Om

Den här bloggen är en utgångspunkt för mina projekt. Jag kommer dela med mig av min inspiration och tankar runt olika saker. Har under många år nu skrivit artiklar/böcker om olika ämnen för att utveckla mig själv och sprida mina idéer, här kommer en del publiceras för läsning!
 
Ämnena innefattar hälsa, mat, reflektion, ifrågasättande av normen, psykologi och religion/andlighet. Frågor och tips om att stärka sin kropp, sin hälsa, sin integritet och sitt psyke.

Presentation

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg taggade med Närvaro

Tillbaka till bloggens startsida

Närvaron inom oss

NÄRVARON INOM OSS

Jag har under den senaste tiden läst några självbiografier som jag har uppskattat att läsa och skulle vilja dela med mig lite tankar om detta. Böckerna jag har läst är Gandhis självbiografi; "Mitt experiment med sanningen", Yoganandas; "Autobiography of a Yogi" och nu senast St. Theresa of Lisieux; "The story of a soul". Det jag uppskattar så mycket i självbiografier är att få följa deras egen resa i livet, när de delar med sig av sina tankar och de svårigheter de möter på vägen. Man kan säga att alla de här personerna följde en andlig väg, eller vad en del skulle kalla "Gud". De vägleds av ett högre medvetande och en stark strävan efter sanningen.

Det jag bär med mig är att alla egentligen genomgår sin egen andliga resa, livet är helt enkelt ett experiment med sanningen. Sanningen är ett annat ord för vad vi tror på. Vad vi värdesätter, vad vi undviker och vad vi försöker uppnå. Allt vi är, är vår tro. Det är vår egen berättelse i vårt eget huvud, det vi kallar "tankarna". De flesta av oss är nästan konstant upptagna med att tänka, tankar på vilka vi är, vad som hänt oss, vad som kommer hända, vad vi vill ha osv. De flesta av oss är så vana att från vi vaknar på morgonen tills vi lägger oss att ständigt analysera, jämföra och bedöma.. tankarna skapar koncept om oss själva och andra, eftersom tankarna bara skapar en "berättelse" av verkligheten är den aldrig helt sann. Tankarna är en illusion, inte en enda tanke är mer sann än någon annan, bara ett perspektiv.

Vad är då sanning? Vad är då verkligt? När Yogananda fick den här frågan svarade han; "Det som aldrig förändras".. och är det inte så att allting vi känner till ständigt förändras? Hur vi tänker om oss själva och världen har ändrats många gånger under våra liv. Allt vi tror är bara tillfälligt, alla tankar kommer och går. Men det finns något som är beständigt bakom alla tankar, det finns en närvaro, en direkt upplevelse av nuet som alltid varit samma medan allt annat har förändrats. Det är den närvaron vi alltid befinner oss i, här och nu, bara blotta upplevelsen av det som är.

Att vara närvaron, är att vara i sanningen, med andra ord vara stillheten, i kärleken, i Gud. Det är den högsta medvetandet där tankarna inte längre tar över hela vår uppmärksamhet, utan vi faktiskt är helt i nuet, vi lyssnar på det sker här och nu, vi känner vår kropp och våra andetag här och nu, varje steg vi tar, varje droppe som faller, det är verkligheten. Vi observerar det som sker, vi är en närvaro som inte bestäms av vad vi tänker. Vi släpper taget om hur det måste vara, om att analysera och döma, om det förflutna och vilka vi tror vi är. Vi är oskuldsfulla, tomma, men med obegränsade möjligheter. Vi styrs inte av vår tankevärld, men till skillnad mot när vi var små barn har vi lärt oss att använda tankarna när de väl behövs på ett medvetet sätt.

Det är bara i tankarna vi skapar bilden av "jag". Vem jag är, vad jag måste uppnå osv. När vi tillåter oss att bara vara, lyssnar i enklaste stillhet.., då upplöses tankarna och utan tankarnas berättelser upplöses också vår bild om vilka vi är. Det är därför den här djupa närvaron också kallas själ, Gud, eller Nirvana i buddismen. När tankarna upplöses och vi lägger vår fulla uppmärksamhet på nuet så upplöses också alla idéer om vad vi måste vara. Tankarna är alltid upptagna med att vara "frånvarande", att tänka på nästa sak, nästa händelse, nästa stund.. tankarna är aldrig helt i frid, därför är vi heller aldrig i frid. Buddha kallade detta för lidandet (otillfredsställelse). I tankarna formas vår vilja och begär att nästan aldrig vara nöjd med den vi är och det vi har. Motmedlet kallas närvaro, meditation, bön eller vad som kommit att bli mera känt här; "mindfulness".

