jag har funderat över hur många vuxna människor tycks stänga av sina känslor och aldrig ens reflektera över att de faktiskt lever som om de vore robotar, eller någon slags maskin. De tycks sakna någon djupare glädje och mening med livet, det tycks som om vissa verkligen behöver en väckarklocka för att inse att livet faktiskt inte är så självklart som vi tror det är.. att det inte bara är en transportsträcka att ignorera..

Ibland undrar jag varför vi kan bli så vilsna, och var barnet tagit vägen i oss? Hur vi nu istället gömmer oss under våra ”sociala masker”; där vi anser oss veta bäst, och vi spelar våra roller duktigt för att ingen ska titta snett eller ifrågasätta vår ytliga fasad. Vi har blivit så bra på att låtsas, att vi ser det som helt naturligt att gömma undan jobbiga känslor och leva genom självlögner. Det är som om vi glömt att vi alla egentligen är nakna bakom alla våra lager av kläder..

 Det tycks vara viktigare för vuxna att låtsas; att spela spelet rätt än att göra saker verkligen för vår egen skull och för att vi älskar det. Barn har en fantastisk egenskap innan de lär sig härma de vuxnas värld, det är den spontana upptäckarglädjen, själva varandet. Att bara utforska utan att veta på förhand, utan att bestämma hur det kommer bli och kasta sig fram och tillbaks i oskuldsfullhet. Naivitet, optimism och glädje för livet är något som sakta kvävs i de vuxnas låtsasvärldar där tänkandet tar nästan all plats.

Med åldern ersätts den barnsliga naiviteten och leken, istället får den en negativ klang då det är viktigare att vara en person som vet hur det är, viktigare att vara stolt, och framförallt viktigare att tänka på varje aspekt av livet, älta samma tankar av minnen, ånger och framtidsoro. Alltid i en annan tid, än här och nu. Psykiskt är vi sällan i den faktiska stunden där vår kropp alltid är. Vi lever i våra huvud, är upptagna i våra egna draman, eller som buddha kallade det; ”maya”, illusionen.

Denna oskuldsfullhet är i sig den egentligt sanna och direkta upplevelsen av vad som faktiskt är. Att fritt sväva iväg i våra sinnen, och låta vad som kommer att komma. Nuet är oförutsägbart, det har alla nyanser och framförallt är det fullt av potential. Inget är bestämt, endast vi bestämmer hur vi närmar oss nuet. Därför är vi alla också totalt fria när vi inte längre översätter vår upplevelse av vad som är, då finner vi harmoni även i sorgen. Då tillåter vi oss själva att också känna det vi känner, och vara där vi faktiskt är. Vi ljuger inte längre, och vi slutar fly och möter det vi behöver möta. Flykten i sig är vad som gör att vi lider och finner obehag i livet, flykten är att inte möta och acceptera stunden så som den är.

Kroppen är alltid här och nu, den kan inte vara någon annanstans. Den känner när vi stressar, äter sämre, sover dåligt, ja alla känslor uppstår i kroppen. Kroppen är vårt tempel, och när vi lyssnar så lär vi också att ge kroppen de enkla verktyg den behöver för att alltid självläka på bästa sätt. Kroppen är vår avslöjare av sanningen, den ljuger aldrig, den är i direkt kontakt med verkligheten. När vi är barn är vi i naturlig kontakt med kroppen, vi hoppar, studsar, rullar.. men också detta skärmar vi av oss från då vi finner oss oftast upptagna av tänkandet, av alla koncept, av alla idéer. Detta ständiga tänkande som upptar så mycket av tiden, och gjort att vi låtit oss avtrubbas.

