Om

Den här bloggen är en utgångspunkt för mina projekt. Jag kommer dela med mig av min inspiration och tankar runt olika saker. Har under många år nu skrivit artiklar/böcker om olika ämnen för att utveckla mig själv och sprida mina idéer, här kommer en del publiceras för läsning!
 
Ämnena innefattar hälsa, mat, reflektion, ifrågasättande av normen, psykologi och religion/andlighet. Frågor och tips om att stärka sin kropp, sin hälsa, sin integritet och sitt psyke.

Presentation

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg taggade med rädsla

Tillbaka till bloggens startsida

MOD ATT VARA SÅRBAR

”Mod att vara sårbar” [Brené Brown]

En av årets sista böcker jag läste 2017 var Brené Browns bok ”mod att vara sårbar”, den bygger på hennes mångåriga forskning runt skam. Eftersom vi människor är sociala varelser i grunden och där vår flocktillhörighet är så viktigt så gör vi allting för att tillhöra och bli accepterade av andra. ”Flocken” i vår moderna tid är det samhälle vi lever i, och i vårt samhälle förekommer många ideal som får oss att känna skam. Det finns olika värderingar om hur man ska vara, hur man ska se ut osv. Dessa styrs av medier och trender i mode och teknik, som t.ex vilka prylar vi har, vad vi har på oss och vilket språk och stil vi använder.

Vi jämför oss hela tiden med varandra för att vara rätt och vara någon för andra. Att känna sig utanför är ett jobbigt skamfyllt lidande, och Brené Brown menar att vi lever i en kultur som hon kallar ”otillräcklighetens kultur”. Den bygger på en skam att få vara helt vanlig och helt naturlig så som man är. Vi matas med budskap från kändisar, reklam och medier om att vara någon annan och jaga lyckan utanför oss själva. Vi definierar vår självbild utifrån gillande på sociala medier. Rädslan är alltid den att inte vara bra nog, att inte passa in. 

Brown definierar skam om ”en mycket smärtsam känsla att vara misslyckad och därmed inte förtjäna kärlek och tillhörighet”. Skammen är något vi ALLA känner, och gemensamt är vi rädda för att prata om den, och det är så den får makt över våra liv. Rädsla och skam gror i tysthet. Man är inte sjukare än sina hemligheter, det är nästan alltid värre att inte dela med sig av sina innersta känslor och ”trauman” än själva upplevelsen av det. Det är därför det är så viktigt att bearbeta känslomässiga upplevelser. Att prata om det, att skriva om det och få ut det. Att inte bära det som en skamfylld hemlighet.

Rädslan att inte duga leder till att vi ofta gömmer oss bakom en skyddsmask för att skydda oss från inre sårbarhet. Brown pratar om att många tyvärr ser sårbarhet som en svaghet och undviker det till varje pris, det är också det som hindrar oss från att våga vara oss själva och göra det vi verkligen vill. Sårbarhet är själva basen för kreativitet och utveckling. Som hon säger; ”sårbarhet är INTE en svaghet, det är istället mod och ärlighet.” Det är modet att vara naken inför andra, att våga blotta sig och fakiskt våga göra saker trots rädslan för att misslyckas. Att inte vänta till senare, att inte vänta på att bli perfekt och färdig, utan att göra det ändå trots att man inte har alla svaren. Brown pratar om att bemästra en ”skamtålighet”, en förmåga att förbli sig själv när skamkänslorna kommer utan att offra sina värderingar. Det handlar om att lära sig att känna igen skammen och vad som utlöser den. Att öppna sig, prata om den, utforska den i sig själv och acceptera den som något man inte behöver skämmas för. Det är något som alla känner, och som vi kan ha medkänsla för istället för dömande.

Den skyddsmask (persona) som vi sätter upp som sköld mot sårbarheten tar sig olika former, en vanlig sådan är ”kritikern eller cynikern” som ställer sig bredvid och dömer, förnedrar och förminskar. Som drar ner glädje och entusiasm som gömmer sig bakom attityder och kallar andra ”tönt, idiot” osv. Andra skyddsmasker är roller som går ut på att till varje pris vara ”hård, tuff och oslagbar” eller att gå in i fällan av perfektionism där man tror att man genom att göra allt rätt kan man undvika skammen. Den kanske skadligaste skyddsmasken av dem alla är bedövning som kan leda till olika missbruk och flykter där vi försöker döva våra känslor. Vi distraherar oss och håller oss upptagna med t.ex arbete, spelande, shopping, sex, droger mm.