Den essens jag fick med mig av St. Theresa som var en kristen nunna i slutet av 1800-talet som sedan helgonförklarades, var framförallt hennes egen väg som hon kallade "den lilla vägen", helt enkelt att tillåta det som är, och att släppa sin egen vilja och stolthet, sina krav och den själviskhet som kommer från "jag-tanken" (egot). Den sanna lyckan ligger i självuppoffrandets ödmjukhet, i ärligheten, i tacksamheten, i förlåtandet och kärleken för det vi har här och nu. Att tillåta och släppa taget om hur saker måste ske enligt vad vi kräver. Uppskattning  för de små, små sakerna som vi bara passerar förbi utan att se. I de små sakerna vi dömer så snabbt utan att verkligen stanna upp. Att stanna i oskuldsfullheten, i den enkla "lilla vägen", där St. Theresa med många andra funnit den högsta lyckan.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Närvaro i kroppen

Närvaro i kroppen

Alla våra mänskliga lidanden, konflikter och problem kommer av ständiga missuppfattningar. Vi har svårt att förstå varandras upplevelser och misstolkar ofta andra genom våra egna fördomar. Vi tror det värsta om det vi vet minst om. Det blir så eftersom vi ofta är rädda och oroade för det vi inte tror vi har kontroll över, sådant som mörkret, höjder, öppna vidder, obekanta människor, framtiden och döden. All denna rädsla är vår egen skapade rädsla i vårt eget huvud, och eftersom vi tror på den så blir den sann. Det är en föreställning vi själva blåser liv i med vår egen tro.

Eftersom vi lever igenom våra egna fördomar och ”idéer” om världen sker det ständiga missförstånd då vi tror vi vet, och därmed bestämmer hur saker är. Dessa idéer krockar ständigt med verkligheten och med andra människor vilket leder till små och större krockar (speciellt i starka ideologier, religioner). I vår värld lever de allra flesta oerhört mycket i sina egna idéer i huvudet, de är fångade av att ständigt tänka, döma, jämföra och analysera allting som händer, det sådant som prisas av kulturen. Tänkandet har tagit över människors liv, och stjäl vår ständiga uppmärksamhet. Det gör att vi förlorar kontakten med vår egen kropp och när vi gör det är vi helt upptagna av varje liten tanke vilket jagar oss, stressar oss och oroar oss, och helt enkelt lurar oss bort från kroppen och nuet.

För att vakna upp från denna distraherande tankevärld som hypnotiserar oss så behöver vi uppmärksamma kroppen mer. Kroppen är alltid här och nu, och i direkt kontakt med verkligheten så som den är. Kroppen talar om för oss när vi är i balans, när vi försöker ignorera kroppens signaler svarar den med smärta och obehag – för att vi ska lyssna. Kroppen behöver inga ord, inget språk, den har all visdom i sig och är naturligt intelligent för att självläka. Kroppen är vår fysiska närvaro och ett perfekt ankare för vårt medvetande att vila i. Det finns några enkla tekniker så som att dra vår uppmärksamhet inåt, alltså till att observera sitt eget andetag, eller observera hur det känns i olika delar av kroppen från tårna till toppen av skallen genom att långsamt vandra uppåt. Yoga eller ChiQong är perfekt för att både uppmärksamma sin andning och kroppens långsamma rörelser. Långsamma rörelser gör oss mer medvetna (”Mindful”) om vad vi gör, medan stress gör oss mer omedvetna och får oss helt i obalans både psykiskt och fysiskt.

Många människor i vårt moderna samhälle har tappat kontakten med sin egen kropp eftersom vi har sådana liv som att jobba på kontor, bearbeta datorer och information. Vi rör oss för lite och onaturligt vilket gör att många är så fångade i sina egna huvud att kroppen bara knappt släpar efter. De har ont, känner obehag, magvärk, huvudvärk, sömnproblem.. listan är lång.. Tyvärr lär vi oss också att ignorera kroppens signaler eftersom vi förväntas leva sådana liv med mycket press och krav på oss själva. Men vi kan ”avlära” oss igen, komma tillbaka till kroppen, till nuet, och till balansen och slappna av i det som händer. Att ta små stunder att bara vara i det som sker, utan att direkt förlora sig i nästa tanke. Att bara lyssna utan att döma. Att bara vara i varje andetag, i varje rörelse fullt ut. Det blir som ”gap” mellan tankarna som avslöjar den oberörda frihet i allt. Det är också i gapen som vår kreativitet och spontana glädje och kärlek kommer ur. Det är bortom tanken som kärleken uppenbarar sig i sin ovillkorliga form, utan krav och utan motprestation.

