Om

Den här bloggen är en utgångspunkt för mina projekt. Jag kommer dela med mig av min inspiration och tankar runt olika saker. Har under många år nu skrivit artiklar/böcker om olika ämnen för att utveckla mig själv och sprida mina idéer, här kommer en del publiceras för läsning!
 
Ämnena innefattar hälsa, mat, reflektion, ifrågasättande av normen, psykologi och religion/andlighet. Frågor och tips om att stärka sin kropp, sin hälsa, sin integritet och sitt psyke.

Presentation

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg taggade med självbild

Tillbaka till bloggens startsida

Synden och paradiset

SYNDEN OCH PARADISET

G – U – D, Inget ord väcker väl så starka reaktioner som just detta. Alla har sina egna speciella känslor om vad det betyder för dem. Många ser ordet som rent provocerande eftersom det påminner om det förtryck, maktmissbruk och förföljelser som skett av kyrkans präster och religiösa auktoriteter. Många andra har istället Gud att tacka för mycket i sitt liv, och har en nära och vägledande relation med det gudomliga.

Jag tror inget ord heller är så missuppfattat som Gud, den allra vanligaste bilden som förekommer är att Gud skulle vara en person, ofta en man som sitter likt en kung på en tron. Den bilden är kyrkan så klart intresserad av att sprida eftersom det får människor att inte söka Gud inom oss själva och förstå deras egen gudomlighet och perfektion, istället blir vi undergivna, mindre värda, får dålig självbild och ser oss själva som ”syndiga”. Det har gjort oss till undergivna slavar åt överheten och svaga för auktoriteter.

Trots detta förtryck av människors egna andliga sökande, så har det ändå i alla tider funnits människor som fått egen klarhet och uppvaknande om vad Gud egentligen är. Gud är inget som bara finns utanför oss själva, Gud är också inom oss alla. Uppvaknandet är att inse helt och fullt att vi är av samma essens, att allting vi ser, hör, luktar, känner och uppfattar är Gud. För många är det lättare att använda andra ord som ”universell energi”, ”medvetandet” osv. Bortom vad vi kallar det, är insikten att vi alla är av samma materia och samma grundläggande energi. Det är bara i vårt eget rationella sinne som vi skapar en illusion om att världen är separerad och delad. Vi dömer världen i gott och ont, fel och rätt, bra och dåligt, låg status och hög status. Vi tänker att ”jag”, och ”min kropp” är en separerad kropp från resten av världen, och den illusionen kastar oss in i ett existentiellt lidande där vi blir helt fångade i att kategorisera, jämföra och bedöma allt vi ser.

Insikten om Gud eller som jag ser på det; insikten om ”vår sanna natur” går bortom vårt logiska och rationella sinne. Att uppleva världen på ett sätt där ingenting är utanför oss själva, vi är en del av allt och alla. Alla nyanser är skapade av samma grundfärg. Alla vågor är skapade ur samma hav. ”Tänkandet” kan jämföras med en våg som glömt bort att den själv är havet. När vi glömmer bort att vi också är havet precis som vi är vågorna så uppstår mänsklig galenskap där vi envist påstår och dömer andra vågor som om de inte vore lika mycket värda. Vi ser inte att allting bara är vatten.

När vi förstår vår sanna natur ser vi att vi är ALLA former inkluderade, bortom gott och ont, bortom bra och dåligt. Sådana uppdelningar finns bara i våra egna tankar men finns inte på ett absolut plan. Gud är en symbol för det eviga, det ouppdelade, bortom ramarna av tid och rum, logik och jämförande. Gud dömer inte, det är vi själva (vårt ego) som dömer, det är vi som inte kan förlåta, det är vi som skapar begränsar och utesluter varandra. När religiösa makthavare påstår vad som är syndigt, fel och hädelse är det inget annat än det mänskliga egot som hävdar sin rätt. Som vi alla hört är Gud alltid kärleksfull och förlåtande eftersom det återigen bara är vi själva som skuldbelägger och straffar oss själva. Om vi tror att Gud sviker oss, är det vi själva som inte kan acceptera och tillåta det som faktiskt ÄR. Saker och ting sker helt enkelt som de sker, bara vi skapar tankar om hur saker borde vara.

Varje tanke vi tänker är bara en idé, den är i slutändan aldrig sann. Vår idévärld är annorlunda från det som verkligen ÄR, här och nu i den här stunden. Den mest simpla, direkta och enkla upplevelsen av nuet, att bara lyssna, att bara vara, utan att värdera och tolka det som är. När känner in nuet och tillåter oss att slappna av helt är det som att tankarna lugnar sig. Tankarna blir mer stilla och då uppenbarar sig en mer direkt och simpel upplevelse av nuet. En metafor för detta är att när det väl slutar storma på vattnet blir det tillslut spegelblankt och först då ser vi den sanna reflektionen av vilka vi verkligen är. Det är den här direkta och sanna uppfattningen av vår natur som många väljer att kalla för olika vägar till Gud, vilka exempelvis meditation, stilla reflektion och bön kan hjälpa till med och stilla sinnet. Att hitta vägar där vi ser sanningen bortom tänkandet. Bortom våra egna berättelser om vad som är sant. När vi går bortom tankarnas ständiga brus. 

