Om

Den här bloggen är en utgångspunkt för mina projekt. Jag kommer dela med mig av min inspiration och tankar runt olika saker. Har under många år nu skrivit artiklar/böcker om olika ämnen för att utveckla mig själv och sprida mina idéer, här kommer en del publiceras för läsning!
 
Ämnena innefattar hälsa, mat, reflektion, ifrågasättande av normen, psykologi och religion/andlighet. Frågor och tips om att stärka sin kropp, sin hälsa, sin integritet och sitt psyke.

Presentation

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg taggade med mod

Tillbaka till bloggens startsida

MOD ATT VARA SÅRBAR

”Mod att vara sårbar” [Brené Brown]

En av årets sista böcker jag läste 2017 var Brené Browns bok ”mod att vara sårbar”, den bygger på hennes mångåriga forskning runt skam. Eftersom vi människor är sociala varelser i grunden och där vår flocktillhörighet är så viktigt så gör vi allting för att tillhöra och bli accepterade av andra. ”Flocken” i vår moderna tid är det samhälle vi lever i, och i vårt samhälle förekommer många ideal som får oss att känna skam. Det finns olika värderingar om hur man ska vara, hur man ska se ut osv. Dessa styrs av medier och trender i mode och teknik, som t.ex vilka prylar vi har, vad vi har på oss och vilket språk och stil vi använder.

Vi jämför oss hela tiden med varandra för att vara rätt och vara någon för andra. Att känna sig utanför är ett jobbigt skamfyllt lidande, och Brené Brown menar att vi lever i en kultur som hon kallar ”otillräcklighetens kultur”. Den bygger på en skam att få vara helt vanlig och helt naturlig så som man är. Vi matas med budskap från kändisar, reklam och medier om att vara någon annan och jaga lyckan utanför oss själva. Vi definierar vår självbild utifrån gillande på sociala medier. Rädslan är alltid den att inte vara bra nog, att inte passa in. 

Brown definierar skam om ”en mycket smärtsam känsla att vara misslyckad och därmed inte förtjäna kärlek och tillhörighet”. Skammen är något vi ALLA känner, och gemensamt är vi rädda för att prata om den, och det är så den får makt över våra liv. Rädsla och skam gror i tysthet. Man är inte sjukare än sina hemligheter, det är nästan alltid värre att inte dela med sig av sina innersta känslor och ”trauman” än själva upplevelsen av det. Det är därför det är så viktigt att bearbeta känslomässiga upplevelser. Att prata om det, att skriva om det och få ut det. Att inte bära det som en skamfylld hemlighet.

Rädslan att inte duga leder till att vi ofta gömmer oss bakom en skyddsmask för att skydda oss från inre sårbarhet. Brown pratar om att många tyvärr ser sårbarhet som en svaghet och undviker det till varje pris, det är också det som hindrar oss från att våga vara oss själva och göra det vi verkligen vill. Sårbarhet är själva basen för kreativitet och utveckling. Som hon säger; ”sårbarhet är INTE en svaghet, det är istället mod och ärlighet.” Det är modet att vara naken inför andra, att våga blotta sig och fakiskt våga göra saker trots rädslan för att misslyckas. Att inte vänta till senare, att inte vänta på att bli perfekt och färdig, utan att göra det ändå trots att man inte har alla svaren. Brown pratar om att bemästra en ”skamtålighet”, en förmåga att förbli sig själv när skamkänslorna kommer utan att offra sina värderingar. Det handlar om att lära sig att känna igen skammen och vad som utlöser den. Att öppna sig, prata om den, utforska den i sig själv och acceptera den som något man inte behöver skämmas för. Det är något som alla känner, och som vi kan ha medkänsla för istället för dömande.