Ett medvetet andetag är en akt av närvaro. Så fort vi gör någonting automatiskt blir det omedvetet, och vi låter uppmärksamheten vandra i tankarna. Jag säger inte att det är fel att tänka när man ska utföra en uppgift, men att de flesta av oss låter sig helt styras av varje liten tanke och ältar det förflutna, skapar fördomar och oroar sig över framtiden. Det är inget annat än en trans, ett evigt brus, och gör oss utmattade och rastlösa. Detta tillstånd är obehagligt för de flesta och gör att vi gärna söker en verklighetsflykt i alkoholen, eller i andra beroenden som dödar tankarnas normala trans.

 Men istället för att fly från alla känslor borde vi göra tvärtom, nämligen möta det vi känner, erkänna och acceptera det vi känner i kroppen. Tyvärr så kapslar många människor in obehagliga känslor i kroppen genom skuld, skam och annat vi gömmer undan. Det gör att många förtrycker sig själva och till och med låser sig själva fysiskt, i muskler och i nerver. Vi får emotionella blockeringar och plötslig ångest ( i värre fall kallas det emotionella trauman). Jag tror ingen människa vill orsaka lidande för någon annan medvetet, men när man själv lider av mycket sårade och negativa känslor är ofta vårt sätt att såra andra också, att hämnas och härja. Vi smittar varandra med vår energi. Det underlättar att se detta för att inte orsaka ännu mer lidande för oss själva och andra.

Det viktigaste att komma ihåg är att närvaro och medvetenhet i kroppen sakta men säkert bryter mönstret. Vi behöver finna kontakten med nuet och tysta ned våra tankar. Kroppsnärvaron blir ankaret när huvudet spinner iväg. Många människor bär på instängda känslor, en slags skam, av många års förtryck och självdömande. Att öppna upp sig är att medvetet känna dessa känslor och faktiskt förstå att de är helt naturliga och vi kan acceptera och förlåta oss själva. Ingenting är fel, ingenting att ångra, ingenting att döma. Allt som finns i slutändan är bara vår kropp och den här stunden. Allt lidande upphör när vi slutar döma det som är.

 ....

Nu åker jag på semester till USA med min familj så det blir ett litet uppehåll, nästa inlägg blir i början av maj.. till dess önskar jag alla att ni mår så bra som ni kan =)

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Sinnlig avtrubbning

DEN SINNLIGA AVTRUBBNINGEN - var tog barnasinnet vägen?

Jag har funderat över hur många vuxna människor tycks stänga av sina känslor och aldrig ens reflektera över att de faktiskt lever som om de vore robotar, eller någon slags maskin. De tycks sakna någon djupare glädje och mening med livet, det tycks som om vissa verkligen behöver en väckarklocka för att inse att livet faktiskt inte är så självklart som vi tror det är.. att det inte bara är en transportsträcka att ignorera..

Ibland undrar jag varför vi kan bli så vilsna, och var barnet tagit vägen i oss? Hur vi nu istället gömmer oss under våra ”sociala masker”; där vi anser oss veta bäst, och vi spelar våra roller duktigt för att ingen ska titta snett eller ifrågasätta vår ytliga fasad. Vi har blivit så bra på att låtsas, att vi ser det som helt naturligt att gömma undan jobbiga känslor och leva genom självlögner. Det är som om vi glömt att vi alla egentligen är nakna bakom alla våra lager av kläder..

 Det tycks vara viktigare för vuxna att låtsas; att spela spelet rätt än att göra saker verkligen för vår egen skull och för att vi älskar det. Barn har en fantastisk egenskap innan de lär sig härma de vuxnas värld, det är den spontana upptäckarglädjen, själva varandet. Att bara utforska utan att veta på förhand, utan att bestämma hur det kommer bli och kasta sig fram och tillbaks i oskuldsfullhet. Naivitet, optimism och glädje för livet är något som sakta kvävs i de vuxnas låtsasvärldar där tänkandet tar nästan all plats.

