Om

Den här bloggen är en utgångspunkt för mina projekt. Jag kommer dela med mig av min inspiration och tankar runt olika saker. Har under många år nu skrivit artiklar/böcker om olika ämnen för att utveckla mig själv och sprida mina idéer, här kommer en del publiceras för läsning!
 
Ämnena innefattar hälsa, mat, reflektion, ifrågasättande av normen, psykologi och religion/andlighet. Frågor och tips om att stärka sin kropp, sin hälsa, sin integritet och sitt psyke.

Presentation

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg taggade med lidandet

Tillbaka till bloggens startsida

ETT SLAG AV INSIKT

Hjärnforskaren Jill Bolte Taylor vaknade upp morgonen den 10 februari 1996, hon upplevde snabbt hur hennes vänstra hjärnhalva gradvis förlorade sin funktion när ett blodkärl brast och orsakade en stroke. Hon förlorade förmågan att gå, tala, skriva, läsa eller komma ihåg någonting ur sitt eget liv, men hon fortsatte uppleva världen genom sin oskadda högra hjärnhalva, en upplevelse av fridfull eufori och att vara ett med allt.

Se hennes otroliga TED-tal här på 18 min; My stroke of insight TED 

Jill Taylor fick från insidan beskåda hur hjärnans olika delar fungerar på helt olika sätt, den vänstra hjärnhalvan tänker som separerad, som ett filter varifrån vi analyserar, jämför, dömer, räknar ut och använder språket. Den delen sysslar med tid och rum, och med hjälp av våra minnen formar den vår identitet och uppfattning om vilka vi tror att vi är. Den ligger bakom tankar om vad som är rätt/fel, vad som bättre/sämre, och alla våra idéer vi har om hur saker borde vara.

Den högra hjärnhalvan upplever världen som enhetlig och gränslös, utan några ramar av tid och rum, utan några ramar av ”jag” och ”de andra”. Vi är livet och livet är oss, inte en separat individ från andra. Här och nu är allt som finns, inget tänkande i det förflutna eller om framtiden. Vi upplever världen bildligt och ur den direkta upplevelsen av hur saker är utan att vi tolkar eller dömer den. Jill Taylor beskriver detta som ”Nirvana”, en fridfull eufori att vara ett med allt.

Även om Jill upplevde de båda delarna så starkt och kvickt, så har vi alla upplevelsen av hur vi upplever båda hjärnhalvorna. I forskning har man visat hur vi upplever ett ökat välmående i att öka aktiviteten i höger hjärnhalva, till exempel har man sett att upprepad meditation och "mindfulness" gör detta. Jag ser själv många likheter i hur människor upplever religiös och andlig närvaro i sina liv. ”Guds närvaro” beskrivs ofta som gränslös närvaro, ett-med-allt, icke-dömande, kärlek för allt levande. Jesus, Buddha, och andra lärare har genom årtusenden beskrivit vägen till upplysningen och vägen till frälsning, vilket för mig påminner direkt om den inneboende potentialen som finns i vår högra hjärnhalva.

Det som ofta beskrivits i religion som ”satan” eller ”lidandet”, har sina rötter i vår vänstra hjärnhalva, satan översätts korrekt med motstånd. Det är alltså något vi själva gör motstånd mot och därmed lider av. När vi vägrar acceptera det som är i livet, och när vi vägrar förlåta det som nu är då skapar vi vårt get lidande, vår egen separation och isolation mot livet. Lidandet uppkommer av vår egen arrogans, av egots blinda stolthet att vi har rätt att döma. Detta dömande, rättfärdigade och jämförande är roten till den otålighet, meningslöshet och tomhet vi känner.

Den vänstra hjärnhalvans värden så som tid, rum, uträkningar, språk har kommit att dominera i våra tider, det är dessa ämnen som prioriteras i skolorna framför bild, konst, musik etc. Människor har allt mindre tid till stillhet, inre utforskande, och meditation. I vår kultur prisar vi den vänstra hjärnhalvan med sina självcentrerade och egoistiska värden. Sådant som tävlingar, konkurrens, status och makt. I egots värld är vi alltid överlägsna eller underlägsna någon, vi är i begär efter mer och mer att fylla vår självbild med. 

...Men allt detta tänkande är i ärlighetens namn en total illusion, en total distraktion, och påhittad föreställning och har ingenting att göra med här och nu. Detta tvångsmässiga tänkande för oss in i ett rastlöst sinne dag och natt, ett otillfredsställande sökande ”lidande” som Buddha beskrev det. De flesta människor upplever knappt någon vila från tänkandet. Vi tänker jämnt och ständigt och upprepar det om och om igen. Men det finns vägar att ägna midre uppmärksamhet åt tankarna, inte genom att fly dem utan att ta mer och mer tid till att vara i stunden, här och nu. Uppmärksamma dina andetag, hur kroppen känns och hur omgivning är, bara genom att observera det som sker. Att finna ro mitt i tankarnas vågor och inte låta sig sköljas bort av varje liten tanke. Vi är så långt mycket mer än vad våra tankar säger oss att vi är..