Avtrubbningen är ett slags skifte av fokus, den vuxne anser det vara viktigare att alltid lyssna på sina egna ”viktiga” tankar och alltid analytiskt samla på oss information och bevara den som en slags maskin. Vi låter oss tro att föreställningarna i våra huvud är mer verkliga än vad själva upplevelsen här och nu är. De flesta av oss tycks sova sig igenom livet och de vaknar sällan till. Vi gömmer oss bakom inrutade fördomar, i våra egna historier. Vi tittar genom ett fönster men går aldrig ut. Vi sitter och applåderar eller hånar åt andra men vi dansar aldrig själva. Det vågar vi inte längre för vi har låtsas för länge. Vi avundas barnens lekfullhet men glömmer snabbt bort oss i självgoda murar och stoltheten att ha en stark tillhörighet, och en välbärgad status så andra kan uppmärksamma oss.  

De vuxnas spel av lättsamt skryt, skaffa sig fördelar mot andra, ljuga, manipulera, fuska och fly in i olika tillstånd – det är till och med det ”normala spelet” för de allra flesta. Vi tycks glömma snabbt, och glömskan tar oss från vad som en gång för oss alla var självklart och sant; och det vi alla känt någon gång som barn, nämligen hur fullständigt vansinnig den vuxna världen egentligen är....

Samma insikt har också förkunnats av det andliga uppvaknandet, och av religionernas egentliga lära; att ha klarheten att se igenom hela vår skapade illusion av vilka vi tror vi är och vad som vi tror är sant.  Det är att vakna upp till den här stunden, inte förmörkad av våra egna föreställningar och tänkandet. Nuet är barnasinnet i sin natur, oskuldsfullheten, och nuet låter sig inte förenas med erfarenhet. Här och nu är vad som faktiskt ÄR, och det är PÅ RIKTIGT. Det är långt mer sant än vad våra egna tolkningar och ord någonsin kommer vara. Livet är i varandet. Det är vägens slut och början. En del kallar det kärlek, andra kallar det Gud, det är uppvaknandet, Det är "Zen", det är Nirvana, det är "tao". Allt är samma, under olika namn.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Människan - hycklaren

Människan – Den stora hycklaren
Jag har sett igenom regissören Lars Von Triers filmer ”Nymphomaniac” och ”Riget” som gav mig lite tankar om den hycklande människan.. (Intressanta filmer, men varning för väldig starka avskyvärda scener.) En annan inspirationskälla är från läraren Adyashanti som kan ses på youtube eller på hans hemsida: adyashanti.org. Varmt rekommenderat!
 
Är vi helt ärliga i vår egen upplevelse?
Vi kanske spontant vill svara JA. Men för de flesta håller vi något undangömt, till och med för oss själva har vi saker vi inte vill erkänna för oss själva. De flesta av oss är kluvna i två delar, som Mr Hyde & Mr Jekyll. Vi har en mask utåt, en slags ”idealbild” av hur vi vill vara. Sen har vi det som är sant egentligen – våra sanna känslor och tankar utan någon censur – så som vi ÄR. Det vi inte önskar se.
Psykologen Carl Jung sa att människan är hopplöst kluven i två delar. Det som sedan visar sig är människan - hycklaren.
 
Vi tycks likt inget annat djur ha förmågan att ljuga och förvränga sanningen. Vi skapar historier som vi manipulerar till vår fördel, oftast till och med omedvetet. Vi lever nästan uteslutande i våra tankar, där vi ältar, planerar och tycks alltid vara någon annanstans än här och nu. Världen är vår egen subjektiva illusion. Världen är inom oss. Vi hatar den, vi älskar den, vi gillar och vi avskyr den, osv.
 