Med åldern ersätts den barnsliga naiviteten och leken, istället får den en negativ klang då det är viktigare att vara en person som vet hur det är, viktigare att vara stolt, och framförallt viktigare att tänka på varje aspekt av livet, älta samma tankar av minnen, ånger och framtidsoro. Alltid i en annan tid, än här och nu. Psykiskt är vi sällan i den faktiska stunden där vår kropp alltid är. Vi lever i våra huvud, är upptagna i våra egna draman, eller som buddha kallade det; ”maya”, illusionen.

Denna oskuldsfullhet är i sig den egentligt sanna och direkta upplevelsen av vad som faktiskt är. Att fritt sväva iväg i våra sinnen, och låta vad som kommer att komma. Nuet är oförutsägbart, det har alla nyanser och framförallt är det fullt av potential. Inget är bestämt, endast vi bestämmer hur vi närmar oss nuet. Därför är vi alla också totalt fria när vi inte längre översätter vår upplevelse av vad som är, då finner vi harmoni även i sorgen. Då tillåter vi oss själva att också känna det vi känner, och vara där vi faktiskt är. Vi ljuger inte längre, och vi slutar fly och möter det vi behöver möta. Flykten i sig är vad som gör att vi lider och finner obehag i livet, flykten är att inte möta och acceptera stunden så som den är.

Kroppen är alltid här och nu, den kan inte vara någon annanstans. Den känner när vi stressar, äter sämre, sover dåligt, ja alla känslor uppstår i kroppen. Kroppen är vårt tempel, och när vi lyssnar så lär vi också att ge kroppen de enkla verktyg den behöver för att alltid självläka på bästa sätt. Kroppen är vår avslöjare av sanningen, den ljuger aldrig, den är i direkt kontakt med verkligheten. När vi är barn är vi i naturlig kontakt med kroppen, vi hoppar, studsar, rullar.. men också detta skärmar vi av oss från då vi finner oss oftast upptagna av tänkandet, av alla koncept, av alla idéer. Detta ständiga tänkande som upptar så mycket av tiden, och gjort att vi låtit oss avtrubbas.

Avtrubbningen är ett slags skifte av fokus, den vuxne anser det vara viktigare att alltid lyssna på sina egna ”viktiga” tankar och alltid analytiskt samla på oss information och bevara den som en slags maskin. Vi låter oss tro att föreställningarna i våra huvud är mer verkliga än vad själva upplevelsen här och nu är. De flesta av oss tycks sova sig igenom livet och de vaknar sällan till. Vi gömmer oss bakom inrutade fördomar, i våra egna historier. Vi tittar genom ett fönster men går aldrig ut. Vi sitter och applåderar eller hånar åt andra men vi dansar aldrig själva. Det vågar vi inte längre för vi har låtsas för länge. Vi avundas barnens lekfullhet men glömmer snabbt bort oss i självgoda murar och stoltheten att ha en stark tillhörighet, och en välbärgad status så andra kan uppmärksamma oss.  

De vuxnas spel av lättsamt skryt, skaffa sig fördelar mot andra, ljuga, manipulera, fuska och fly in i olika tillstånd – det är till och med det ”normala spelet” för de allra flesta. Vi tycks glömma snabbt, och glömskan tar oss från vad som en gång för oss alla var självklart och sant; och det vi alla känt någon gång som barn, nämligen hur fullständigt vansinnig den vuxna världen egentligen är....

Samma insikt har också förkunnats av det andliga uppvaknandet, och av religionernas egentliga lära; att ha klarheten att se igenom hela vår skapade illusion av vilka vi tror vi är och vad som vi tror är sant.  Det är att vakna upp till den här stunden, inte förmörkad av våra egna föreställningar och tänkandet. Nuet är barnasinnet i sin natur, oskuldsfullheten, och nuet låter sig inte förenas med erfarenhet. Här och nu är vad som faktiskt ÄR, och det är PÅ RIKTIGT. Det är långt mer sant än vad våra egna tolkningar och ord någonsin kommer vara. Livet är i varandet. Det är vägens slut och början. En del kallar det kärlek, andra kallar det Gud, det är uppvaknandet, Det är "Zen", det är Nirvana, det är "tao". Allt är samma, under olika namn.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

INTEGRITET ÄR ATT VARA HÄR OCH NU

Sommar.. Fågelsång, insekter som surrar, en myra som går över mitt ben, vindens susande, vattnets guppande mot stenarna, solens glittrande i vattnet. Solens varma strålar genom molnens fluffiga formationer. Människors röster och trafiken längre iväg som kommer och går. Det är allt som existerar genom mina sinnen här och nu. Här och nu är allt som finns. Stanna upp, va i närvaron.