Den skyddsmask (persona) som vi sätter upp som sköld mot sårbarheten tar sig olika former, en vanlig sådan är ”kritikern eller cynikern” som ställer sig bredvid och dömer, förnedrar och förminskar. Som drar ner glädje och entusiasm som gömmer sig bakom attityder och kallar andra ”tönt, idiot” osv. Andra skyddsmasker är roller som går ut på att till varje pris vara ”hård, tuff och oslagbar” eller att gå in i fällan av perfektionism där man tror att man genom att göra allt rätt kan man undvika skammen. Den kanske skadligaste skyddsmasken av dem alla är bedövning som kan leda till olika missbruk och flykter där vi försöker döva våra känslor. Vi distraherar oss och håller oss upptagna med t.ex arbete, spelande, shopping, sex, droger mm.

Några motstrategier mot skam är framförallt det som är titeln till boken; MOD ATT VARA SÅRBAR. Att våga vara sig själv! Motmedlet är att prata och blotta skamkänslorna. Att vara tacksam för det vi har, att se att vi duger så som vi är, att visa medkänsla mot oss själva. Och att känna sina känslor på riktigt, att vara medveten om när vi bedövar eller flyr från våra sanna känslor. Brown pratar också om ”Mind the Gap”, att handla så som vi lär och att våga be om hjälp istället för att förminska och döma andra människor. För så fort vi blir elaka kritiker så skapas också en likgiltighet som kväver all form av kreativitet på arbetsplatser, i skolor och i livet i övrigt. Så ge alltid livet utrymme för de mest galna idéerna och låt dig själv och andra att vara precis som de är.

Läs gärna Brené Browns bok, eller titta på hennes "TedTalk" här; Länk till TedTalk 

God fortsättning 2018 / Jerry

0 kommentarer | Skriv en kommentar

andlighet - att leva det

”Om människan ska kunna leva, måste hon vara fullständigt levande, kropp, själ, intellekt, hjärta och ande. Allt måste lyftas upp och omvandlas i kärlek.” –Thomas Merton
 
Text och ord kan tyckas överflödiga när det gäller att leva. Det kan vara mils avstånd mellan att tänka och att göra. En personlig upplevelse av låt oss säga smak, lukt eller en känsla kan inte översättas direkt utan blir en blek kopia vi förmedlar till andra. Därför blir också andlighet och religion blekt, ofattbart och konstigt när man försöker förstå andras upplevelse och ritualer. Andlighet får bara sin fulla kraft inifrån, genom att leva det. Då får metaforerna sin kraft, berättelserna får plötsligt liv och det logiska och kritiska sinnet blir överflödigt och vi frågar inte längre varför, eller försöker hitta någon viktig poäng. Istället öppnas hela sinnet upp för levandet i kreativa uttryck, känsla, lek och abstrakt skapande. Medan vi lever skapar vi mening. Leken är poängen och livet är leken.
 
”Livet når man inte fram genom resonemang och analys, utan först och främst genom att leva… och man kan inte åstadkomma några framsteg förrän man börjat misslyckas.” – Thomas Merton

Livet lär oss genom våra erfarenheter. Vi måste våga misslyckas som människor, när vi blir vuxna smyger det sig in en rädsla att misslyckas och göra bort oss inför andra. Som att vi inte längre får vara nybörjare. Istället sluter sig många i en falsk trygghet där vi istället går på samma rutiner och avstår möjligheterna. Vi ser kritiskt på när andra leker. Vi låter rädsla och oro styra våra liv.
 
”Oron påtvingas inte med våld utifrån. Det är vi som inifrån oss själva påtvingar världen denna oro.” – Thomas Merton
 
Andlighet är att leva utan rädsla. Det är att leva utan att låtsas. Det är att leva med tacksamhet och ödmjukhet för det vi har och får. Det är själva livet här och nu. Inte något som bara händer när vi gör meditation eller när vi ber – det är bara en del av livet. Andlighet är att ta varje aspekt av sitt liv och i varje situation vara närvarande och medveten om sig själv. Det handlar om att LYSA UPP allt = upplysning.
 