Några motstrategier mot skam är framförallt det som är titeln till boken; MOD ATT VARA SÅRBAR. Att våga vara sig själv! Motmedlet är att prata och blotta skamkänslorna. Att vara tacksam för det vi har, att se att vi duger så som vi är, att visa medkänsla mot oss själva. Och att känna sina känslor på riktigt, att vara medveten om när vi bedövar eller flyr från våra sanna känslor. Brown pratar också om ”Mind the Gap”, att handla så som vi lär och att våga be om hjälp istället för att förminska och döma andra människor. För så fort vi blir elaka kritiker så skapas också en likgiltighet som kväver all form av kreativitet på arbetsplatser, i skolor och i livet i övrigt. Så ge alltid livet utrymme för de mest galna idéerna och låt dig själv och andra att vara precis som de är.

Läs gärna Brené Browns bok, eller titta på hennes "TedTalk" här; Länk till TedTalk 

God fortsättning 2018 / Jerry

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Perspektiv på världen

PERSPEKTIV PÅ VÄRLDEN

Att bryta mönstret av hopplöshet och negativism..

Det kan kännas som att det finns miljontals anledningar i vår värld att känna sig orolig, arg, rädd och besviken på det som händer runt omkring oss. Galna politiker, giriga företag, dåliga samhällssystem, inskränkta personer, själviskhet och ren dumhet. Om man också följer nyheterna och medieflöden så tycks det också stämma att världen håller på att gå mot sin undergång, de nyheterna och ryktena som får störst fokus är nästan alltid katastroferna, terrorn och konflikterna. Att se världen genom nyheterna ger en väldigt skev bild av verkligheten, det tycks vara en hemsk värld och forskning visar också hur det påverkar vår trygghetskänsla och tillit till andra människor. Om vi nu tror att världen är en farlig och otrygg plats så får vi en negativ syn på livet, och vi skapar ett väldigt onödigt lidande. 

Det är viktigt att förstå att medierna fokuserar överdrivet på allt det hemska eftersom det ger mer lockande intresse, och dessa nyheter säljer bäst. Medierna konkurrerar om uppmärksamhet. Det gör dem genom skrämmande och hotfulla nyhetsinslag, dels för att vår hjärna lättare fastnar mer och blir mer alerta om någon fara hotar. 24 timmar om dygnet kan medierna nu leta upp alla världens problem.

Många människor mår inte särskilt bra av att ständigt ta del av ett mestadels negativa nyhetsflöde, det pratas om en ”politisk stress”, att man bara hör om hemska saker som slutar med känslor av uppgivenhet och att man känner sig som ett offer. Man är helt enkelt maktlös och kan bara känna oro och bli deprimerad (usch, vad allt är hopplöst!). Detta mönster tar ifrån oss den livsglädje och energi vi har att istället fokusera på det positiva i livet. Jag själv har erfarenhet att ägna väldigt mycket tid att läsa om alla dessa fruktansvärda och själviska handlingar som en del människor tycks göra inom politiken och storindustrin (särskilt den rikaste eliten). Jag mådde väldigt dåligt av detta, kände mig bara full av frustration och maktlöshet så jag bestämde mig för att sluta ägna tid åt detta. Inte att jag förnekar att dem finns och att världen har sina hemskheter, men det är skillnad på att känna maktlöshet och hat, mot att känna att man själv faktiskt kan förändra någonting.