Vi bestämmer hur världen är, och vi dömer och filtrerar världen genom våra egna föreställningar. Vi ser världen genom våra ”egna rosa glasögon” – det vi vill se, och det vi inte vill se. Vi gör det nästan omedvetet, vi vänder oss bort från världen in i vår egen illusion. Fysikern Stephen Hawking summerade detta klockrent i citatet nedan;

Buddha kallade denna illusion för ”maya”, medan ”nirvana” var sanningen, det högre målet. Så vad är sanningen? Är det möjligt att uppnå? Först och främst, är vi redo att öppna upp oss? Kan vi bli villiga att vara medvetna om de saker vi inte vill höra. Kan vi bli medvetna om det vi instinktivt avskyr och vill fly ifrån? Världens visdomar säger att man ska lära känna sin fiende, genom att göra det lär vi känna oss själva. SJÄLVKÄNNEDOM. KNOW THYSELF, där börjar och slutar vägen för att uppnå ärlighet och läka sina sår.
 
Om du har mod och övertygelse att vara ärlig har du redan börjat, du har skapat intentionen.
Varför känner du sådant hat/avsky mot vissa personer eller situationer? Bli medveten om hur du dömer världen, och bestämmer hur allting är redan innan det har hänt.
Bli medveten om känslan du har till något, och istället för att fly den så stanna upp, observera och utforska den. Möt den så som du vänder dig om och möter monstret i drömmen istället för att fly okontrollerat i panik. Annars skapas vanor av undvikande och ångest inför många situationer i livet. Det blir som smutshögar som växer och växer utan att har viljan finns att städa. Det är som små emotionella trauman som känns väldigt jobbiga.
 
En nyckel till att bli mindre hycklare och mindre av en vardagslögnare är att utforska sig själv, hur jag själv känner och tänker i olika situationer. Att våga ifrågasätta sig själv bortom stolthet och den ”tillrättalagda bilden”. Sanningen är först obehaglig, men blir sedan det bästa.
 

Så istället för att bara höra det vi vill höra, kanske vi kan börja höra på det andra också? Och kanske rent av att erkänna att vi faktiskt inte vet, att vi har trott på en rosa lögn och levt i den falska tryggheten av vetskap. Vem vet? Han som ger skenet av det eller han som låter det vara öppet? Lev med utforskandet av sanningen. Ifrågasätt dig själv och det du hör av andra. Ta tid för dig själv och se igenom de ”rosa molnen”, se igenom stolthet, se igenom fördomar, se igenom ursäkterna. Bli ärlig med dig själv, sakta men säkert så kan vi alla bli lite mindre hycklare. Resan börjar inom oss själva.
--

”The perfect way is only difficult for those who pick and choose;
Do not like, do not dislike; all will then be clear.
Make a hairbreadth difference and heaven and earth are set apart;
If you want the truth to stand clear before you, never be against it.
The struggle between ´for´ or ´against´ is the minds worst disease.” - Zen master Sen ts´an

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Sommar & enkla visdomar - del 2:2


-- MEDVETANDET -- fortsätter här..
 
Det stora västerländska dilemmat är att vi är rastlöst fångade i våra egna personliga tankar, och så lätt tar allting personligt - rädda att få vår uppblåsta stolthet sårad. Vi är tvångsmässigt besatta av att älta tankar och dessa tankar kan upprepas om och om igen som en gammal grammofonskiva. Trots att vi innerst inne vet att vi lägger massa onödig energi på detta, är vi som besatta av det och större delen av hela vår upplevelsevärld upptas av detta drama, inte bara i oss själva, utan i medier och i vardagliga samtal. Det gör att vi skapar lidande för oss själva och missar nyckeln till att finna frid och harmoni i livet; nämligen att uppskatta och leva nuet - att kunna släppa taget om alla tvångsmässiga tankar om hur saker måste vara, dömande, jämförande och vår inneboende stolthet, roller vi ska låtsas vara, alla fasta åsikter och oförmågan att vilja se och förstå andras perspektiv. Att inse detta fullt ut ändrar hela vårt perspektiv på verkligheten. För hur kan vi tro på något vi vet är en dröm?
 