Symbolen av Gud går bortom alla olika grenar av religion och filosofi, det är bara en berättelse för att vakna upp i vårt eget sinne, att vakna upp till vad som är absolut sant, det eviga (utanför den mänskliga indelningen i tid och rum), icke-dömande, odelade och enade paradiset inom oss.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Kulturens illusioner

Jag håller just nu på för fullt med min bok, och här kommer ett utdrag från kapitel 6... håll till godo =)
 
Den kollektiva illusionen, även kallad "samhället" eller "kulturen" är våra delade normer och värderingar. Kulturen är som en stor flod av människor som påverkar varandra i olika tro och "sanningar", i hur man ska vara och bete mot varandra, hur man ska klä sig, vilka drömmar man ska ha och så vidare. Det sker en ständig påverkan mellan varandra. När vi väl tror på dessa ideal om hur man ska leva så blir det vår drivkraft och vårt sätt att leva. Om vi tillexempel tror att pengar kommer göra oss lyckliga strävar vi efter sätt att göra det på. Ibland genom medel som korruption, mutor, girighet och lögner för att nå dit. Om idealet är att följa Gud, så gör vi allt för detta som att följa regler och budord i religioner och så vidare. De flesta följer strömmen.
 
Ideal är föreställningar som människor ser upp till, härma och vill följa. Idealen blir som hägringar för oss. De här idealen gör oss väldigt lätta att påverka och manipulera eftersom det är så lätt att locka oss med falska löften att va populär, trendig och attraktiv. Vi har ingen fast grund att stå på och mattan dras ständigt undan. Vi vill ofta vara något annat än det vi är, och vi blir blinda för oss själva och det vi redan har.

Vi tror inte på den här "illusionen" när vi är små barn, det är något vi lär in oss i kulturen. När vi är små barn handlar allting om att utforska och experimentera med nuet. Leka och lära. Smaka och röra. Det finns inget annat än den oskyldiga leken utan de förutfattade meningar och bestämda vyer som vuxna samlar på sig. På det sättet är barnet fritt från det psykiska lidande som drabbar många tonåringar och vuxna innan vi blir självupptagna och måste vakta en identitet och en stolthet.
 
När vi växer upp ökar förväntningarna och kraven på oss. Vi blir inte längre lämnade ifred åt vårt egna lekande och utforskande utan nu utsätts vi den enorma påverkan utifrån. Nu är föräldrarna igång och försöker få oss att lära oss att prata rätt och uppföra oss på ett önskvärt sätt. Nu börjar skolan och vi måste vi lära oss att vara duktiga och anpassa oss ännu mer. Nu börjar vi träffa kompisar och vi måste snart visa oss populära och inte vara för annorlunda och onormala. Mycket i livet kommer nu handla om att "vara rätt i andras ögon" och många inre, unika och magiska världar överges i en torr öken där endast de största och populäraste hägringarna räknas.

Egenskaper som "Cool", "Tuff", "Mäktig", "Attraktiv" är några exempel på kulturens gemensamma och önskvärda ideal som driver människor till köpberoenden, skönhetsoperationer och den medföljande ångesten för sin existens att "jag inte duger som jag är". Medier och industrin driver på dessa ideal i reklam och marknadsföring för att få människor att vilja köpa mer. De manipulerar i grund och botten vår egen självbild, vi framstår som en skyltdocka som blint ska följa modet och de senaste trenderna. Men i grund och botten vill vi bara bli accepterade för den vi är, vi vill bli älskade och uppskattade.
 
Fenomenet att skapa identiteter är väldigt starkt hos oss människor, det är "vi" och det stärks genom "dem som inte tillhör oss". Kanske är det också den illusion som tycks ligga bakom jordens alla konflikter, för tänk om vi alla kunde tillhöra samma familj? Och om vi kunde bry oss om varandra som vi bryr oss om de vi anser vara "nära och kära". Tänk om vi kunde älska alla och ge alla samma omtanke oavsett vem det är, helt oberoende av vilken tillfällig identitet den personen än väljer att ta. Tänk om vi inte uteslöt och ignorerade människor för att vi inte känner dem. Tänk vilken värld.. Det är en värld som kan byggas inom varje människans hjärta när vi väl börjar bli medveten om oss själva. Att älska sig själv är nyckeln till att börja älska andra. Att se igenom våra låtsasidentiteter och teatermasker är också att se igenom andras masker. När vi slutar ta oss själva på så stort allvar börjar vi se igenom andras allvarliga fasad. Därför börjar allt inom oss själva. Vi kommer fortfarande att ha olika åsikter och olika stilar och vi kan tycka vad vi vill om dessa, men nu vi ser igenom dem som tillfälliga, de är inte samma som vem personen faktiskt är. För visst utesluter vi inte våra familjemedlemmar för att de skulle tycka annorlunda? De är fortfarande vår familj, och kanske kan vi istället försöka förstå deras perspektiv för en stund utan att döma, utan att hata..

Jakten på identitet ingår i den mänskliga kulturen. Vi söker efter rätta gemenskaper och social tillhörighet. Vi blir intalade hur man ska vara som människa för att vara normal, attraktiv och populär. I den här längtan efter detta riskerar vi snabbt att bli offer åt vad andra tycker man ska vara. Omedvetet tror vi att vi måste följa kulturens lockelser, och vi är rädda att hamna utanför. Bakom ytan är det alltid samma budskap från de som försöker påverka oss i reklam, politik mm, nämligen att vi inte duger som vi är, att det är något fel och vi måste ändra på detta. Med detta budskap lockas vi in i ett evigt hamsterhjul utan någon ände, i ständigt sökande och hungrande efter mer. ofta ens utan att reflektera över det så blir vi "de hungrande andarna" utan något riktigt hem. För ett riktigt hem är ett hem som alltid finns med oss, ett hem inom oss där vi har frid och trygghet. Vår kultur är en neurotisk kultur av hägringar, illusioner och evig längtan av något mer, av något bättre från det sämre. Detta är en illusion eftersom du redan är perfekt som du är, och allting annat är också perfekt precis så som det är här och nu! Kan du öppna upp och se det?

0 kommentarer | Skriv en kommentar