Skillnaden är känslan att vara MOT någonting, eller känslan att leva FÖR någonting. Istället för att hata och bli arg så försöker man ta fram det som man själv vill skapa och stå för i sitt liv. Man protesterar helt enkelt med att välja det man vill se i världen. Man sätter goda exempel i sitt liv som bygger på motsatsen till det hat och den girighet man mår så dåligt av. När man slutar lägga energi på att döma och beklaga så finns det kärlek och acceptans, och ju mer man fokuserar på någonting desto mer växer det. Nyckeln är oss själva, och hur vi väljer att tänka om saker och ting. Det är varje människas egen unika berättelse om verkligheten. Ingen har en objektiv syn, det är bara olika perspektiv. ”Världen” blir vad vi själva tror den är. Att överkomma offerkänslan är viktigt för att inte fastna i negativa mönster som drabbas oss själva. Vi själva ska inte känna skuld eller skam för dem vi är, eller för det vi tänker. Inte heller ska vi hålla kvar vid saker som hänt oss och älta detta, för när vi gör det så förnekar i både nuet och alla framtidsmöjligheter. Att hålla kvar vid det förflutna gör oss bara bittra, och tar bort livsenergin här och nu.

Att älta det förflutna, eller haka upp sina tankar på negativa nyheter och rykten är egentligen samma otjänst mot oss själva; vi går in i ett lidande där oro och rädsla dominerar. Och många låter sig vara offer för dessa känslor helt i onödan. Styrkan att ta ansvar för sitt liv finns inom alla människor, det handlar om att välja att istället omge sig med känslor av hoppfullhet, acceptans och kärlek till sig själv och till andra. Det kan ta sin tid, men sakta kan man bryta hopplösa känslor genom att fokusera om och om igen på det som GER energi och livsglädje, istället för sådant som TAR energi och lämnar en orklös och orolig efteråt. Låt inte energitjuvar dra ner dig, många bara sprider sitt eget lidande runtomkring sig och skyller på andra, men det har inget med vem du är att göra med. 

Nelson Mandela

Det handlar om val, vilka vi väljer att lyssna på, välja saker som är inspirerande och att känna att man kan göra skillnad. Vara mer i närvaron och göra saker för att vi vill. Att istället för att lägga ner massor av energi på dömande tankar, så kan vi göra mer av det vi verkligen mår bra av. I slutändan är det vi som skapar vårt eget öde, vi kan alltid förändra saker genom hur vi ser på det. Och om vi envisas med att skylla på andra är det svårt att bygga upp välmående och kärlek inombords. Ibland måste vi kunna förlåta det förflutna och andra för det dem gör. Annars går vi runt med massor av onödigt hat som drar ner oss och för in oss i en tung energi. Förlåtelse är oerhört kraftfullt för att befria sig själv och andra från lidande. Så är också tacksamhet och ödmjukhet för själva livet, att se med oskuldsfulla ögon på det som ÄR och det vi kan skapa. Där av kommer livskraften.

Jerry

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Närvaro i kroppen

Närvaro i kroppen

Alla våra mänskliga lidanden, konflikter och problem kommer av ständiga missuppfattningar. Vi har svårt att förstå varandras upplevelser och misstolkar ofta andra genom våra egna fördomar. Vi tror det värsta om det vi vet minst om. Det blir så eftersom vi ofta är rädda och oroade för det vi inte tror vi har kontroll över, sådant som mörkret, höjder, öppna vidder, obekanta människor, framtiden och döden. All denna rädsla är vår egen skapade rädsla i vårt eget huvud, och eftersom vi tror på den så blir den sann. Det är en föreställning vi själva blåser liv i med vår egen tro.

Eftersom vi lever igenom våra egna fördomar och ”idéer” om världen sker det ständiga missförstånd då vi tror vi vet, och därmed bestämmer hur saker är. Dessa idéer krockar ständigt med verkligheten och med andra människor vilket leder till små och större krockar (speciellt i starka ideologier, religioner). I vår värld lever de allra flesta oerhört mycket i sina egna idéer i huvudet, de är fångade av att ständigt tänka, döma, jämföra och analysera allting som händer, det sådant som prisas av kulturen. Tänkandet har tagit över människors liv, och stjäl vår ständiga uppmärksamhet. Det gör att vi förlorar kontakten med vår egen kropp och när vi gör det är vi helt upptagna av varje liten tanke vilket jagar oss, stressar oss och oroar oss, och helt enkelt lurar oss bort från kroppen och nuet.

