Om

Den här bloggen är en utgångspunkt för mina projekt. Jag kommer dela med mig av min inspiration och tankar runt olika saker. Har under många år nu skrivit artiklar/böcker om olika ämnen för att utveckla mig själv och sprida mina idéer, här kommer en del publiceras för läsning!
 
Ämnena innefattar hälsa, mat, reflektion, ifrågasättande av normen, psykologi och religion/andlighet. Frågor och tips om att stärka sin kropp, sin hälsa, sin integritet och sitt psyke.

Presentation

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg taggade med medvetenhet

Tillbaka till bloggens startsida

ATT VÄLJA ATT MÅ BRA - OM PSYKISK HÄLSA

Nu en text om vår själsliga hälsa. Personligt känner jag att vi i vår kultur ofta väljer att ignorera hur mycket våra tankar och föreställningar faktiskt påverkar vår hälsa och vilka vi är. Vetenskapen i väst har varit helt fokuserad på framsteg inom naturvetenskap och den materiella världen, till skillnad mot österländska traditioner har vi närmast ignorerat den subjektiva upplevelsen. Vi har inte tagit känslor och inre upplevelser på allvar, det har snarare varit tabu (speciellt för män) att prata om sina känslor och sitt inre. Psykologin som vetenskap är fortfarande i sin linda, och fokuserade länge bara på att bota ”galenskap”. Rädslan var stor för att låsas in på mentalsjukhusen. Sakta men säkert finns det numera forskning runt det som får oss att må bra, och fördelarna med självobservation och ”mindfulness”.

Att ignorera sina egna känslor leder i längden till stort lidande. Ändå är det så vanligt att vi gör det, vi vill helst undvika alla obehagliga situationer och känslor. Det tycks lättare att bara förneka hur det egentligen är och känns. Vi flyr gärna istället för att möta det som ÄR. Men när vi fortsätter göra motstånd, och ignorerar våra sanna känslor så byggs de upp inombords. Det är som en fördämning som bara väntar på att brista. Vi fylls av negativa känslor som oro och rädsla som hämmar våra liv och vår hälsa. Framförallt lider vi, och säkerligen alla andra också i vår närhet. En viktig del att må bra är att vara mer ärlig med vad vi känner. Känslorna måste ut ur mörkret och fram i ljuset! Och det är någon vi kan göra för oss själva, ex; ta en dagbok och bara skriv ner exakt det du känner. Huvudsaken är det fria och ärliga uttryckandet, utan att döma eller ”rätta” det som skrivs. Det är mycket befriande.

Psykiskt välmående handlar om att vara mer närvarande om det som sker i här och nu. Vi kan bara vara på en plats samtidigt. Nuet är allt vi kan påverka och vara i fysiskt, men när vi har en massa saker att tänka på blir vi frånvarande och stressade. Att älta tankar som vi inte kan påverka här och nu, det är stress. Skriv ner det som är viktigt att göra, och gå inte runt med det surrandet i huvudet. Stress är verkligen något vi behöver hantera själva i en värld som fylls av krav på allting vi tror vi måste uppfylla och prestera. Att må bra handlar om att acceptera och vara i nuet med vår fulla närvaro, utan att hela tiden planera, analysera, jämföra och ställa krav. Sådant tänkande distraherar oss från att känna glädje och tacksamhet i våra liv. Det är villkor och förväntningar som grusar kärleken.

Press och stress kommer utifrån, från jämförelser med andra, från reklam, medier och från ideal om vad man måste uppfylla och vara i livet. Utan en inre acceptans är vi ständigt missnöjda med något. Det gör att vi hela tiden hittar fel, istället för att älska oss själva så som vi är. Många kan vara väldigt elaka mot sig själva, de dömer och känner skam över vilka de är, får riktigt dåligt självförtroende och rädsla för vad andra ska tycka så de gömmer sig hellre bakom en ”mask”. Det hämmar all form av tro på oss själva. Vi måste försöka, och våga göra misstag, alla ”stora tänkare och artister” har gått igenom mängder av personliga nederlag men haft styrkan att resa sig igen. Träna på att möta de negativa känslorna genom att bara observera dem när de kommer, men dras inte med i dem.