Buddhas stora insikt var att allting är en illusion – att tankarna är imaginära, de blir bara sanna för oss när vi tror på dem, när vi lockas in i vår skapade värld av åsikter, värderingar och roller. Praktiskt sätt får insikten oss att sluta ta saker personligt och kastas mellan förtvivlan och hopp. Det får oss också att vakna upp till en enorm frid och medkänsla då vi ser att människor lider och orsakar andra lidande på grund av att de helt enkelt är fångade i sin egen omedvetna ”drömvärld”. I väst utgår de flesta människor ifrån att bli rika, äga massa saker och vetande för att fylla tomrummet inombords och bli uppskattade - likt barn som vill ha uppmärksamhet och tröst, sådan är egots natur, alltid sökande efter mer, eftersom i denna ”drömvärld” saknas visdom att bara tillåta allting vara precis så som det är - utan att hela tiden manipulera och förvränga verkligheten till sin egen fördel.
 
-- ANDLIGHET --
 
Som jag nämnt är västvärldens ”andlighet” tron på materiell lyx och social status. Helst att vi kan vara lite bättre än andra, äga mer än andra, veta lite mer än andra och därmed vara ”någon” med hög status med andra människor. Vi i västvärlden är besatta av rika kändisar. Vi är också besatta av allt som går ut på att vinna pengar, vinna tävlingar, erövra partners, eller titta på när andra skämmer ut sig.
 
Allt detta har med status att göra, vi är livrädda för att förlora vår värdighet och bli utstötta ur det sociala sammanhanget. Så vi spelar med i detta galna sociala drama på uppfyllelse, uppgång och fall. Men stoltheten har sitt stora pris att betala. Vi måste kämpa med att upprätthålla en fasad utåt. Försvara vår status, ständigt jaga och fly efter mer, försumma vår hälsa och förlora oss i allting annat än det som egentligen skapar varaktig lycka. Stoltheten; Det vi tror skänker oss vad vi vill ha, blir vår största inre fiende.
 
Vi tror att ting utifrån ska kunna göra oss lyckliga, att vi kan jaga oss till lycka. Vi lever i lockelsernas värld. En enkel visdom som vi tycks missa så fundamentalt är att det bara är vi själva som kan få oss att känna frid och kärlek. Kärlek, frid, sanning, lycka kommer inifrån. Här och nu är denna lyckans källa, i dig. Här och nu är allt som existerar.
 
Insikten om detta kan få oss att värdesätta stunden, värdesätta andra och ta hand om oss själva. Vi kan avsluta den meningslösa flykten att ångra det som varit, eller oroa oss för en framtid vi aldrig kan veta exakt hur den kommer bli. Andlighet är ett uttryck för att leva enkelt, att finna de element som är sann lycka. Väldigt enkelt, att ta hand om sin egen hälsa, att leva passionerat i nuet, värdesätta det vi har. Att sluta döma oss själva, och sluta döma andra. Fokusera på att lösa problem istället för att skapa problem. Att lyssna istället för att kontrollera och tolka allting. Med denna ökade medvetenhet kan vi också börja släppa taget, ifrågasätta, ta in världen på ett helt annat sätt, ta tid att utforska och observera, ta tid för andra, ta tid för att njuta, ta tid att ta hand om din kropp… för det finns ingenstans du måste vara. Du är här.
 

Tankarna försöker locka dig att planera och oroa dig, men andligheten skapar förmågan att se igenom detta tvångsmässiga tankemönster. Detta inre utrymme av frid saknas ofta i den upptagna och stressiga västvärlden som fylls av prestation och krav att vara någon speciell. Det skapar utbrändhet, mental och kroppslig utmattning av att känna sig jagad. Oförmåga att ha tid för varandra, kunna slappna av och reflektera på ett meningsfullt sätt. Olika meditationspraktiker o självobservation tas på stort allvar i stort sett i alla världens hörn utom här. Vi har ju som sagt inte någon tid att bara vara, och närvara utan någon agenda... Det som är källan till frid, kärlek och harmoni. Källan till kreativitet, fantasi, passion och lek. Det gör livet så mycket djupare och mer meningsfullt, som inte bara får livet att stanna platt och livlöst med en gnagande rastlöshet och vardaglig frustration. Det finns SÅ MYCKET MER när vi väl frigör oss från normer och illusioner.
 