För att vakna upp från denna distraherande tankevärld som hypnotiserar oss så behöver vi uppmärksamma kroppen mer. Kroppen är alltid här och nu, och i direkt kontakt med verkligheten så som den är. Kroppen talar om för oss när vi är i balans, när vi försöker ignorera kroppens signaler svarar den med smärta och obehag – för att vi ska lyssna. Kroppen behöver inga ord, inget språk, den har all visdom i sig och är naturligt intelligent för att självläka. Kroppen är vår fysiska närvaro och ett perfekt ankare för vårt medvetande att vila i. Det finns några enkla tekniker så som att dra vår uppmärksamhet inåt, alltså till att observera sitt eget andetag, eller observera hur det känns i olika delar av kroppen från tårna till toppen av skallen genom att långsamt vandra uppåt. Yoga eller ChiQong är perfekt för att både uppmärksamma sin andning och kroppens långsamma rörelser. Långsamma rörelser gör oss mer medvetna (”Mindful”) om vad vi gör, medan stress gör oss mer omedvetna och får oss helt i obalans både psykiskt och fysiskt.

Många människor i vårt moderna samhälle har tappat kontakten med sin egen kropp eftersom vi har sådana liv som att jobba på kontor, bearbeta datorer och information. Vi rör oss för lite och onaturligt vilket gör att många är så fångade i sina egna huvud att kroppen bara knappt släpar efter. De har ont, känner obehag, magvärk, huvudvärk, sömnproblem.. listan är lång.. Tyvärr lär vi oss också att ignorera kroppens signaler eftersom vi förväntas leva sådana liv med mycket press och krav på oss själva. Men vi kan ”avlära” oss igen, komma tillbaka till kroppen, till nuet, och till balansen och slappna av i det som händer. Att ta små stunder att bara vara i det som sker, utan att direkt förlora sig i nästa tanke. Att bara lyssna utan att döma. Att bara vara i varje andetag, i varje rörelse fullt ut. Det blir som ”gap” mellan tankarna som avslöjar den oberörda frihet i allt. Det är också i gapen som vår kreativitet och spontana glädje och kärlek kommer ur. Det är bortom tanken som kärleken uppenbarar sig i sin ovillkorliga form, utan krav och utan motprestation.

Ett medvetet andetag är en akt av närvaro. Så fort vi gör någonting automatiskt blir det omedvetet, och vi låter uppmärksamheten vandra i tankarna. Jag säger inte att det är fel att tänka när man ska utföra en uppgift, men att de flesta av oss låter sig helt styras av varje liten tanke och ältar det förflutna, skapar fördomar och oroar sig över framtiden. Det är inget annat än en trans, ett evigt brus, och gör oss utmattade och rastlösa. Detta tillstånd är obehagligt för de flesta och gör att vi gärna söker en verklighetsflykt i alkoholen, eller i andra beroenden som dödar tankarnas normala trans.

 Men istället för att fly från alla känslor borde vi göra tvärtom, nämligen möta det vi känner, erkänna och acceptera det vi känner i kroppen. Tyvärr så kapslar många människor in obehagliga känslor i kroppen genom skuld, skam och annat vi gömmer undan. Det gör att många förtrycker sig själva och till och med låser sig själva fysiskt, i muskler och i nerver. Vi får emotionella blockeringar och plötslig ångest ( i värre fall kallas det emotionella trauman). Jag tror ingen människa vill orsaka lidande för någon annan medvetet, men när man själv lider av mycket sårade och negativa känslor är ofta vårt sätt att såra andra också, att hämnas och härja. Vi smittar varandra med vår energi. Det underlättar att se detta för att inte orsaka ännu mer lidande för oss själva och andra.

Det viktigaste att komma ihåg är att närvaro och medvetenhet i kroppen sakta men säkert bryter mönstret. Vi behöver finna kontakten med nuet och tysta ned våra tankar. Kroppsnärvaron blir ankaret när huvudet spinner iväg. Många människor bär på instängda känslor, en slags skam, av många års förtryck och självdömande. Att öppna upp sig är att medvetet känna dessa känslor och faktiskt förstå att de är helt naturliga och vi kan acceptera och förlåta oss själva. Ingenting är fel, ingenting att ångra, ingenting att döma. Allt som finns i slutändan är bara vår kropp och den här stunden. Allt lidande upphör när vi slutar döma det som är.