För att verkligen må bra behöver vi ta oss tid för bara oss själva, det är helande att stänga av alla intryck utifrån en stund om dagen och bara ta en lugn stund, om bara 10 minuter. Vi kan meditera, göra några avslappningsövningar eller göra något kravlöst för vår egen skull. Lär av djuren och barnen. Vi behöva ha stunder för avslappning, lek, skratt och glädje. Hjärnan är inte alls gjord för att ständigt vara i stressläge och bli översvämmad av intryck. När vi befinner oss i stressläge så fungerar inte immunförsvaret som det ska och vi blir mycket lättare sjuka och deprimerade.

Stress gör också att vi bara kör på i ett automatiskt omedvetet mönster, där vi bara ska fram så fort som möjligt och uppfylla våra egna mål. Andra är bara i vägen för oss och våra mål. Det blir oerhört svårt att visa någon kärlek och tacksamhet för det som är, för de små sakerna i livet och för de vi träffar på ”vägen”. Just att visa uppskattning, tacksamhet och kärlek mot andra har forskningen visat ger stora positiva effekter på vår egen hälsa. Ett bra tips för att vända på dömandet och negativa tankar är att känna mer tacksamhet, börja med 3 saker du känner dig tacksam för varje dag, och ta en stund varje dag i bara stillhet.

Tillsist vill jag nämna tro, tro är en otrolig mental förmåga som alla besitter, det har experiment visat med placebo, där helt enkelt våra förväntningar gör att vi blir friskare. För oss västerlänningar är det ganska nytt i vår skeptiska värld där vi sällan tror helt på vår egen mentala kraft. Men i österländska filosofier som i meditation handlar det om kraften i det vi tänker. När vi inte har någon medvetenhet om våra egna tankar så blir vi blinda för dem och låter oss ständigt dras med i tankarnas oroliga värld. Det vi tänker och tror, blir vår verklighet. Låt därför dina tankar fyllas med acceptans och tacksamhet, uttryck dina sanna känslor och ta dig stunder för kravlöshet och spontanitet. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Sinnlig avtrubbning

DEN SINNLIGA AVTRUBBNINGEN - var tog barnasinnet vägen?

Jag har funderat över hur många vuxna människor tycks stänga av sina känslor och aldrig ens reflektera över att de faktiskt lever som om de vore robotar, eller någon slags maskin. De tycks sakna någon djupare glädje och mening med livet, det tycks som om vissa verkligen behöver en väckarklocka för att inse att livet faktiskt inte är så självklart som vi tror det är.. att det inte bara är en transportsträcka att ignorera..

Ibland undrar jag varför vi kan bli så vilsna, och var barnet tagit vägen i oss? Hur vi nu istället gömmer oss under våra ”sociala masker”; där vi anser oss veta bäst, och vi spelar våra roller duktigt för att ingen ska titta snett eller ifrågasätta vår ytliga fasad. Vi har blivit så bra på att låtsas, att vi ser det som helt naturligt att gömma undan jobbiga känslor och leva genom självlögner. Det är som om vi glömt att vi alla egentligen är nakna bakom alla våra lager av kläder..

 Det tycks vara viktigare för vuxna att låtsas; att spela spelet rätt än att göra saker verkligen för vår egen skull och för att vi älskar det. Barn har en fantastisk egenskap innan de lär sig härma de vuxnas värld, det är den spontana upptäckarglädjen, själva varandet. Att bara utforska utan att veta på förhand, utan att bestämma hur det kommer bli och kasta sig fram och tillbaks i oskuldsfullhet. Naivitet, optimism och glädje för livet är något som sakta kvävs i de vuxnas låtsasvärldar där tänkandet tar nästan all plats.