Att observera när vi känner obehag, blir dömande och på andra sätt handlar omedvetet, allt handlar om självmedvetenhet. Viljan att lära känna sig själv. Vilket också kräver en total ärlighet och ödmjukhet som tränger sig igenom lager av självförnekande, tillrättaläggande och lögner. En ödmjukhet som inte gör sig till eller spelar roller för andra, utan som bara är. För att hitta den kan olika former av ensam reflektion (meditation/bön) vara till stor hjälp. Där kan vi vara helt ärliga och dra ut spöken ur garderoben. Inget att skämmas för, inget att dömas för. Vi kan erkänna det för oss själva och acceptera att vi faktiskt känner som vi gör. I ljuset försvinner allt mörker.
 
”Självkännedom är en del av den andliga mognaden” – Moder Teresa
 
Utan tacksamhet, ärlighet och ödmjukhet blir livet snart ett lidande och fullt av motstånd. Utan självinsikt går vi snabbt in i de ”sociala fällorna”. Vi börjar ta saker för givet, tro att vi redan vet och vågar aldrig gå utanför vår egen ram. Sedan dömer vi andra som gör det och ser ner på dem. Och eftersom vi inte är ödmjuka för det vi har börjar vi göra livet till ett slagfält för att vara något annat än det vi är. Vi låtsas, vi flyr, och vi spelar roller för att få bekräftelse eller slippa bestraffning så som utstötande, mobbing och kritik. Vi måste ständigt vara på vakt och försvara oss. Vi tror vi måste vara något speciellt för andra, och att vi inte duger precis så som vi är. Detta utnyttjar självklart marknaden i alla dess former och säljer identiteter genom sina produkter (Ex: Coolt och trendigt och dricka Coca Cola). Trick som spelar på vår hunger efter trygghet, bekräftelse och kärlek. Social manipulation med villkor och krav finns för att människor ska förtjäna kärlek. Äkta kärlek har dock inga krav och den utesluter inte. Äkta kärlek ger, förlåter och accepterar ovillkorligt.
 
”De fattiga hungrar inte bara efter mat, utan också efter att få bekräftelse som människor. De hungrar efter värdighet och efter att bli bemötta så som vi blir bemötta. De hungrar efter kärlek.” – Moder Teresa
 
Andlighet är ett liv som inte döljer något, som inte spelar för att få andras bekräftelse eftersom allting vi behöver finns inom oss. Med tacksamhet, ödmjukhet och ärlighet kommer en enorm känsla av frihet och kärlek. Allting hänger ihop. När vi blir mindre ignoranta och mer medvetna om våra liv så dömer vi oss själva mindre och därmed dömer vi andra mindre. Vi kan lättare förstå, acceptera och förlåta andra för de dem gör. Känna mer tillit till världen. Då förstår vi också mycket mer av livets visdomar. Och visdom kommer av att leva. Av att lära och leva. Att våga misslyckas. Att överkomma rädslan, och vilja se sanningen. Att vilja utveckla sig själv.

Visdom skiljer sig stort mot kunskap som bara kan härmas in utan att riktigt förstå. Visdom kommer av att se sig själv, av viljan att stanna upp. Vi behöver bryta vardagsmönstret och reflektera i stillhet. Se oss själva fullt ut, med kärlek och ärlighet istället för självdömande och ångest. Vi har valet att stanna upp och möta det, eller fortsätta i omedvetna rutiner och vanemässiga mönster.
Att våga bryta mönster överkommer rädslan. Att handla överkommer analyserandet. Att vara nyfiken överkommer trångsyntheten. Ord, ord, ord, sådana bleka kopior av livet självt… Bara ett sätt att kommunicera våra upplevelser. Men det är i själva upplevelserna vi verkligen lever, här och nu, i livets mystiska och oförutsägbara flöde. Antingen i acceptans och kärlek för det som sker eller i motstånd och ångest för livet. Vi är de som bestämmer hur vi vill förhålla oss till livet.
 
”Det handlar inte om hur mycket vi gör, utan med hur mycket kärlek vi gör det.” – Moder Teresa

Taggat med: 

, , , ,

0 kommentarer | Skriv en kommentar