 ....

Nu åker jag på semester till USA med min familj så det blir ett litet uppehåll, nästa inlägg blir i början av maj.. till dess önskar jag alla att ni mår så bra som ni kan =)

0 kommentarer | Skriv en kommentar

VÄRLDENS INSIKT om en större medvetenhet… Del 1 (av 2)


 
Om det är något som kommer utplåna mänskligheten är det ignorans… Och om det är något som kommer rädda oss är det medmänsklighet och kärlek. Hur man än vrider på det blir det uppenbart.
 
Stort lidande följer av att bara bry sig om sina egna känslor och sina egna begär, att bli så upptagen av sig själv så att man inte längre bryr sig om att andra också lika mycket förtjänar att må bra och få kärlek.
Så ofta går våra människors egon före alla andra, andras ömma tår trampas på och vi hittar på anledningar och rättfärdigar varför just vi ska ha det bättre än dem. Varför vi förtjänar bättre, varför vi vet bättre…
När blev ignorans ett synsätt…?
 
Innerst inne vet vi alla att det är ren och skär själviskhet. Ett sätt att inte bry sig. Desto mer vi vänder ryggen åt detta och inte väljer att se, desto djupare går vi in i ignoransen. Vi har ingen tid över åt andra för att vi är så upptagna av att uppfylla oss själva. Vi har ingen kärlek över åt andra för att vi har slutit vårt hjärta och söker själviska flykter istället.
 
Vi blir självcentrerade bakom en egen hög mur, stöter bort problem, försvarar oss mot sanningen och ovilliga att se verkligheten. Varför ägnar vi så mycket energi åt vårt ego…?
 
Jakten på att uppfylla vår image och vår status, att alltid ha rätt, skryta med våra bedrifter eller upprätthålla en bild av oss själva – i andras ögon. Varför nöjer vi oss inte med hur vi är ?
 
Hur omöjligt kan det vara att se att acceptera oss själva så som vi är? Att faktiskt visa kärlek för den vi är, oavsett vad det är… Varför kan vi släppa våra murar? Omfamna och uppmuntra allt som är unikt. Att visa kärlek för den vi är, ger också kärlek till andra. Acceptera alla ”fel och brister”. Inte längre fly…
 
Vad som verkligen spelar roll är hur vi ser på oss själva.
Varför måste vi döma andra? Varför måste vi utesluta grupper?
 
Roten till problemet är vårt själviska EGO. Vi bygger gränser och separerar oss från andra. Kollektiva sådana egon är kungariken och kejsardömen… Men sanningen är att ALLA egon är illusioner, och kommer upplösas förr eller senare.
 
Att inte vara ärliga och acceptera oss själva så som vi är HÄR och NU, skapar ett ego som blir tydligt genom att vi vill ändra, kontrollera, äga, döma och jämföra våra upplevelser.
 
Vi är helt enkelt inte nöjda. Detta missnöje skapar ett lidande, och lidandet ger i slutändan upphov till hat, förakt, fördomar. Konflikter och krig mellan människor. Egon som kämpar om att vinna, erövra mest, ha rätt och kontrollera andra.
*
Hur kan vi lägga så mycket energi på denna galenskap? Hur kan vi välja att inte vara i frid, kärlek och närvaro? Hur kan vi vara så blinda?
Egot förblindar oss i vår själviskhet och ignorans. Detta är religionernas kärna, buddismen kallar det ”illusionen som skapar lidande” medan kristendomen kallar det för ”synd”, som betyder att missa själva syftet med sitt liv.
 
Alla religionernas grundbudskap är att vakna upp ur sin egen ”galenskap”.
Insikter av ett högre medvetande. Ett medvetande som existerar oberoende av egot. Ett medvetande som är alltid finns tillgängligt, som inte separerar, som inte dömer, som inte föraktar.
 
Ett medvetande som finns i ALLT. Det har kallats för ”Buddamedvetandet”, Fadern, Gud, Brahma och så vidare.
 