Med åldern ersätts den barnsliga naiviteten och leken, istället får den en negativ klang då det är viktigare att vara en person som vet hur det är, viktigare att vara stolt, och framförallt viktigare att tänka på varje aspekt av livet, älta samma tankar av minnen, ånger och framtidsoro. Alltid i en annan tid, än här och nu. Psykiskt är vi sällan i den faktiska stunden där vår kropp alltid är. Vi lever i våra huvud, är upptagna i våra egna draman, eller som buddha kallade det; ”maya”, illusionen.

Denna oskuldsfullhet är i sig den egentligt sanna och direkta upplevelsen av vad som faktiskt är. Att fritt sväva iväg i våra sinnen, och låta vad som kommer att komma. Nuet är oförutsägbart, det har alla nyanser och framförallt är det fullt av potential. Inget är bestämt, endast vi bestämmer hur vi närmar oss nuet. Därför är vi alla också totalt fria när vi inte längre översätter vår upplevelse av vad som är, då finner vi harmoni även i sorgen. Då tillåter vi oss själva att också känna det vi känner, och vara där vi faktiskt är. Vi ljuger inte längre, och vi slutar fly och möter det vi behöver möta. Flykten i sig är vad som gör att vi lider och finner obehag i livet, flykten är att inte möta och acceptera stunden så som den är.

Kroppen är alltid här och nu, den kan inte vara någon annanstans. Den känner när vi stressar, äter sämre, sover dåligt, ja alla känslor uppstår i kroppen. Kroppen är vårt tempel, och när vi lyssnar så lär vi också att ge kroppen de enkla verktyg den behöver för att alltid självläka på bästa sätt. Kroppen är vår avslöjare av sanningen, den ljuger aldrig, den är i direkt kontakt med verkligheten. När vi är barn är vi i naturlig kontakt med kroppen, vi hoppar, studsar, rullar.. men också detta skärmar vi av oss från då vi finner oss oftast upptagna av tänkandet, av alla koncept, av alla idéer. Detta ständiga tänkande som upptar så mycket av tiden, och gjort att vi låtit oss avtrubbas.

Avtrubbningen är ett slags skifte av fokus, den vuxne anser det vara viktigare att alltid lyssna på sina egna ”viktiga” tankar och alltid analytiskt samla på oss information och bevara den som en slags maskin. Vi låter oss tro att föreställningarna i våra huvud är mer verkliga än vad själva upplevelsen här och nu är. De flesta av oss tycks sova sig igenom livet och de vaknar sällan till. Vi gömmer oss bakom inrutade fördomar, i våra egna historier. Vi tittar genom ett fönster men går aldrig ut. Vi sitter och applåderar eller hånar åt andra men vi dansar aldrig själva. Det vågar vi inte längre för vi har låtsas för länge. Vi avundas barnens lekfullhet men glömmer snabbt bort oss i självgoda murar och stoltheten att ha en stark tillhörighet, och en välbärgad status så andra kan uppmärksamma oss.  

De vuxnas spel av lättsamt skryt, skaffa sig fördelar mot andra, ljuga, manipulera, fuska och fly in i olika tillstånd – det är till och med det ”normala spelet” för de allra flesta. Vi tycks glömma snabbt, och glömskan tar oss från vad som en gång för oss alla var självklart och sant; och det vi alla känt någon gång som barn, nämligen hur fullständigt vansinnig den vuxna världen egentligen är....

