Om

Den här bloggen är en utgångspunkt för mina projekt. Jag kommer dela med mig av min inspiration och tankar runt olika saker. Har under många år nu skrivit artiklar/böcker om olika ämnen för att utveckla mig själv och sprida mina idéer, här kommer en del publiceras för läsning!
 
Ämnena innefattar hälsa, mat, reflektion, ifrågasättande av normen, psykologi och religion/andlighet. Frågor och tips om att stärka sin kropp, sin hälsa, sin integritet och sitt psyke.

Presentation

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg taggade med lidande

Tillbaka till bloggens startsida

Närvaron inom oss

NÄRVARON INOM OSS

Jag har under den senaste tiden läst några självbiografier som jag har uppskattat att läsa och skulle vilja dela med mig lite tankar om detta. Böckerna jag har läst är Gandhis självbiografi; "Mitt experiment med sanningen", Yoganandas; "Autobiography of a Yogi" och nu senast St. Theresa of Lisieux; "The story of a soul". Det jag uppskattar så mycket i självbiografier är att få följa deras egen resa i livet, när de delar med sig av sina tankar och de svårigheter de möter på vägen. Man kan säga att alla de här personerna följde en andlig väg, eller vad en del skulle kalla "Gud". De vägleds av ett högre medvetande och en stark strävan efter sanningen.

Det jag bär med mig är att alla egentligen genomgår sin egen andliga resa, livet är helt enkelt ett experiment med sanningen. Sanningen är ett annat ord för vad vi tror på. Vad vi värdesätter, vad vi undviker och vad vi försöker uppnå. Allt vi är, är vår tro. Det är vår egen berättelse i vårt eget huvud, det vi kallar "tankarna". De flesta av oss är nästan konstant upptagna med att tänka, tankar på vilka vi är, vad som hänt oss, vad som kommer hända, vad vi vill ha osv. De flesta av oss är så vana att från vi vaknar på morgonen tills vi lägger oss att ständigt analysera, jämföra och bedöma.. tankarna skapar koncept om oss själva och andra, eftersom tankarna bara skapar en "berättelse" av verkligheten är den aldrig helt sann. Tankarna är en illusion, inte en enda tanke är mer sann än någon annan, bara ett perspektiv.

Vad är då sanning? Vad är då verkligt? När Yogananda fick den här frågan svarade han; "Det som aldrig förändras".. och är det inte så att allting vi känner till ständigt förändras? Hur vi tänker om oss själva och världen har ändrats många gånger under våra liv. Allt vi tror är bara tillfälligt, alla tankar kommer och går. Men det finns något som är beständigt bakom alla tankar, det finns en närvaro, en direkt upplevelse av nuet som alltid varit samma medan allt annat har förändrats. Det är den närvaron vi alltid befinner oss i, här och nu, bara blotta upplevelsen av det som är.

Att vara närvaron, är att vara i sanningen, med andra ord vara stillheten, i kärleken, i Gud. Det är den högsta medvetandet där tankarna inte längre tar över hela vår uppmärksamhet, utan vi faktiskt är helt i nuet, vi lyssnar på det sker här och nu, vi känner vår kropp och våra andetag här och nu, varje steg vi tar, varje droppe som faller, det är verkligheten. Vi observerar det som sker, vi är en närvaro som inte bestäms av vad vi tänker. Vi släpper taget om hur det måste vara, om att analysera och döma, om det förflutna och vilka vi tror vi är. Vi är oskuldsfulla, tomma, men med obegränsade möjligheter. Vi styrs inte av vår tankevärld, men till skillnad mot när vi var små barn har vi lärt oss att använda tankarna när de väl behövs på ett medvetet sätt.

Det är bara i tankarna vi skapar bilden av "jag". Vem jag är, vad jag måste uppnå osv. När vi tillåter oss att bara vara, lyssnar i enklaste stillhet.., då upplöses tankarna och utan tankarnas berättelser upplöses också vår bild om vilka vi är. Det är därför den här djupa närvaron också kallas själ, Gud, eller Nirvana i buddismen. När tankarna upplöses och vi lägger vår fulla uppmärksamhet på nuet så upplöses också alla idéer om vad vi måste vara. Tankarna är alltid upptagna med att vara "frånvarande", att tänka på nästa sak, nästa händelse, nästa stund.. tankarna är aldrig helt i frid, därför är vi heller aldrig i frid. Buddha kallade detta för lidandet (otillfredsställelse). I tankarna formas vår vilja och begär att nästan aldrig vara nöjd med den vi är och det vi har. Motmedlet kallas närvaro, meditation, bön eller vad som kommit att bli mera känt här; "mindfulness".

Den essens jag fick med mig av St. Theresa som var en kristen nunna i slutet av 1800-talet som sedan helgonförklarades, var framförallt hennes egen väg som hon kallade "den lilla vägen", helt enkelt att tillåta det som är, och att släppa sin egen vilja och stolthet, sina krav och den själviskhet som kommer från "jag-tanken" (egot). Den sanna lyckan ligger i självuppoffrandets ödmjukhet, i ärligheten, i tacksamheten, i förlåtandet och kärleken för det vi har här och nu. Att tillåta och släppa taget om hur saker måste ske enligt vad vi kräver. Uppskattning  för de små, små sakerna som vi bara passerar förbi utan att se. I de små sakerna vi dömer så snabbt utan att verkligen stanna upp. Att stanna i oskuldsfullheten, i den enkla "lilla vägen", där St. Theresa med många andra funnit den högsta lyckan.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Att bjuda in alla gäster i livet

Om livet har lärt mig någonting är det att ha mer acceptans, tålamod och mod till att överkomma motgångar, misslyckanden och lidande. Det är en inre acceptans som har växt fram och i allt större grad låter allting vara helt okej, oavsett om jag misslyckas eller om saker och ting inte alls går som jag vill. För allting kan inte gå som vi själva vill. Vi kan inte kontrollera allting i världen till det vi själva önskar. Det är dömt att misslyckas och leda in oss i många besvikelser och frustrerande känslor. Vi kan inte styra allt som sker, ibland sker det saker och ting vi inte har någon som helst kontroll över.
 