Tiden är evig, rummet är evigt utan egentliga gränser. Allt är ett. Ett mysterium som ligger helt öppet för oss. Gränser är bara mänskliga påhitt. Inget är bestämt på förhand, inget är bra eller dåligt, fult eller snyggt, gott eller ont - det är bara våra egon som dömer och jämför. Här och nu är allt - före tankar om hur saker borde vara eller inte borde vara. Före alla fördomar och åsikter. Före alla generaliseringar och vetande. Ingen har rätt eller fel. Det är bara perspektiv.
 
Här och nu - är vi alla fria och oskuldsfulla under alla lager av sociala masker. Masker vi bär på för att spela roller för andra, imponera och få bekräftelse för att vara någon speciell i andra ögon. Roller där vi så lätt tappar vårt sanna jag, vår integritet, och vår ärlighet med oss själva. Den sociala rädslan för vad andra tycker och tänker är stark, vi spelar en social teater. Men vi kan bryta mönstret genom att lära känna oss själva på djupet och bli starkare inombords.

Här och nu är integritet. Att vara fullt närvarande och sann i den här stunden. I varje stund möta det som ÄR. Integritet är att lyssna på sitt inre, vad vill jag egentligen? Vad är min passion, mina drömmar? Hur kan jag uttrycka mitt verkliga jag? Är mitt liv, mina vänner och min omgivning utvecklande för mig eller är det bara något som drar ner mig till en sämre människa? Kan jag stå upp och acceptera den jag faktiskt är? Inte för att andra vill få mig att vara på ett speciellt sätt, utan för att jag vill?

Integritet är att skapa inre acceptans och kärlek för vilka vi själva är, tro på oss själva, vara ärliga och inte döma oss själva så hårt. För när vi dömer oss själva eller anklagar oss själva så dömer vi också lätt andra och på så sätt skadar andra. Och istället när vi börjar älskar oss själva mer har vi lättare att älska och acceptera andra så som de är. Att vara snäll mot sig själv och vara förlåtande mot sina misstag och brister är roten till kärleken.

Integritet är också att ta fullt ansvar för sitt eget liv, sitt välmående, sina värderingar.. för detta krävs ofta ett ifrågasättande av oss själva och världen runt omkring oss. Vi behöver bryta mönster och bli medvetna om våra vanor. Ett tips är att då och då skriva ner exakt som du faktiskt känner o upplever, utan att det ska vara "korrekt". 

Utan reflektion blir vi lätt offer för ständig påverkan utifrån genom reklam, PR och olika propagandatrick. Vår kultur är full av lockelser, jagande och hägringar att skapa antingen en "omtyckt och socialt accepterad person", eller bara fylla vårt ego med tillfälliga belöningar som vi inte har något som helst behov av egentligen. Desto sämre vi mår inombords desto lättare att falla in i frestelser, flykter och missbruk. För desto gråare det är här och nu - desto grönare och mer lockande blir gräset på andra sidan. Snyggare, coolare, trendigare, smartare, smärtfriare... alltid MER, MER OCH MER. Fler behov, fler begär, mer krav, mer stress. Galenskap.

Integritet är omvänt, det är att acceptera allting som det är HÄR och NU. Inte fly, inte sälja sig, inte vara ett offer för någon annan att utnyttja. Inte tro på små och stora lögner och manipulation. Utan istället hjälpa andra att också finna sin integritet och kärlek, för den sanna friden är här och nu - inte någon annanstans finns paradiset. Inte senare, inte runt hörnet, inte efter döden, bara NU.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Öppenhet och fördomar

En totalt radikal insikt; Ingen tanke är sann i grund och botten.
 
Tankar är blott våra egna idéer och föreställningar om världen. De är berättelser, drömmar, illusioner som vi gör "verkliga"...
Vår hjärna har en otrolig förmåga att skapa föreställningar och fantisera om allt möjligt. Bara som ett exempel, tänk på ett underbart minne och vi blir glada och reagerar som att vi faktiskt upplever det igen.. tänk på något upphetsande och kroppens reagerar direkt.. Tankarna styr känslor och reaktioner i kroppen. Det är otroligt kraftfullt i hur vi bestämmer vår egen verklighet. Lidande eller lycka, himmel eller paradis. Vi håller nycklarna i handen och alla möjligheter ligger öppna för oss.