Samma insikt har också förkunnats av det andliga uppvaknandet, och av religionernas egentliga lära; att ha klarheten att se igenom hela vår skapade illusion av vilka vi tror vi är och vad som vi tror är sant.  Det är att vakna upp till den här stunden, inte förmörkad av våra egna föreställningar och tänkandet. Nuet är barnasinnet i sin natur, oskuldsfullheten, och nuet låter sig inte förenas med erfarenhet. Här och nu är vad som faktiskt ÄR, och det är PÅ RIKTIGT. Det är långt mer sant än vad våra egna tolkningar och ord någonsin kommer vara. Livet är i varandet. Det är vägens slut och början. En del kallar det kärlek, andra kallar det Gud, det är uppvaknandet, Det är "Zen", det är Nirvana, det är "tao". Allt är samma, under olika namn.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Fred med oss själva

Lika viktig som hur vi mår fysiskt, är hur vi mår psykiskt och hur vi egentligen behandlar oss själva innerst inne. Hur vi dömer oss själva och vilka krav vi har på oss själva. Helt enkelt om vi trivs med den vi är och det vi gör, eller bara vill fly och förändras fortast möjligt.

Jag har funnit att till största delen styrs vårt välmående av våra förväntningar och krav. Alltså att vi har en speciell bild av hur saker borde vara, eller inte borde vara. Vad som är rätt, vad som är fel osv. Och när inte våra förväntningar stämmer med verkligheten uppstår problem, lidande och i längden värre psykiska problem när vi gör oss till offer för vi känner att allt går emot.

Därför bör vi undersöka våra egna förväntningar, och alla de ideal och krav på hur vårt liv och hur verkligen ska se ut enligt oss. På något sätt försöker vi alla vara kejsare, vi ska styra, ställa, kategorisera, döma och kontrollera. Alla dessa krav på hur verkligen ska se ut, skapar i sin tur motstånd mot det som är, alltså det som faktiskt sker och det vi verkligen känner (även om vi först kanske inte vill erkänna att vi känner så).

Lycka och välmående kommer av ärlighet, att erkänna och acceptera det som är - och det enda hindret mot det är oss själva, och vår egen ovilja.

Precis som i den kristna berättelsen så finns samma idé, djävulen eller satan översätts till motstånd på hebreiska. Satan är alltså ingen person, det är ett verb, något vi gör. Det är motstånd till vad som är. I andra andliga sammanhang nämns egot i samma betydelse, ego betyder också motstånd.

Motstånd är något vi alla känner på olika plan, när saker går emot oss, när vi måste kämpa. Motstånd visar sig oftast som rädsla. En rädsla för att släppa kontrollen, möta det okända och vara hjälplös i för oss obekanta situationer. Men också en djupare rädsla för att bli utesluten av andra, och förlora status och anseende. Den rädsla vi känner för allt detta gör att vi istället kämpar hårt för att vara bättre, ha mer inflytande, ha mer kontroll, ha en starkare identitet och äga mer. Vi sluter oss i ett tjockt skal som fylls av motstånd mot det vi inte kan styra över. Vi blundar inför andra perspektiv, istället försvarar vi ständigt våra egna åsikter, och vi pratar hellre än att lyssna.

 


Många människors liv styrs nästan helt av motståndet (”satan”/”ego”.) De är ständigt i konflikter, i drama, i rivaliserande konkurrens och i ständigt jakt efter mer, och fler fördelar mot andra. Mer rykten, fler skandaler (stora kollektiva ego uppstår när vi sluter oss i grupper/nationer/företag.) De är helt fast i ett sådant liv, och har svårt att bara sluta med detta invanda mönster. Trots det är friden bara en tanke iväg, att ge upp motståndet, att ge upp kontrollen, att släppa taget i det som är. Låta det som sker, ske. Att i en situation kunna acceptera det som är. Att se djupare än sina egna agendor, djupare än sina egna tankar om hur jag eller världen borde vara. Tillåta alla känslor, alla tankar, alla fenomen komma och gå. Bara observera och vara närvarande i det som sker. Att finna sig själv i nuet och låta saker ta den tid som behövs.