Nära och kära kan plötsligt försvinna ur våra liv, vi kan drabbas av en allvarlig skada eller sjukdom, plötsligt kanske vi måste lämna vårt jobb… det kan också vara mycket små saker som att vädret inte blev jag vi ville, att grannen började klippa gräset alldeles för tidigt och så vidare. Många av dessa saker kan vi helt enkelt välja att acceptera eller göra motstånd till. Då vi gör motstånd mot det så går vi in i frustration, ilska, besvikelse och andra negativa känslor som gör att vi lider… och det är främst vi själva som lider av våra egna negativa känslor. Så varför håller vi på att göra motstånd och lider?

Många gånger hamnar vi i fällan av frustration och besvikelse på livet för att det inte går som vi vill. Känslorna återvänder om och om igen när harmonin rubbas inom oss. Ofta handlar det om våra förväntningar på att allting ska ske precis så som önskar och vill ska hända. Det är i den här jämförelsen mellan förväntningar och det som faktiskt sker som frustrationen uppstår. Vi ältar sedan detta ”misslyckande” om och om igen, och vi börjar skylla ifrån oss, känna att vi är offer och att världen är emot oss. Känslor kommer att vi inte förtjänar detta och att det är orättvist mot oss. Detta är en ond cirkel som vi helt enkelt kräver en medvetenhet, inre acceptans och tålamod för att komma ur. Det sker inte bara av sig själv. Om vi inte medvetet bryter cirkeln är vi slavar under de negativa känslorna, och går omedvetet in i klagande och dömande som får oss att må så dåligt.
 
Jag har verkligen varit mot världen. Min egen frustration blev överväldigande under mina senare tonår, jag tyckte att hela världen var emot mig och varje misslyckande var som ett väldigt hårt slag. Kritiken tog jag väldigt personligt och det var som tortyr som jag ville fly långt bort ifrån och därför helst inte möta människor alls.
 
Att hantera känslor var otroligt svårt för mig och hela livet var ett otroligt lidande. Eller snarare alla tankar som jag tänkte var ett helvete, för det fanns stunder även då som var i harmoni, korta stunder som jag knappt la märke till. Helvetestankarna var det enda jag brydde mig om, för de var ”verkliga”. Det gick så långt att jag vid någon punkt i livet på randen till självmordet avslutade och gav upp mitt motstånd till världen. Jag dog inte, men mitt psykiska lidande tog stopp genom att ge upp mycket av mitt motstånd. Det höll inte längre, frustrationen och negativiteten var så stark att jag till slut gav upp. Det var en slags ”självutplåning”, eller ett slags överlämnande av mig själv till världen och bli ett med världen. Inte vara mot världen utan i harmoni med världen, att acceptera det oväntade som sker. Att låta sig ”överraskas” och öppna sig för det.

Det är en insikt, en inre lärdom som gjort att min inre acceptans har växt och att jag har fått större harmoni och balans i livet. Lidandet har lärt mig en läxa, och jag har också förstått att starkt lidande har hjälpt väldigt många människor att finna lyckan och harmonin igen trots att de tidigare befunnit sig mitt i ett helvete med långt gångna planer på självmord, eller att de helt enkelt stängt av sina inre känslor och bara lever genom flykter. Jag vet att alla kan finna sin inre harmoni, den är alltid med oss men ibland är den så långt borta att vi glömt att den finns. Men alla har den, även om den kanske senast såg i barndomen eller i sömnens och drogernas riken.
 
Harmonin kan växa inom oss med hjälp av våra egen närvaro och medvetenhet, och vår vilja att öppet och ärligt möta alla känslor och tankar. Att välja att möta vad som är här och nu - utan att hitta på historier om varför, anklaga sig själv eller skylla ifrån sig. Vi kan välja att se väldigt ärligt hur vi upplever vissa känslor, och hur vi skapar historier runt dessa. Historier som vi berättar för oss själva, får oss att känna oss som offer och skapar negativa mönster. Men genom att närvara kan vi upptäcka hur vi det bara är berättelser i våra huvud som vi vanemässigt tror på, utan att de egentligen är sanna. Vi kan med stor ärlighet se hur allting våra tankar berättar för oss inte är verkligt. Verkligt är här och nu. Vår upplevelse här och nu. Känslan och upplevelsen här och nu.. Och det enda vi behöver är att ärligt vilja leva här och nu oavsett vilka helveten eller paradis som prövar oss på vägen.

Att ärligt uppleva det vi känner här och nu, utan att tro på våra egna illusioner om vad som hänt, eller som vi tror ska hända. Att inte längre vara slav under våra tankar, är att vara mer medveten om att vi är mer än våra tankar. Vi är också uppmärksamheten och observationen som alltid är med oss. Vi behöver bara påminna oss om det, såväl när det går lätt som tungt i livet. Vi behöver bjuda in alla aspekter, alla känslor och alla gäster i livet utan att förbjuda och utesluta något eller någon oavsett hur jobbigt det är och hur mycket vi vill fly från vissa känslor.
 
”Only (this) hell can humble the arrogant mind” - Gangaji
(ps: rekommenderar Gangaji;s böcker och samtal. Speciellt boken; "Hidden Treasure".)

0 kommentarer | Skriv en kommentar