Det är stunderna av fokuserad närvaro som innehåller all mening och frid vi kan ha. Det är de små mellanrummen när vi släpper in ljuset. När vi öppnar dörren för det okända. När vi upplever världen som ett tidslöst flöde. När vi glömmer bort oss själva och vilka vi låtsas att vi är. När vi låter stunden vara allt som finns och få vara precis hur som helst. När vi förundras, när vi får ett slag av insikt. När vi bara släpper taget om allting vi borde, när vi verkligen lyssnar med alla våra sinnen och hela vår hjärna bara tystnar för en stund. Det är vad som kallats Nirvana, paradiset, himlen; det är en plats inom oss själva av frid, närvaro och kärlek. Ingen fysisk plats, ingen plats för de utvalda, utan här och nu, vår närvaro.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Mina förebilder och vad jag tror på

Efter några artiklar om världens "elände" har jag nu skrivit lite om mig själv, vilka som är mina förebilder och varför dem kan ge mig inspiration.. och kanske dig... 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Upplysningen & ”lidandet” – vad säger mina förebilder?

Alla har sina idoler som man ser upp till och vill efterlikna. Jag har haft många idoler i mitt liv från seriefigurer, filmhjältar, spelkaraktärer och sportstjärnor, jag har i dem sett egenskaper som jag älskar och vill ha själv. Som styrka, mod, charm, mystik, karaktär och så vidare. De har väckt något inom mig som jag känner att jag saknar. Idag ser jag också upp till ”upplysta personer” som Osho, Adyashanti, Buddha, Maharajji, schamanerna, Gandhi med fler. För mig symboliserar dem fortfarande samma sak som tidigare idoler. Dem har egenskaper jag värdesätter högt som visdom, öppenhet, kärleksfullhet, medlidande och ärlighet. Till dem vänder jag mig för att få vägledning och inspiration i mitt eget liv. För, vad som är tillgängligt för dem är också tillgängligt för mig.

Jag tänker skriva lite om vad jag har fått ut av att lyssna till de här fantastiska människorna och hur de påverkar mitt liv. I stunder av lidande och tvivel behöver vi alla hjälp. Jag blev intresserad av att läsa om upplysningen och vad allting sånt handlar om. Jag blev förvånad när jag började läsa om moderna lärare som Adyashanti och Osho prata om upplysningen som något väldigt simpelt som sker här och nu, inte något som bara kan upplevas i sagorna och myterna genom Buddha eller i paradiset. Jag blev ännu mer intresserad när jag insåg att det spelar roll för min egen verklighet.

Kort innebär upplysningen att sluta fred med sig själv och vakna upp till vad som är sant. Att sluta drömma, att sluta lida, att sluta bli lurad och ändra sitt perspektiv. För Buddha innebar det mänskliga lidandet att vi aldrig blir nöjda med det som finns utan ständigt försöker ändra på det. Vi är i konstant kamp mellan vad vi vill – och hur det faktiskt är. Detta är kärnan. Vi lever i ideal och måsten, i det som hänt och i det som vi tror kommer hända. Det innebär att drömma, att leva i en illusion ”MAYA”. Vi lever alltså i en värld baserad på våra egna tankar som bara är uppdiktade. Ingen tanke är sann. Det är revolutionerande och öppnar upp enorma möjligheter och stora frågor. Lever vi alla i en illusion?

Det här är stort, alldeles för stort för att fatta, det är bortom allt vi alla tar för ”självklart”. Men om man ställer frågan, vem är jag- egentligen? Om vi svarar ärligt är det fortfarande ett faktum att allt vi tror är ”jag” bara är det vi valt att tro på. När vi sover djupt eller bara tillåter oss själva att bli helt uppslukad i någonting finns inte det separerade jaget längre, tills vi tror på det igen. Det är alltså som ett klädesplagg, vår egentliga kropp bär inga kläder. Jag kunde själv ta till mig detta mer genom att observera hur detta är sant också inom tillexempel psykologi och sociologi. När människor mår dåligt sker allting omvänt, vi börjar tro väldigt mycket på våra tankar, det blir tvångsmässigt och spela om samma destruktiva mönster om och om igen. Vi förlorar perspektivet att se att det inte är sant. Vi ser inget annat än vårt eget mörker och vår egen illusion (i våra tankar). För mig är därför ”upplysningen” här alltid, om vi kan lägga märke till den frid och perfektion som alltid finns med oss. Det handlar om perspektiv, att se att våra tankar och bekymmer bara är en del i något mycket större. Där det finns oändliga möjligheter. Att inse att man är så mycket mer. Att inse att tankar kommer och går, att allting förändras och inget är givet. Ta ett större perspektiv, vi kan fråga vad vi själva håller på med, vi observerar oss själva stå på scenen, vi kan skratta åt oss själva. Är det inte vad som verkligen skiljer en ”lycklig” person från en ”olycklig” person?

dream on...or wake up...