Livet som sådant är det som är i varje givet ögonblick, livet kan mest beskrivas som föränderligt. Ständigt tar livet nya vändningar, nya saker sker, känslor vi inte kan styra över, människor som gör som vi inte vill, saker som inte blir som vi tänker oss. Precis som vattnet så flödar det naturligt ner för berget. Problemet och ”lidandet” uppstår när vi sätter oss på tvären. När vi psykiskt inte kan acceptera och vara i det naturliga flödet. Det motstånd som finns inom oss projiceras sedan på andra, det är allt som utgör vårt hat, vår avsky och vår frustration mot andra. Så om krig och mänskligt lidande ska upphöra på jorden måste det först börja med oss själva.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

CARL JUNG OCH VÅRT INRE DJUP

CARL JUNG OCH VÅRT INRE DJUP

Jag läste precis ut en spännande bok om ”drömmar och drömtydning” som förklarade olika teorier om varför vi drömmer, och vad drömmens innehåll egentligen säger oss. Det har alltid varit ett stort intresse för mig att tolka vår inre värld, jag har gjort examensuppsats i psykologi och även läst en egen kurs om Carl Jungs läror. Jag tycker mycket om hur Jung såg på världen och vad han kom fram till om vårt psyke. Drömtydning var en behandlingsform både Freud och Jung höll på med, och drömmarna kallades för ”kungsvägen till vårt omedvetna”. Genom drömmarnas symboliska språk kunde man ana underliggande konflikter och bortträngda minnen.

Drömmen har ett helt annat slags språk än med ord, i drömmen ser vi genom inre bilder och symbolik. Det är våra inre känslor som formas till olika objekt, och olika personer. Varje dröm är högst personlig och därför behöver man själv undersöka vilken känsla vi har till de olika fenomenen. Gamla bekanta som dyker upp i drömmen kan tillexempel representera den känslan man fick av personen. Några objekt är mer gemensamma, som att en mörk källare eller att djupt vatten står för det vi är rädda för att möta i vårt omedvetna.

Gemensamma ”arketyper” i drömmen som Jung kallade det är symboliken med modern, fadern, barnet eller skuggan. Skuggan är extra intressant, det kan visa sig som en ansiktslös person eller någon okänd gestalt som iakttar/jagar oss. Skuggan är den del som vi förtrycker av vår egen självbild. Vi vill visa upp oss på ett visst sätt. Sedan hamnar de ”oönskade egenskaperna” i det dolda. Att undersöka sin egen skugga (vad man inte gillar i sig själv och förnekar att man har) är vad som gör oss mer ärliga och medvetna. Intressant är att skuggan också blir som en reflektion i andra, eftersom vi hatar dessa egenskaper så fördömer vi andra för det. Hatet kanaliseras utåt, till den externa världen.

Det finns också olika drömteman som förekommer hos nästan alla, de vanligaste är att bli jagad eller att falla (som kan betyda att vi håller på och förlora greppet, eller är osäkra för en ny fas i livet eller blir utsatta av andra). Andra är att vara naken på offentliga platser (skam, skuldkänslor, rädd att bli avslöjad för något), eller att flyga (längtan att frigöra sig från problem).

Att undersöka sina egna drömmar är en bra självterapi. Vi lär känna våra verkliga känslor, vår oro, vår längtan och så vidare. Drömmarna ljuger inte, men i vårt vakna tillstånd rationaliserar vi och tillrättalägger bilden av oss själva som vi vill att den ska vara.

Mitt tips är att börja minnas drömmarna och skriva ner dem. Det bästa är direkt när vi vaknar, och försöka bara skriva ner allt vi kan komma ihåg precis så som det var. Tolkningarna tar man sedan efteråt. Det finns en enormt helande kraft i att bli medveten om sitt eget inre djup, att ägna full uppmärksamhet åt sin inre känslovärld och inte ständigt och alltid vara upptagen av den externa världen, av det vardagliga planerandet och oroande över tidspress och prestation. Därför rekommenderar jag också att ta en stund varje dag och meditera i tystnad, gärna 15-20 minuter. Den lilla stunden är så otroligt mycket värd. Precis som stunden att minnas sina drömmar när vi vaknar. Små, men kraftfulla metoder.