EN KÄLLA – med mängder av olika uttryck, språk och förklaringar.
 
Insikten av denna källa, av denna medvetenhet har kallats för upplysning, frälsning eller helt enkelt uppvaknandet. Medvetandet finns alltid här och nu. Vårt ego är begränsningen och hindret från att bara vara fria i detta.
En del upplever glimtar av denna medvetenhet, av att allting är ETT, av att jaget upplöses och det bara finns närvaro. Där vi accepterar och bara ÄR.
 
En del, eller de flesta kan inte föreställa sig att det finns något annat än att ständigt identifiera sig med sina tankar och sitt ego. Ständigt infångade i ett dömande och tänkande om det som hänt eller ska hända. Aldrig i nuet, aldrig HÄR. Djupt i illusionen, i galenskapen...

Taggat med: 

, , , ,

VÄRLDENS INSIKT om en större medvetenhet - DEL 2


 
Egot lever på kontroll och rädsla för vad som skulle hända om vi vaknar upp… tankar som att vi skulle förlora greppet om verkligheten om vi slutar att tvångsmässigt tänka ut allting. Men i själva verket är sanningen att medvetenhet är att vakna upp TILL verkligheten. Att inte längre fly och ignorera nuet.
 
Medvetenheten är vad som behöver bli starkare, att börja bli medveten om det som faktiskt sker här och nu. Sinnet är uppbyggt så att vi har uppmärksamheten på det vi tror och tycker är mest SANT och INTRESSANT. Medvetenheten ökar därför när vi ser det ”verkliga nuet” som mest intressant. Men så längre vi tycker det är viktigast och intressantast att tänka ut allting, döma och jämföra oss med andra då växer vårt ego.
Det är därför vi behöver ha en stark tro, eller med andra ord - en stark vilja, att söka sanningen annars blir vi kvar i egots illusion av verkligheten. Där vi hellre låter vårt ego styra vår upplevelse. Egots natur finns inom oss alla, i olika former och livnär sig på att former som att klaga och nedvärdera andra och oss själva, att hata och förakta vissa egenskaper, att ha rätt och vinna över andra.
 
Egot kan visa sig dels genom identiteten att vara rik och skaffa mesta möjliga status mot andra genom girighet och korruption, men lika mycket kan det också visa sig genom att skapa ett ego som livnär sig på svaghet, att människor ska visa sympati och tycker synd om dem.
 
*
När vi tar en identitet och blir känslomässigt engagerade i att vara MOT något, då växer vårt ego och vårt omedvetna hat. Vi kräver någonting. Så snabbt växer det in hat och oförståelse. Upptäck det inom dig själv… Lyssna och öppna dig för din inre värld. Vem är detta ”jag” som du kallar dig själv? Är du verkligen ärlig och god mot dig själv?
 
Det är upprepade tankemönster som du GÖR sanna, genom att om och om tro på dem. Vi kan kalla det galenskap och orsaken till otroligt mycket onödigt lidande. För när allt kommer omkring, kan bara lidandet ske i våra sinnen. Vi är dörrvakten. Vi har nycklarna…
 
Nuet är nuet, obeskrivligt, mystiskt, unikt, obegränsat. Fullständigt uppenbart och simpelt i sin form. Sanningen talar för sig själv. Nuet är den enda sanningen och det är alltid så perfekt som det är perfekt. Du kan försöka, men kan aldrig argumentera emot det. Du kan försöka kämpa emot det, säga att det är helt fel, fruktansvärt, hemskt, hålla på och klaga på hur orättvis Gud, grannen eller politiken är… men sanningen är att bara du kan hjälpa dig själv genom att acceptera och släppa taget. Alternativet är att kämpa mot själva livet i all oändlighet, att sluta sig i negativa känslor och bitterhet.
 
Varför göra så mot sig själv? ? ? ?
Först när du släpper taget om det, då kan kärleken komma in, och kärleken är vad som verkligen förändrar både dig själv och andra i grund och botten… Inte kontroll, inte kamp, inte rädsla. Bara kärlek och acceptans i varje stund.

Taggat med: 

, , , ,

0 kommentarer | Skriv en kommentar