Ha en fortsatt fin sommar, glöm inte stanna upp och se vad som är framför ögonen :)

Taggat med: 

, , , ,

0 kommentarer | Skriv en kommentar

DEL 2 - Från depression och oro till att bli hel

DEL 2 : En bättre väg till helande på djupet

En mer radikal väg som ger en bestående frihet från depression och oro är att gå till botten med vad som skapar det från första början. Att vända upp och ned på hela sin personlighet och alla illusioner som följer med den. Den vägen innehåller uppoffringar, mod och ärlighet men garanterar ett djupt helande som är stabilt i grunden. Det är inte ”snabbmat” och ingen ”pillerlösning”. Det handlar om att vakna upp till hela sin existens och befria sin själv från tvångsmässiga tankar som fängslar oss.

Begrunda nu detta; varje tanke är en påhittad lögn, det finns ingen tanke som är sann. Allting som händer är bara här och nu . Vi vill få leva i nuet utan att manipulera eller kontrollera det. För att verkligen bli fria måste vi vakna ur vårt ”drömtillstånd”. Vi tror nämligen att drömmen på natten är vår verklighet - tills vi vaknar upp ur den. Precis på samma sätt går vi alla runt i vår egen dröm om vad som är verkligheten. Den består för de flesta människor av en uppsamling av tankar, idéer och känslor som utgör vår egna lilla värld, och alla har sin egen värld. Det är i den här ”drömmen/illusionen” som vi kan förvilla oss och inbilla oss sanningar som får oss att må dåligt och bli deprimerade. Speciellt när negativa mönster upprepas och det blir mer och mer sant för oss själva. Det sker gradvis om vi inte kan kliva ur mörkret, och se på djupet vad som verkligen är sant, inte bara vad som verkar vara det. För om vi verkligen ifrågasätter våra tankar så kommer illusionerna falla bort, då ser vi igenom våra inbillade tankar och sätter inte lika mycket värde i dem. De förlorar greppet om oss, vi blir befriade och samtidigt helade.

Hela sinnesvärlden är en illusion. Illusioner finns det nämligen gott om, vi fastnar lätt i mönster av dåtid och framtid. Vi jämför oss med andra och skapar en ofta förvrängd självbild, en ”personlighet” som kommer från grekiskans ”bära en mask”. Vi tror att vi måste ändra på oss till ett bättre ideal, vi ältar det som hänt och oroar oss för framtiden. Det är bara en bråkdel av alla känslor, tankar och möjligheter som sinnet ställs inför som någonsin släpps in i det. Resten avfärdas genom förnekande, undertryckande och avvisande för att kunna kontrollera livet, censurera det och stänga ute det vi är obehagligt.

Vi sätter upp gränser mot världen där vi murar in i oss i vad vi själva tror och tycker. Vi söker efter det vi gillar och försöker undvika eller avsky resten. Rädslan håller oss fångna. Det blir tankar som skapar ångest och depressioner i slutändan. För ett grundläggande helande måste vi vakna upp ur detta, till vad som verkligen är sant, och acceptera allt det som faktiskt finns utan att fly eller hålla kvar vid det. Inget river murar så effektivt som accepterande. Om vi fortsätter kontrollera och manipulera allt med vårt sinne är mörkret alltid i närheten och väntar. En hjälte ser igenom falska och negativa mönster och visar acceptans, mod och kärlek utan gränser. Det gäller bara att ha motivationen att vilja se sitt mörker (det vi inte erkänner eller förtrycker) och ha viljan att acceptera det och leva här och nu på riktigt.

0 kommentarer | Skriv en kommentar