,

Avslutar med ett citat från Jung; ”När vi är vakna för tankarnas oftast sådant oväsen att vi inte hör vårt omedvetna”.

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR 2016

Fight Club - En reflektion

 

Berättelsen; ”Fight Club”, dels som film och även som bok innehåller mer djup än vad jag anat. Jag såg filmen för längesedan och såg den som en ”cool action” med en fantastisk skådespelarinsats av Edward Norton. Nu har jag läst boken och fått ett annat perspektiv

Fight Club är en skildring av en människa som kastas mellan två sidor av sig själv. Dels den mer trygga, inrutade och lite fega, lojala medborgaren med sitt ”perfekta” jobb, och sina ”perfekta IKEA-möbler”. Och dels den mer vilda, vågade och revolterande sidan som är trött på det civiliserade och besatta konsumtionssamhället. Den sidan vill leva ut sina känslor och provas fullt ut. I filmen gör karaktären det genom att slåss och hålla på med olika provocerande dåd. Huvudkaraktären klyvs mellan dessa sidor, och när den ena sover är den andre vaken...

 Skildringen av denna motsats finns också i oss själva. Vi har den städade, civiliserade sidan som trivs med sina vanor och en fast tillvaro. Samtidigt har vi den sidan som vill, och behöver leva ut sitt inre liv. Testa nya saker, bryta mönster och vara lite ”vilda”. Jag tror det bästa är att finna en medveten balans. Självklart har vi olika behov, men jag ser en fara i att vara för extrem på ena hållet. Den ena faran är att fastna i en grå, rutinmässig vardag där vi bara omger oss med problem och oroar oss för allt möjligt. Vi hamnar i en tristess, fast i våra egna kontrollbehov och rädsla för det obekanta, och rädslan att förlora det vi håller så kärt.

 Vi behöver bryta sådana mönster till och från, ta tid för oss själva från stressen, ha kul, leva ut, gå in i andra världar, fantisera eller bara för en stund helt fokusera på kroppens rörelser, sport, yoga etc. Det viktigaste är att uttrycka sina känslor och vad man verkligen känner utan att döma sig eller rättfärdiga sig själv för det. Ett riktigt bra tips är att bara klottra ner allt man känner på ett papper för att få ut det. Det värsta man kan göra är att stänga inne sina känslor och älta dem inombords. Så skapas emotionella trauman och det gör oss sjuka.

Den andra faran är att aldrig stanna upp i vardagen, och bara jaga det vilda, det nya, det mer prestigefyllda.. Att jaga nästa verklighetsflykt och nästa ”kick” som ska vara större varje gång. För att må bra behöver man i grunden älska den man är, och också gilla den vardag man är i (eftersom man är där mestadels av tiden). Om man bara ser fram emot fredag kväll och hatar alla andra dagar är livet är stort lidande. Eller om jobbet bara handlar om att få ut lönechecken. Då är flykten en sorglig lättnad. Livet är vad som är här och nu.

Det gäller och hitta balansen och tycka om vardagssysslorna men aldrig glömma bort och uttrycka sig, fantisera, leka och utforska livet. Mycket av det vi kallar för lycka och livets mening är ett tillstånd av full närvaro, att vara helt engagerad i något och ”vara helt uppslukad”, sådant gör att tankarna hamnar i bakgrunden. Det kallas för ”flow”, och lättar bördan av allt analyserande, jämförande, kontrollerande, ältande, oroande och dömande som tankarna distraherar oss med. Det bästa i livet är balansen med mycket flow, och medveten reflektion/meditation där man ärligt kan observera sina inre tankar precis som de är. Göm inga spöken i garderoben :)

Taggat med: 

, ,

Äldre inlägg