Mycket av det vi kallar "verklighet" har vi lärt oss av andra, genom någon slags mix av vaga minnen och vad vi lärt oss vara sant genom våra föräldrar, i skolan, genom vänner, från religion, från vetenskap, från kulturen och från medier. Mycket av detta har vi bara antagit vara sant för att andra har sagt så. Vi har intalat oss själva en bild av verkligheten genom att följa vissa vägar i livet och förkasta andra. Den här bilden av verkligheten vill vi på något envist sätt behålla för att göra världen enkel för oss. Vi intalar oss själva och andra människor att vi vet, snarare än att erkänna att vi faktiskt inte vet.

Vi har en tendens att gå runt och låtsas att "vi vet", och att saker är "självklara".. och vi vill inte helst inte bli ifrågasatta och kritiserade för det vi tror på. Mycket hellre vill vi bara bekräfta och förstärka vår egen bild av verkligheten genom att söka upp kunskap och andra människor som tycker likadant. På detta sättet bestämmer vi ofta på förhand hur saker och ting är och därifrån växer fördomarna. Att döma på förhand stänger ofta vårt sinne för att utvecklas och öppna upp som människor. Vi säljer friheten för illusionen av kontroll. Vi skapar konflikter och krig där vi är mot varandra istället för att visa kärlek för varandra.

Varje möte och varje stund är unikt.. och förstå detta är att öppna upp sitt sinne, och vara medveten om våra fördomar som vi hela tiden skapar... Det är en bra början att bli medveten om hur vi går runt och bestämmer saker på förhand utan att egentligen riktigt veta.. och fördomarna bara växer desto mer vi dömer utan att vilja undersöka och förstå djupare. De gror så att säga i mörkret.

Men vi behöver förstå att bakom varje idé och varje tanke finns alla sidor, alla perspektiv och alla möjligheter. Det mest "goda" och det mest "onda" finns bara en tanke bort inom oss alla. Varje tanke, hur god och bra den än verkar vara kan helt plötsligt visa sig vara lika ont och förtryckande. Inget är absolut och bestämt på förhand, så som Yoda säger i Star Wars; "Only evil deals in absolutes".

Snarare är sanningen helt naken och redo att ta vilka perspektiv som helst. Idéer är som kläder som vi bär utanpå. När vi väl tar på oss kläderna glömmer vi lätt bort oss i vår ignoranta vetande-roll, vi glömmer att vi faktiskt är nakna och att kläderna bara är tillfälliga val. En annan metafor för detta är hur vi döljer oss bakom olika sociala masker som döljer vårt sanna ansikte. Vi spelar roller, för att vi tror att vi förväntas göra det inför andra för att vara "duktig", "normal", "snygg", "cool", "seriös".. och så vidare.. Men vilka är vi under masken?

"Our soul is covered by thousand veiles" -Sufism
 
Bakom varje tanke finns oskuldsfullheten och mysteriet, själva FRIHETEN, själva uppvaknandet. För tankarna blir lätt som ett fängelse där vi känner att vi måste försvara oss själva och våra åsikter, och hela tiden kämpa för att upprätthålla vår socialt "perfekta" mask utåt. I detta fängelse av fördomar så utestänger vi möjligheter och lägger hinder för både oss själva och för andra. Själva problemet blir när vi glömmer bort att det bara är olika sorters perspektiv som människor valt, olika sorters masker, och de är inte mer rätt eller fel än andras är. Varje tanke är absurd historia, och ännu mer absurt är det att förbjuda och förtrycka andra bara för vad de tror på. Vem är vi att döma?
 
För att öppna upp vårt eget sinne behöver vi påminna oss hur vi bär kläderna utanpå vår sanna nakenhet, där allt är möjligt och friheten alltid finns. Vi behöver vara öppna för att Ifrågasätta våra egna "sanningar" och det vi tror att vi vet.. Att inte bli blinda i våra egna drömmande tankar. Att inte ta saker för givet och att inte glömma bort hur unik varje stund faktiskt är.. Då kan livet gå från svartvitt till färg! Från lidande till lycka!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg